tisdag 4 maj 2010

Hur ser ett rättvist samhälle ut?

Först vill jag göra klart att jag tror att det är viktigare att man fokuserar på att hitta lösningar till problemen som gör samhället orättvist, istället för på själva rättvisan i samhället. Jag ska försöka skriva hur jag tror att vårt samhälle skulle kunna bli mer rättvist och vad jag tror att rättvisa egentligen handlar om.

Jag tycker inte rättvisa handlar om pengar, utan snarare att alla blir accepterade och tagna med respekt. En viktig ingrediens för att man ska känna sig sedd och älskad/accepterad tror jag är att man får känna ansvar eller att någon räknar med att man kan något.

Nozick föredrar att ha en så liten stat som möjligt, att staten bara ska finnas till för att skydda din egen egendom. Problemet i denna filosofi är att allt fokus är på pengarna/ägodelarna, vilket jag tror skulle göra att klyftan ekonomiskt bara skulle öka mellan människor och leda till uppror (som vi redan sett i histioren).

Jag tror att vi idag lever i för stora sammanhang/samhällen (även sverige). I ett för stort sammanhang känner man sig inte sedd och man struntar i att ta ansvar, för man tänker att allt ligger på någon annans bord. Största problemet med för stort ”ansvarsområde” är att inte alla känner sig behövda och sedda, tror jag.

Om man jämför med en arbetsplats. Vi säger att du jobbar på en stor fabrik. En gång i halvåret kommer chefen och går i korridoren du jobbar i. Där står du och böjer plåtar, skruvar i plåtar och tvättar av plåtar, men vet egentligen inte vad för mening du har eller vilken skillnad detta arbete gör. Efter ett år börjar du slarva. Du tänker att ”det borde väl inte göra någon skillnad”. Företagets maskiner börjar plötsligt få klagomål och fungerar inte lika bra som de har gjort förr. Såhär kan jag tänka att det är med vårt bidragssystem som vi har idag. Många tänker att det inte är så noga om man fuskar lite, vem är det som får reda på det liksom? Eller vem bryr sig egentligen? Jag är övertygad om att detta problem inte skulle vara lika utbrett i ett mindre samhälle. Då skulle man se vad och vem man snor från och vad de gemensamma pengarna (motsvarande skatt) går till mer konkret. Man har också lättare att påverka vad man lägger pengarna på och att resonera med varandra. Om man inte kommer överens är det kompromisser som gäller, men om man ändå inte blir nöjd är man alltid fri att flytta/byta samhälle, om man inte tycker att t.ex. reglerna passar.

I dagens samhälle struntar många i att ta ansvar, eftersom man vet att någon annan gör det. Diket man också kan komma till i ett större ”ansvarsområde” är det opersonliga planet, då man kan t.ex. förstöra eller utnyttja system utan att egentligen bry sig eller känna dåligt samvete. (Detta tycker inte jag är rättvist, därför nämner jag detta.) Uppfattningen blir att det inte är mitt eget problem att se till att inte jag fuskar, att inte jag förstör osv. Någon annan ska se till att inte jag fuskar eller förstör. Någon annan ska städa upp efter mig... Jag tror att detta dike är svårare att komma till om varje individ får ta mer ansvar.

I ett mindre samhälle måste man själv vara beredd att ta någon form av ansvar, eftersom samhället är så pass litet. Nu kanske du tänker att inte alla kan ta ansvar, men det tror jag. Storleken på ansvar kan variera, vissa människor vill ta stort ansvar, medan vissa tycker bättre om att hjälpa till med någon mindre uppgift (fortfarande att man känner sig behövd).

Alla i samhället kan syssla med sina intressen (sk. jobb), men har också, gemensamt ansvar för de uppgifter kanske ingen vill ta, vilket gör arbetsfördelningen mer rättvis. Man kanske har en dag var i månaden till att hjälpa till med städning av lokala toaletter eller en dag var där man lagar mat på äldreboendet, eller vad nu samhället har för uppgifter som gemensamma (förslagsvis de uppgifter ingen egentligen vill göra, missuppfatta mig rätt i exemplen jag hade...).

Problemen som kan uppstå i detta samhällssystem är att inte alla blir accepterade. Hur skulle du vilja att samhället såg ut om du inte visste dina förutsättningar i förväg? Slöja av okunnighet, Rowls experiment. I min tanke skulle detta samhällets högsta grundvärdering vara att alla är lika mycket värda, och därför behandla alla lika. Eftersom alla bryr sig om varandra skulle inte någon lämnas ensam pga. handikapp eller nedvärderas pga. kön. Eftersom min syn på rättvisa inte handlar om rättvis fördelning av pengar, utan att det som är viktigast för människorna i detta samhälle snarare är att känna sig sedda och älskade, tror jag att pengarna kommer försvinna ur rättvisefokuset. Kanske skulle också skolan kunna fungera som jobben; man håller på med det man tycker är kul. Dvs. att man skulle kunna lära sig det man är intresserad av. Ingen är utnämnd som lärare, utan den som kan det du vill lära dig lär dig det du vill veta.

Problemet är ju som sagt att vissa saker tycker ingen är kul. Dessa "jobb" delar man på.

Kanske att det var såhär innan pengarna och det samhälle vi nu lever i ppkom? Och att vi inte lever så längre pga. att det inte fungerade. Skillnaden mellan det samhället jag målar upp och ”naturstadiet” är regeln att alla ska behandlas lika. Om någon person inte klarar detta är det inte svårare än att denna person får flytta till ett annat ”minisamhälle” och börja om på nytt. En annan regel dessa minisamhällen måste ha är att alla måste ges nya chanser och att alla är välkomna in i det sammanhang de bedriver, men som sagt, om man missköter sig är man tvungen att flytta. Kanske kan man kalla detta absolut fri konkurrens, men samtidigt blir det ett fantastiskt ”skyddnät” genom regeln att alla måste behandlas lika.

Jag tror att människan kan lära sig att inte bara se till sitt eget bästa, utan att se till sina medmänniskor också. MEN jag tror inte detta går i ett samhälle där många människor inte syns/blir bortglömda/icke accepterade. Är det inte så att i de sammanhang du blir accepterad/älskad, där blir också du en person som accepterar andra? Är det inte detta som är rättvisans kärna? Jag tror det kan vara så som en liten kille sa till mig för ett tag sen, när jag frågade vad rättvisa är: ”Man är snäll”.

Om alla skulle visa respekt och vara hjälpsamma mot alla andra människor (vara snäll) och alltid stäva efter detta skulle vi vara närmare den absoluta rättvisan i samhället tror jag.

Filippa, de07a

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar