Politisk filosofi: ett rättvist samhälle

Jag har väldigt svårt att föreställa mig att något annat än en subjektiv uppfattning gällande vad ett rättvist samhälle betyder existerar, eftersom en objektiv sådan skulle innebära en föreskriven allmän lag med förankring i antingen biologin eller kreationismen. Alltså att människans levnadssätt och hur hen bör strukturera ett samhälle mer eller mindre redan är förutbestämda. Dessutom skulle en objektiv definition på ordet innebära att själva rättvisebegreppet alltid har varit ett statiskt, oföränderligt fenomen som inte människan själv skapat och som genom historien inte förändrats.

Det är emellertid viktigt att vid insikten om detta inte förkasta själva betydelsen av (det socialt konstruerade) ordet rättvisa, i och med att det på många sätt säkerligen skulle generera ett samhälle präglat av motsatsordet "orättvisa", enligt dess vanligast vedertagna innebörd.
Jag tror följaktligen att en subjektiv uppfattning om rättvisa därför är viktig och en sådan tror jag endast kan bildas om man belyser det som man i nuläget inte definierar som rättvist, hur detta tar sig uttryck, orsaken till det och hur det på bästa sätt bekämpas.

Det jag kanske tydligast associerar till orättvisa är de förtryck av olika grupper som existerar. Ibland har jag hört folk säga att ett lands ekonomiska system är irrelevant i frågan om förekomsten av förtryck; att alla förtryck skulle existera oavsett om t.ex. Sverige skulle vara nyliberalt kapitalistiskt eller baserat på Marxs teorier. Vilket kanske tycks stämma om man bortser från klasser. Ett land som tillämpar Marxs idéer bokstavligen garanterar ju inte att de nuvarande (och historiska) förtrycken av kvinnor, icke-heterosexuella, svarta, funktionshindrade per automatik skulle upphöra - utan endast klassamhället. Det viktiga är emellertid att komma ihåg att det högst reella förtrycket av de lägsta samhällsklasserna i allmänhet (d.v.s. inte endast arbetarklassen) aldrig skulle upphöra i ett kapitalistisk samhälle, men däremot i ett socialistiskt/marxistiskt (i teorin, kanske bör tilläggas, eftersom ett sådant ännu inte existerat utifrån dess grunddefinitioner). De ekonomiska klasskillnaderna och det följaktliga förtrycket av de lägsta är inbyggda i det kapitalistiska systemet eftersom det förutsätter att kapitalet och produktionsfaktorerna, ägs och planeras av privata aktörer från de högre klasserna och utförs av en arbetarklass. Eftersom ett kapitalistiskt samhälle har en tendens att göra arbetaryrkena till de mest lågavlönade upprätthålls också klassystemet och den skarpa distinktionen mellan fattig och rik bara därför, och i förlängningen även maktuppdelningen baserad på individens ekonomiska situation.

När Marxs och övriga socialistiska/kommunistiska idéer kritiseras ur ett feministiskt perspektiv, t.ex. att patriarkatet i allra högsta grad existerar och finns representerat i alla samhällsklasser, hör man ibland från vissa reaktionära vänsterhåll att ”visst är kvinnors och ’hbt-personers’ rättigheter viktiga men man måste ha i åtanke att när dessa idéer uppkom var faktiskt arbetarklassen den överlägset mest förtryckta gruppen och en revolution från arbetarna måste alltid ske och prioriteras innan vi kan jobba med de andra grupperna”, eller motsvarande. Hur kan man på riktigt tro att denna föreställning ens är verklighetsförankrad? Jag försöker inte på något sätt förminska det förtryck som faktiskt skedde (och sker) av arbetarklassen där detta tog (och tar) sig uttryck i fruktansvärda arbetsförhållanden i kombination med en orimligt låg lön samt i många fall undermåliga medborgerliga rättigheter, men förespråkarna för denna föreställning borde få en del perspektiv om man jämför ”arbetarklassen - den historiskt mest förtryckta gruppen” med faktumet att sexuella handlingar som stred mot de traditionellt heterosexuella var (och i många länder fortfarande är) belagda med dödsstraff och inte ens legaliserade i Sverige förrän 1944 och att den medicinska klassificeringen av homosexualitet som en psykisk störning kvarstod fram till 1979, samt att hatbrotten generellt sätt ökar och att det fortfarande finns en fruktansvärt destruktiv och livsbegränsande heteronorm, o.s.v.

Syftet med jämförelsen är inte att replikera föreställningen med samma argumentation, d.v.s. att vissa förtryck är mycket värre än andra och att dessa därför bör prioriteras först. Det jag vill framhålla är istället vikten av att alla förtryckta grupper samarbetar, tittar, förstår och belyser hur de olika maktordningarna hänger ihop och upprätthåller/reproducerar varandra, d.v.s. användandet av ett intersektionellt perspektiv. Jag tror alltså att det alltid nödvändigt att fokusera på förtryckssamverkan snarare än på enskilda förtryck för att nå såväl jämställdhet som jämlikhet, d.v.s. min definition av rättvisa. Det intersektionella perspektivet synliggör att t.ex. kvinnor och män eller svarta och vita inte är ”homogena kategorier”; människors levnadsvillkor skapas alltså aldrig enbart inom ramarna för endast en könsmaktsordning, en etnicitet eller en klasshierarki utan av flera olika samtidigt.

Att koppla samman förtrycken är aldrig enkelt men alltid nödvändigt eftersom jag tror att när maktförhållanden reduceras till endast en struktur, blir denna struktur till ett slags fundament som i sin tur gör att andra ledande maktpositioner reproduceras och/eller legitimeras. Ett enbart fokus på t.ex. klassförhållanden i såväl teori som i politisk praktik gör, som sagt, att t.ex. könsfrågor bortprioriteras och att rasismen ignoreras; dessa problem ska istället tas itu med ”efter [den alltid lika abstrakt definierade] revolutionen”.

Det inbyggda klassförtrycket i kapitalismen beskrev jag innan och det är knappast några nyheter, men att det kapitalistiska och "liberalhumanistiska" systemet även har skuld i andra förtryck hörs mer sällan, förutom när debatten om kopplingen mellan prostitution, kvinnoförtryck och ”handel” görs. Förståelsen av på vilket sätt kapitalismen har en del i hur exempelvis ”manligt”, ”kvinnligt” och heteronormen upprätthålls och skapas kan man bland annat få genom att se vilken enorm makt företag och reklammakare - rika (män)niskor i maktpositioner inom det kapitalistiska systemet - har över kön, sexualitet och normalitet. I t.ex. reklamen skapas en bild över hur människor bör och måste vara. Även om detta inte uttalas bokstavligen, finns det inbyggt i det sätt vilka personerna i reklamen gestaltas. I det kapitalistiska konsumtionssamhället blir konsumenterna indirekt påverkade och beroende av vad en sorts människa behöver; vad en "kvinna” behöver och vad en ”man” behöver i form av saker och även hur de starkt uppdelade könen ”ska bete sig” (d.v.s. att de bl.a. ska åtrå varandra enligt heteronormen). Beteendena/attityderna, kläderna och sakerna ”könas” därför och konstituerar som följd könen i sig. Inom uppdelningen och betonandet av (de konstruerade) olikheterna (som följaktligen ses som naturliga) görs också en värdering som är till fördel för personen av biologiskt manligt kön. Kvinnan förskönas istället och sätts på ett slags piedestal där hon ska vara vacker och förförisk men också utan åsikter och inflytande, generellt sett.

På samma sätt som kvinnor och män distanseras från varandra, särbehandlas och indirekt värderas fungerar även mer tydliga och ”erkända” förtryck - t.ex. det vi kallar rasism. Yttre, kroppsliga olikheter mellan människor (svart - vit, kvinna - man) överförs till mentala skillnader och som följd även till värdemässiga skillnader. Till saken hör också förtryckandet av djur som fungerar på liknande, men än mer brutala, sätt.

Det rättvisa samhället enligt min definition är alltså sammanfattningsvis beroende av en självproducerande identitet som är fri kapitalismens (över)konsumtion, profit-fixering och de normer som är inbyggda i systemet vilka bestämmer hur vi bör leva våra liv och vad som är normalt respektive abnormalt, vilka i sin tur skapar hierarkier, klasskillnader och andra maktordningar (där de som bryter mot de föreskrivna normerna trakasseras, marginaliseras eller förlöjligas). Vägen dit tror jag är genom ett användande av ett anti-kapitalistiskt intersektionellt perspektiv som aldrig vill assimileras eller anpassas till det tvångsnormativa samhället (d.v.s. en assimilering in i galenskapen). Klasskamp måste alltid vara kvinnokamp och kvinnokamp i sin tur måste alltid göras ur ett antirasistiskt queerperspektiv.


Daniel Gustafsson, ES08C.

Peter Singer

Jag har ju enda sedan jag blev vegetarian för omkring fem år sedan haft samma åsikter angående djurindustrin samt människor och djur i förhållande till varandra, så när jag läser Peter Singers text kan jag verkligen identifiera mig med hans tankar.

Människor är djur. Djur är djur. Men ändå delar vi upp dessa två ”raser” i kategorier och värdesätter dem utifrån människans kapitalistiska levnadsstil där materialistisk njutning värderas högst och som det mest värdefulla. Djur enligt människan har blivit just ett materiellt ting i många bemärkelser. Ett ting som ska tillfredsställa människans egoistiska behov. Ett ting som inte ens kan mäta sig upp till andra materiella tings värden. En Iphone i dagens samhälle värderas helt klart högre än de flesta djuren, och då i synnerhet de boskapsdjur vi människor så systematiskt utnyttjar för våra onödiga vanor.

Detta är en särbehandling som kan jämföras med många andra rasistiska särbehandlingar och system som vi i vår historia har upplevt. Peter Singer drar paralleller till Apartheid-systemet och jag skulle till och med kunna sträcka mig till att påstå att särbehandlingen av djur kan bedömas att vara en kombination av alla dessa grymt orättvisa åtskillningssystem. Under andra världskriget och under många andra tillfällen i nutida historia har arbetsläger varit en metod att effektivt uppsamla den/de förtryckta gruppen/grupperna på ett ställe, mjölka ut all energi och arbetskraft som är möjligt för att sedan brutalt ta livet av dessa individer när det inte längre tjänar sig att hålla dem vid liv. Känns det igen? I allra högsta grad. Detta är något som sker i alla länder i hela världen varje dag. Vissa bestämmelser finns för att förhållandena för de snart slaktade djuren ska vara tillfredställande och berättigande för människan, och visst är det bra att man försöker bry sig om de djur man senare ska slakta, men hur mycket man än vill och intalar sig att detta är ett humanistiskt behandlingssätt av djuren, kan man aldrig komma runt det så många människor förtränger eller aldrig ens får tillfället att förtränga; det oetiska i att äta ett djur.

Det finns så himla många sätt att leka med tanken, hur många gånger har jag inte varit tvingad att delta i tankeexperiment såsom: ”om du fick välja mellan att rädda tusen hönor eller en människa, vad skulle du valt?”, experiment som för det första är så otroliga och distanserade att man inte KAN ta ställningsstagande, och för det andra bara skapas för att knäcka mig och personer med liknande åsikter som mina, och för att berättiga det oetiska i att äta djur. Om man känner en befogenhet i att knäcka mig för mina åsikter, och om man vill berättiga köttätandet för sig själv, måste det finnas en röst, en känsla inom en som säger att detta beteendet inte är rätt. Annars skulle den tankeverksamheten som gått till att tänka ut de fyndiga tankeexperiment gått till andra, mer värda, tankar.

När djurförsök kommer på tal brukar diskussionen bli hetsig och ofta ingår smutskastning som en självklar del av den. Om vi inte hade använt djur att utöva medicinska försök på, skulle ju aldrig några mediciner framställas brukar det heta. Och det är väl sant. Problematiken i denna frågan är just användandet av djur i försöken. Peter Singer antyder att det skulle vara precis lika etiskt rätt (eller orätt) att använda föräldralösa, gravt hjärnskadade barn i dessa försök, eftersom dessa individer har samma tankeförmågor, handlingsförmågor och andra färdigheter som ett djur har. Tanken är motbjudande, något man ryggar tillbaka för, och syftet med exemplet som Singer även gör klart i sin skrift är inte att man ska göra det. Detta är ett sånt där fyndigt tankeexperiment som man kan använda för att ge perspektiv i frågan. Ett tankeexperiment för att dra ner människan obehagligt nära insikt i frågan. För att klargöra för personen att människor är djur precis som hundar är djur. Först efter denna insikten kan man börja tänka i dessa banor på riktigt. För om djur är djur och människan inräknas i denna ”ras” kan man aldrig berättiga särbehandling av andra raser.

Singer har många andra exempel på varför ett djur borde ha samma värderingar som människan, som till exempel förmågan att känna smärta. Dessa borde tas på allra största allvar då särbehandling av varelser aldrig kan bli något positivt, och skapar ett beteende som även kan vara skadligt i andra bemärkelser du uppfattningen och respekten för andra individer tar skada.

Denna frågan rymmer så många andra infallsvinklar och hörn och kanter och för mig är det självklart att människan och djuren är på samma nivå få samma sätt som det är självklart för mig att judar och svarta har exakt samma värde som ateister. Jag tycker att det är befängt att värdera en människa utifrån dennes hudfärg, på samma sätt som jag tycker det är helt skevt att tänka människan utifrån ett överstort perspektiv i förhållande till jordens alla andra levande organismer. Get a grip, get down to earth, kalla det vad fannnnnnn du vill, med det handlar om insikt, respekt och en liiiten bit självdistans. Det klarar du la.

//Sara Salomonsson ES07C

Marx syn på ett rättvist samhälle

Karl Marx skrev under 1800-talet sin analys och teori över hur ett rättvist samhälle bör vara utformat. Denna teori har blivit tolkad ett antal gånger efter Marx bortgång, detta har resulterat i förfärliga livsförhållanden, massmord och misär. Men att detta är resultat av tolkningar som gjorts på Marx åsikt och skrift får man inte glömma. Dessa följder jag nyss räknat upp betyder inte att Marx hade detta i åtanke när han utfärdade sina teorier, tvärtom, han skrev ner en dröm, en idiologi, om ett rättvist samhälle där hierarkin helt uteblir och där alla oavsett kön, etnicitet, förutsättningar etc. kan leva på samma villkor. Jag tror att många av dessa tolkningar har gått helt åt helvete i och med att man har tagit Marx skrifter alldeles för bokstavligt, följt dem till punkt och pricka, utan att ha haft samhällets utformning i åtanke. För att tolka Marx i dagens samhälle måste dessa förändringar tas i åtanke, utvecklingen borde inte går bakåt, utan framåt, självklart. Precis som ortodoxa kristna överdriver ordens mening i en skrift, utan lika stark betydelse på meningen med dem, på samma sätt är det farligt att överdriva det redan skrivna i frågan om Marx. Hans syfte var ett rättvist samhälle, han gav riktlinjer över vad han tyckte skulle behövas för att uppnå detta, det viktigast för oss är inte att följa dessa riktlinjer, men däremot att uppnå det samhälle som han förespråkar. För det var ett ganska bra tag sedan Karl Marx levde, och även om många av de orättvisor som härjade under hans levnadsår fortfarande är aktuella, har samhällsformen ändrats, arbetarklassen består inte längre av uteslutande av hårt arbetande industriarbetare. Vi lever i ”IT-revolutionens” era vilket har förändrat arbetsmarknaden totalt. Vi har även under dessa år som gått sedan Marx gick bort samlat ihop samhället effektivt, och genom skatter och ”jämställdhet” uppnått ett sossesocialistiskt samhälle. Detta är positivt, javisst, men att kalla ett samhälle som vi nu har för socialistiskt är att häda. Socialism handlar om att alla i samhället ska kunna ha samma förutsättningar och möjligheter, det handlar om att hierarkin och maktmissbruket helt och hållet ska förkastas.

Det är inget man kan säga att vi har uppnått i dagens Sverige, eller någonstans i världen någonsin. De tolkningar som har gjorts har alltid slutat i diktaturer med hemliga säkerhetstjänster som förintar vartenda hot mot strukturen genom mord. Detta är inte socialism, och inte heller för den delen kommunism, som Marx förespråkade, men det är den allmänna uppfattningen som råder just nu.

Faktum är att de flesta, genom att läsa om kommunism, kan hålla med om att det är väldigt ideologiskt fint. Detta är ett faktum som många politiker försöker komma ifrån, detta genom att tuta in befolkningen att denna samhällsform är omöjlig att utfärda, det går helt enkelt inte. Många faller i fällan och sväljer dessa förmaningar med hull och hår, men glömmer vilka det är som predikar; personer i maktpositioner med höga löner, arvoden och bonusar. Om man i hela sitt liv har levt och vant sig med överflöd är det inte så konstigt att man inte är villig att förespråka och försöka få igenom samhällsstrukturer som talar emot dessa flådiga levnadssätt. Det handlar om pengasjuka, pengar är makt, tid är pengar; plugga, utbilda dig så att du får ett högavlönat jobb när du är vuxen, bli kändis, miljonär, detta är andan i dagens samhälle. Har du pengar är du helt enkelt värd. Du har råd med det man måste ha råd med, och mycket mer utöver. Du har råd att vara vacker, att äta ekologiskt, att spruta champagne på dina kompisar. Dessa pengar, som bara försvinner, slösas på överflödiga, onödiga attribut för att förbättra en LITEN del av samhällets befolknings livsstil, skulle lika gärna kunna användas till att skapa det där samhället som värderar människor lika oavsett.

Det konstigaste är att dessa höga maktpositionerade individerna har tutat in en överdrivet stor del av befolkningen att ett rättvist samhälle är Omöjligt. Det måste helt enkelt vara så att en liten del av hela världens befolkningen sitter på otroligt stora delar av världens hela ekonomiska förutsättningar, när en SJUKT ÄCKLIG stor del av hela världens befolkning lever under obeskrivligt förfärliga förhållanden, när en STÖRT BEFÄNGD stor del av världens befolkning DÖR av svält varje dag. När förhållandena är dessa, hur kan man ens lyssna, ta till sig av människor som står och predikar för dessa strukturer, försöker få oss att tycka att detta är helt okej?

Det handlar om hjärntvätt. Ren, övertydlig hjärntvätt helt enkelt. Och de är duktiga. Som läget är nu skulle inte kommunism kunna fungera, det finns en såpass stor, överläggande övertygelse om att ett rättvist samhälle för alla inte skulle vara möjligt. För att Marx teorier ska kunna fungera måste en överläggande stor del av samhället vara motiverade, tro på att förändringen fungerar och att denna samhällsstrukturen inte är Omöjlig. Detta är vi långt ifrån, men det är inte omöjligt. Det handlar om att folket måste förena sig, alla samhällsklasser ska kunna samsas, komma överens om detta beslutet innan det kommer att fungera. Det är en lång väg kvar till detta ideologiska samhälle, men det viktigaste att ha i fokus är att det INTE är omöjligt. Även om vi inte kommer att uppnå ett kommunistiskt samhälle på vägen kommer det i alla fall troligtvis resultera i vissa förändrade förhållanden, vissa mer rättvisa strukturer, och ingen människa kan utan att vara dum i huvudet, egoistisk och sniken, komma och påstå att detta är något negativt.

När vi för några veckor sedan skulle tänka oss in i Rawls tankeexperiment (som egentligen är omöjligt att utföra) var det endast ett svar som stod som självklart för mig; alla människors egoistiska jag skulle svarat samma sak, nämligen ett samhälle där alla har samma värde. Något annat svar är orealistiskt. Eller, i varje fall själviskt och föraktningsvärt.

//Sara Salomonsson ES07C

Politisk filosofi; vad är ett rättvist samhäll

Ponera att samtliga människor levde i ett naturtillstånd, att man levde i total frihet utan vare sig folkvalda eller självutnämnda ledare, vad skulle det innebära om man talar om ett rättvist samhälle? Man kan lätt tro att alla människor då skulle bli jämställda eftersom ingen hierarki skulle finnas. Men man kan egentligen inte säga att det är det som innebär rättvisa, eftersom de människor som föds in i orättvisa förutsättningar (exempelvis med ett handikapp), antagligen skulle uppleva samhället utan hierarki som ännu mer orättvist än det samhälle med en regering som vi har idag. Detta baserat på att man utan någon som helst regerande stat skulle ha något som helst skyddsnät.

En fråga som uppkommer är hur alla de som inte är kapabla att arbeta då skulle klara sig. Vissa kan anse att om man inte är kapabel att arbeta, och därmed inte har något arbete skall man heller inte ha rätt till någonting som ett arbete skulle medföra; lön. Detta kan måhända låta orättvist ur de icke-arbetandes perspektiv, men vänder man på det och ser det såsom att de som är kapabla att arbeta sedan skall avsätta en summa av de pengarna de tjänat till de personer som inget arbete har, är det inte svårt att tro att de arbetande personerna kan tycka att en orättvisa uppstår. Varför skall de personerna skänka pengar till arbetslösheten när de själva inte beblandas med ämnet? Här kommer äganderätten in i bilden. Nozick menar att just detta kan liknas vid slaveri för de av mer välbärgad karaktär. Han menar att den största friheten är obunden till de krav som skatter skulle medföra. Här uppstår en paradox. Om man ser till det slaveri som enligt honom skulle uppstå för de arbetande, vad är det i förhållande till det slaveri som skulle uppstå för de personer som inte ens är kapabla att betala brödfödan och kanske till och med tvingas att tigga ihop pengar? Här är principen att det man själv förvärvat har endast man själv rätt att förvärva. En lustig princip kan tyckas, eftersom vem kan säga att man äger naturtillgångar? För är det inte så att det man förvärvar egentligen ägs av naturen? Har man då enligt denna princip inte rätt att röra det eftersom det redan ägs? Alltså är det försten till kvarn. För att kunna leva i symbios i ett naturtillstånd tror jag att människor måste vara benägna att kunna göra uppoffringar för varandra, som i exemplet med de människor som inte är kapabla att arbeta.

En betydande skillnad mellan Nozick och filosofen Rawls handlar om just detta. Rawls menar att en välbärgad, arbetande person inte har ensamrätt på det han själv förvärvat. För att återgå till det jag tidigare nämnde om naturtillgångar så håller jag med honom. Egentligen kan man säga att alla människor som lever på jorden lever i samma samhälle eftersom länder egentligen bara är streck på en karta. Vad är det då som säger att en person har mer rätt till jordens tillgångar än en annan? Äger man oavkortat det man förvärvat trots att det egentligen tillhör jorden? Om än naivt, så tror jag att det mest rättvisa vore att det alla människor förvärvade delades lika utefter behov och det skulle innebära att vissa förvärvar mer än andra. Detta är nog dessvärre omöjligt eftersom ingen kan mäta människors behov, utan människorna själva. Det finns inget givet svar på vad en människa behöver mer, eller mindre av eftersom det är helt individuellt. Man kan alltså inte dela all mat lika till alla människor eftersom vissa behöver mer för att bli mätta, och andra kanske är allergiska eller har andra krav på utdelningen. Ska de då få mer av någonting annat? Uppdelningen är omöjlig. Så på så sätt vore det bättre om alla människor kunde ordna allt för sig själva på egen hand. Nu är detta omöjligt med tanke på olika genetiska förutsättningar.

En fin tanke är att i Nozicks samhälle skulle de välbärgade personerna hjälpa de som har det svårt, men jag tror att det endast förblir en fin tanke och inget mer eftersom människans altruistiska sida är något bristfällig (baserat på hur det ser ut i världen idag). Nozicks samhälle skulle baseras på individens personliga värderingar. Exempelvis om en person mördar en annan eftersom denne fann mordet befogat. Det skulle inte bli någon uppföljning mer än att mordoffrets familj kanske haft svårt att se något positivt i situationen. Mer än så hade emellertid inte gjorts eftersom någon stat inte funnits att styra upp någon utredning. Skulle detta då på längre sikt leda till en slags kedjereaktion; att någon utför en ond handling som sedan blir hämnad som i sin tur bli hämnad osv.? Är det detta som innebär rättvisa; att enbart handla utefter eget intresse?

Ett mer eller mindre (för vissa) orättvist samhälle är nog alltså oundvikligt. Men jag tror det är viktigt att basera ett rättvist samhälle på en utilitaristisk filosofi. Och det bästa sättet att göra det på är att införa skatter, dvs. att man delar med sig av det man förvärvar genom att befolkningen tillsammans skapar ett slags skyddsnät som täcker upp de ”olycksdrabbade”. På så sätt tror jag att det hade genererat i mer lycka än den ”olycka” eller orättvisa de personer upplever som tycker att de har ensamrätt på det de förvärvat. I detta samhälle skulle även en regering vara nödvändig i situationer där lagar nödgas för att upprätthålla människors rättigheter. För mänskliga rättigheter där man strävar efter rättvisa tror jag också är nödvändigt. Dessa rättigheter skall vara baserade på sunt förnuft, dvs. att man inte skall få döda någon etc.. Att sedan ha partier i en regering man kan rösta på generar i att människor får vara med och bestämma och alltfler blir tillfredställda enligt utilitaristiskfilosofi. Detta baserat på att så många som möjligt har rösträtt, dvs. till exempel oavsett kön.

Sofie Franzén DE07A

Nozick och den där Rawls

En nyliberal som propsade på anarki samt en utilitaristisk socialliberal som lade fram en teori om hur vi ska hjälpa de mest utsatta. Båda ansåg sig ha svaret på vad som är ett rättvist samhälle, fast från två olika perspektiv. Hade någon av dessa två herrar en fullständig teori som höll för ett rättvist samhälle?

Vi applicerar Nozick samt Rawls teori om det rättvisa samhället i en klassrumssituation för att se vart det leder. I Nozicks klassrum kostar det att deltaga, Nozicks skolor är endast privatskolor då han inte tycker att staten ska blanda sig in i utbildningssystemet. Han menar på att den minimala staten endast ska se till att försvara medborgarnas naturliga rättigheter (liv, frihet och egendom). I Nozicks klassrum är klasserna få till antalet elever för att öka utbildningsstimulansen bland eleverna och hålla kunskapsnivån så hög som möjligt. I Nozicks klassrum finns inga begränsningar för hur långt en elev kan nå, det förekommer inga inskränkningar i elevens fortbildning. I Nozicks klassrum så bromsas inte eleverna upp i sitt lärande för att somliga i klassen inte hänger med. Varje elev kan jobba på i sin egna takt utan några stopp, begränsningar existerar inte i Nozicks värld. Man kan säga att enligt Nozicks teori om vad rättvisa är så är hans klassrumssituation fullt fungerande. Nozicks lärare betalar ingen skatt, detta då Nozick anser att skatta för sitt arbete är ren stöld från statens sida. Detta betyder att kostnaden för att deltaga i Nozicks klassrum kan bli väldigt hög, speciellt ifall du har höga ambitioner och vill få ut mycket av din utbildning. Detta betyder att klyftorna i samhället är väldigt påtagliga då det bildas en tydlig markering bland de som har råd med utbildning och de som inte har det. Nozicks klassrum startar en ond cirkel då det inte är eleverna som betalar utbildningen utan dess föräldrar. De med välbärgade föräldrar har råd med en dyr utbildning, således får de även möjlighet till högre akademiska studier därav kan de skaffa välbetalda jobb. När sedan dessa skaffar barn upprepas mönstret. De rika förblir rika. Med detta menas också att de fattiga förblir fattiga då det inte finns några skattemedel att dela ut till de mindre lyckligt lottade.

Nozick förlitar sig på i sin teori om att de som har de bättre ställt ska vara såpass givmilda att klasskillnaderna minskar. Vi säger att Nozicks välbetalda medborgare är givmilda, de är till och med såpass generösa att de startar en skola som är avgiftsfri. Skolan har dock ett minimalt startkapital som inte räcker till att avlöna lika välutbildade lärare som finns på de dyrare skolorna. Detta betyder att eleverna får en sämre utbildning än de som går på elitskolorna och därav sämre jobb. Eftersom skolan inte får några intäkter från eleverna så måste skolan antingen välja att gå minus eller hitta andra finansiella inkomster. Skolan kan då välja att antingen bli en öppen reklamplats där de annonseras ut reklam i korridorerna för företag, dra in på städare och då låta elever sköta de inre underhållet etc. Problemet som uppkommer i detta fall är att de inskränker elevernas rättigheter. Eleverna kan antingen välja att inte utbilda sig eller gå till en skola där de blir tvingade till att arbeta utan direkt ersättning och prackas på reklamannonser runt varje hörn. De flesta nödställda elever skulle antagligen tvingas till att gå på denna skola då det inte finns något annat rimligt alternativ. Antagligen håller inte avgiftsfri skola i Nozicks samhälle, då t.ex. företagen som annonserar finner sig själva i att marknadsföra sig i fel miljö. De elever som går på skolan har antagligen inte råd att betala för de produkter och tjänster som företagen annonserar ut. Således skulle företagen istället valt att annonsera på de privatskolor som innefattar elever och föräldrar med stabil ekonomi. Vi ser också att skolan egentligen inte tjänar några egentliga pengar på att dra in på städ & underhåll. Enda finansiella lösningen för skolan är att de elever som får utbildning kan ta ett lån som de sedan betalar tillbaka efter utbildningens gång till företaget som äger skolan. Men detta är tyvärr inte heller hållbart då de inte kan räkna med att alla elever får jobb samt att skolan inte blir avgiftsfri. Nozicks klassrum är således rättvis enligt hans egna teori om vad rättvisa bör vara, man inskränker inte elevernas frihet i klassrummet då man inte sätter begränsningar för dess lärande.

Tar vi en titt in i Rawls klassrum ser det annorlunda ut i jämförelse med Nozicks. I Rawls klassrum förekommer det inga privatlärare eller exklusiva studiemedel. Rawls tror på en hög skattenivå, detta för att se till så att det är nästintill omöjligt för klasskillnader att existera. Enligt Rawls principer om rättvisa så får klasskillnader endast existera ifall de mest utsatta får en bättre levnadsstandard än ifall det inte skulle finnas klasskillnader. I Rawls klassrum betyder detta att de skillnader som uppstår mellan eleverna i inlärningsförmåga måste visas hänsyn till. Detta för att se till så att ingen hamnar på efterkälken. Då Rawls klassrum är finansierat av staten betalar ingen avgift för att gå i skolan. I Rawls klassrum ser man till att alla hänger med på lektionerna då alla ska ha lika möjligheter att utvecklas. De som har det svårare i skolan får mer hjälp och de som klarar av skolan lättare kan jobba mer individuellt. Rawls teori om att se till så att ingen känner sig utsatt gör det komplicerat för elever som har lättare i skolan, dvs att de bromsas upp. Enligt detta koncept sänker man den högsta nivån för utbildningen för att ha möjlighet att höja lägsta nivån. Det kan verka orättvist för de som klarar av skolan med en klackspark då de blir understimulerade, ska de verkligen behöva lida för att vissa har svårare att lära sig än andra?

Då Rawls är utilitarist är mönsterelevernas understimulans en nödvändighet för att hålla så många som möjligt i utbildningens bana. Dock blir Rawls motsägelsefull eftersom han diskriminerar de lyckligt lottade för att hjälpa de fattiga. Från ett utilitaristiskt perspektiv ser det ändå bra ut. Ifall alla i samhället får möjlighet till en avgiftsfri utbildning så finns det en framtid för samtliga. Det kan hända att det medför mindre studier på en högre nivå, men detta kompenseras med att modellen ser till att alla får tillgång till en viss grundutbildning. Dock säger detta emot Rawls princip om att inte inskränka i individens grundläggande rättigheter för att främja välstånd och jämlikhet. Rawls skulle antagligen få ge vika för kapitalismen i samhället för att ligga alla till lags. På så sätt skulle det både finnas avgiftsfria samt privatskolor. Men då försvinner Rawls argument om att ha ett klasslöst samhälle.

Det man kan se här i detta extrema exempel av Nozick samt Rawls teorier är att det är svårt att komma fram till en rättvis ståndpunkt utan att blanda de två grabbarnas tankar med varandra. För att komma fram till en vettig och konkret lösning får man från början ha klart för sig vad man själv anser är rättvist. Vad innebär det egentligen?
/Alexander ES07B

Karl Marx och dagens samhälle

Karl Marx och dagens samhälle

Karl Marx skrev under 1800-talet sin analys och teori över hur ett rättvist samhälle bör vara utformat. Denna teori har blivit tolkad ett antal gånger efter Marx bortgång, detta har resulterat i förfärliga livsförhållanden, massmord och misär. Men att detta är resultat av tolkningar som gjorts på Marx åsikt och skrift får man inte glömma. Dessa följder jag nyss räknat upp betyder inte att Marx hade detta i åtanke när han utfärdade sina teorier, tvärtom, han skrev ner en dröm, en idiologi, om ett rättvist samhälle där hierarkin helt uteblir och där alla oavsett kön, etnicitet, förutsättningar etc. kan leva på samma villkor. Jag tror att många av dessa tolkningar har gått helt åt helvete i och med att man har tagit Marx skrifter alldeles för bokstavligt, följt dem till punkt och pricka, utan att ha haft samhällets utformning i åtanke. För att tolka Marx i dagens samhälle måste dessa förändringar tas i åtanke, utvecklingen borde inte går bakåt, utan framåt, självklart. Precis som ortodoxa kristna överdriver ordens mening i en skrift, utan lika stark betydelse på meningen med dem, på samma sätt är det farligt att överdriva det redan skrivna i frågan om Marx. Hans syfte var ett rättvist samhälle, han gav riktlinjer över vad han tyckte skulle behövas för att uppnå detta, det viktigast för oss är inte att följa dessa riktlinjer, men däremot att uppnå det samhälle som han förespråkar. För det var ett ganska bra tag sedan Karl Marx levde, och även om många av de orättvisor som härjade under hans levnadsår fortfarande är aktuella, har samhällsformen ändrats, arbetarklassen består inte längre av uteslutande av hårt arbetande industriarbetare. Vi lever i ”IT-revolutionens” era vilket har förändrat arbetsmarknaden totalt. Vi har även under dessa år som gått sedan Marx gick bort samlat ihop samhället effektivt, och genom skatter och ”jämställdhet” uppnått ett sossesocialistiskt samhälle. Detta är positivt, javisst, men att kalla ett samhälle som vi nu har för socialistiskt är att häda. Socialism handlar om att alla i samhället ska kunna ha samma förutsättningar och möjligheter, det handlar om att hierarkin och maktmissbruket helt och hållet ska förkastas.
Det är inget man kan säga att vi har uppnått i dagens Sverige, eller någonstans i världen någonsin. De tolkningar som har gjorts har alltid slutat i diktaturer med hemliga säkerhetstjänster som förintar vartenda hot mot strukturen genom mord. Detta är inte socialism, och inte heller för den delen kommunism, som Marx förespråkade, men det är den allmänna uppfattningen som råder just nu.
Faktum är att de flesta, genom att läsa om kommunism, kan hålla med om att det är väldigt ideologiskt fint. Detta är ett faktum som många politiker försöker komma ifrån, detta genom att tuta in befolkningen att denna samhällsform är omöjlig att utfärda, det går helt enkelt inte. Många faller i fällan och sväljer dessa förmaningar med hull och hår, men glömmer vilka det är som predikar; personer i maktpositioner med höga löner, arvoden och bonusar. Om man i hela sitt liv har levt och vant sig med överflöd är det inte så konstigt att man inte är villig att förespråka och försöka få igenom samhällsstrukturer som talar emot dessa flådiga levnadssätt. Det handlar om pengasjuka, pengar är makt, tid är pengar; plugga, utbilda dig så att du får ett högavlönat jobb när du är vuxen, bli kändis, miljonär, detta är andan i dagens samhälle. Har du pengar är du helt enkelt värd. Du har råd med det man måste ha råd med, och mycket mer utöver. Du har råd att vara vacker, att äta ekologiskt, att spruta champagne på dina kompisar. Dessa pengar, som bara försvinner, slösas på överflödiga, onödiga attribut för att förbättra en LITEN del av samhällets befolknings livsstil, skulle lika gärna kunna användas till att skapa det där samhället som värderar människor lika oavsett.
Det konstigaste är att dessa höga maktpositionerade individerna har tutat in en överdrivet stor del av befolkningen att ett rättvist samhälle är Omöjligt. Det måste helt enkelt vara så att en liten del av hela världens befolkningen sitter på otroligt stora delar av världens hela ekonomiska förutsättningar, när en SJUKT ÄCKLIG stor del av hela världens befolkning lever under obeskrivligt förfärliga förhållanden, när en STÖRT BEFÄNGD stor del av världens befolkning DÖR av svält varje dag. När förhållandena är dessa, hur kan man ens lyssna, ta till sig av människor som står och predikar för dessa strukturer, försöker få oss att tycka att detta är helt okej?
Det handlar om hjärntvätt. Ren, övertydlig hjärntvätt helt enkelt. Och de är duktiga. Som läget är nu skulle inte kommunism kunna fungera, det finns en såpass stor, överläggande övertygelse om att ett rättvist samhälle för alla inte skulle vara möjligt. För att Marx teorier ska kunna fungera måste en överläggande stor del av samhället vara motiverade, tro på att förändringen fungerar och att denna samhällsstrukturen inte är Omöjlig. Detta är vi långt ifrån, men det är inte omöjligt. Det handlar om att folket måste förena sig, alla samhällsklasser ska kunna samsas, komma överens om detta beslutet innan det kommer att fungera. Det är en lång väg kvar till detta ideologiska samhälle, men det viktigaste att ha i fokus är att det INTE är omöjligt. Även om vi inte kommer att uppnå ett kommunistiskt samhälle på vägen kommer det i alla fall troligtvis resultera i vissa förändrade förhållanden, vissa mer rättvisa strukturer, och ingen människa kan utan att vara dum i huvudet, egoistisk och sniken, komma och påstå att detta är något negativt.
När vi för några veckor sedan skulle tänka oss in i Rawls tankeexperiment (som egentligen är omöjligt att utföra) var det endast ett svar som stod som självklart för mig; alla människors egoistiska jag skulle ha haft samma svar i eget intresse då man själv kan vara från vilken samhällsklass som helst, nämligen ett samhälle där alla har samma värde. Något annat svar är orealistiskt. Eller, i varje fall själviskt och föraktningsvärt och riktigt rejält urbota dumt.

Sara Salomonsson ES07C

Rättvist eller inte?

Vad är ett rättvist samhälle? Går det ens att skapa ett rättvist samhälle? Alla människor är olika och har därmed olika viljor, på så sätt så går det ju i princip inte skapa ett helt och hållet rättvist samhälle. T.ex. Politiska partier är ju ett exempel på olika viljor om hur de vill förändra/förbättra ett land och vinner det ena partiet över det andra i ett val så är det delvis det vinnande partiet som ska ”styra” landet. Även om detta val utförs i en demokratisk process så får ju inte alla sin vilja igenom, utan det blir ju oftast vad majoriteten tycker är bäst.

Dessutom tror jag att synen på ett rättvist samhälle varierar sig oerhört mycket beroende på vart i världen man befinner sig. Vissa tycker att ett rättvist samhälle är ett samhälle med stora klasskillnader då det är mest rättvist för de som har kämpat mycket för att komma till den exklusiva positionen de befinner sig idag, medan andra tycker att de rika har haft mycket bättre förutsättningar än de som lever relativt fattigt. Men om de rika skulle ge bort en massa pengar som de själva hade tjänat till de fattiga och till de som har det sämre, skulle det då vara rättvist för de rika? Självklart finns det många människor som inte har förutsättningarna att göra karriär men vi får inte glömma de lata och självgoda människorna som av den anledningen av att de är lata inte har lyckats skaffa sig ett bra jobb etc. Det är just av denna aspekt, som jag nämnde tidigare, som det inte går att upprätthålla ett rättvist samhälle: vi alla är olika.

John Rawls tycker däremot att ekonomiska ojämlikheter måste vara accepterade i ett rättvist samhälle men bara om de gynnar de sämst lottade och utifrån den här teorien så skulle det fungera att de rika delar med sig till de fattiga (men endast de som inte har förutsättningarna till att få bättre arbete, studier etc). Rawls sa ju själv att ett samhälle med vissa ekonomiska ojämnheter ger bättre standard för den som har det sämre ställt än ett samhälle där alla har det lika. Dock bör inte detta gynna de människorna som av lathet hamnat i fattigdom och misär då de har haft möjligheten att göra det bättre för sig än vad de har i nuläget.

Om man skulle använda sig utav John Rawls filosofiska tankeexperiment ”Slöjan av okunnighet” och att alla människor glömde sin ursprungsposition, skulle människan kunna forma ett rättvist samhälle då alla människor har gått tillbaka till naturtillståndet och blivit ett blankt papper åter igen? Jag skulle nog inte hoppas för mycket på det då människan är som den är, även om majoriteten av människorna skulle kunna leva rättvist och jämställt så finns det alltid ett eller annat stolpskott som av möjligtvist egoism eller avund börjar förstöra för de andra. Även om man hade använt sig av slöjan av okunnighet så finns alltid de mänskliga känslorna kvar inom oss om inte våra djuriska instinkter.

Men om vi skulle föreställa oss att vi människor glömde sin ursprungsposition och att vi började leva i ett utopiskt samhälle där allt är jämställt och rättvist, vem skulle styra i ett rättvist samhälle? Det är väl ändå någon som ska hålla koll på t.ex. hur kommunens budget ska skötas eller som bestämmer vart man ska bygga ett nytt museum eller ett nytt köpcentrum? Att utse någon till ledare för att styra och ställa i ett samhälle, inom vissa ramar såklart, är väl inte rättvist mot andra? Att den här personen ska få ha en högre position än resten av befolkningen skapar en viss orättvisa trots att detta skulle vara ett rättvist samhälle.

Ju mer man diskuterar vad rättvisa är och hur ett rättvist samhälle är så inser man ganska snabbt att det är i princip omöjligt. Ett rättvist samhälle kan inte byggas på total jämställdhet och att alla ska ha det exakt lika eftersom alla har sina egna intressen och även om alla skulle börja om i ett exakt jämställt och rättvist samhälle så skulle det åter igen resultera i ett orättvist samhälle. T.ex. om en person gillar att slösa alla pengar han/hon får från sitt jobb på kläder, bildar, mat eller vad det nu kan vara medan någon annan väljer att spara dessa så kommer det i slutändan vara orättvist då den ena personen har mycket pengar kvar varav den andra har redan spenderat allt och på så vis skapar det obalans bland människorna i samhället. Det är helt enkelt människornas olika intressen som delvis orsakar ”orättvisa” i samhället då alla inte enas över en och samma sak.

Victor Ljungblad
ES07B