tisdag 18 maj 2010

Peter Singer


Jag har ju enda sedan jag blev vegetarian för omkring fem år sedan haft samma åsikter angående djurindustrin samt människor och djur i förhållande till varandra, så när jag läser Peter Singers text kan jag verkligen identifiera mig med hans tankar.

Människor är djur. Djur är djur. Men ändå delar vi upp dessa två ”raser” i kategorier och värdesätter dem utifrån människans kapitalistiska levnadsstil där materialistisk njutning värderas högst och som det mest värdefulla. Djur enligt människan har blivit just ett materiellt ting i många bemärkelser. Ett ting som ska tillfredsställa människans egoistiska behov. Ett ting som inte ens kan mäta sig upp till andra materiella tings värden. En Iphone i dagens samhälle värderas helt klart högre än de flesta djuren, och då i synnerhet de boskapsdjur vi människor så systematiskt utnyttjar för våra onödiga vanor.

Detta är en särbehandling som kan jämföras med många andra rasistiska särbehandlingar och system som vi i vår historia har upplevt. Peter Singer drar paralleller till Apartheid-systemet och jag skulle till och med kunna sträcka mig till att påstå att särbehandlingen av djur kan bedömas att vara en kombination av alla dessa grymt orättvisa åtskillningssystem. Under andra världskriget och under många andra tillfällen i nutida historia har arbetsläger varit en metod att effektivt uppsamla den/de förtryckta gruppen/grupperna på ett ställe, mjölka ut all energi och arbetskraft som är möjligt för att sedan brutalt ta livet av dessa individer när det inte längre tjänar sig att hålla dem vid liv. Känns det igen? I allra högsta grad. Detta är något som sker i alla länder i hela världen varje dag. Vissa bestämmelser finns för att förhållandena för de snart slaktade djuren ska vara tillfredställande och berättigande för människan, och visst är det bra att man försöker bry sig om de djur man senare ska slakta, men hur mycket man än vill och intalar sig att detta är ett humanistiskt behandlingssätt av djuren, kan man aldrig komma runt det så många människor förtränger eller aldrig ens får tillfället att förtränga; det oetiska i att äta ett djur.

Det finns så himla många sätt att leka med tanken, hur många gånger har jag inte varit tvingad att delta i tankeexperiment såsom: ”om du fick välja mellan att rädda tusen hönor eller en människa, vad skulle du valt?”, experiment som för det första är så otroliga och distanserade att man inte KAN ta ställningsstagande, och för det andra bara skapas för att knäcka mig och personer med liknande åsikter som mina, och för att berättiga det oetiska i att äta djur. Om man känner en befogenhet i att knäcka mig för mina åsikter, och om man vill berättiga köttätandet för sig själv, måste det finnas en röst, en känsla inom en som säger att detta beteendet inte är rätt. Annars skulle den tankeverksamheten som gått till att tänka ut de fyndiga tankeexperiment gått till andra, mer värda, tankar.

När djurförsök kommer på tal brukar diskussionen bli hetsig och ofta ingår smutskastning som en självklar del av den. Om vi inte hade använt djur att utöva medicinska försök på, skulle ju aldrig några mediciner framställas brukar det heta. Och det är väl sant. Problematiken i denna frågan är just användandet av djur i försöken. Peter Singer antyder att det skulle vara precis lika etiskt rätt (eller orätt) att använda föräldralösa, gravt hjärnskadade barn i dessa försök, eftersom dessa individer har samma tankeförmågor, handlingsförmågor och andra färdigheter som ett djur har. Tanken är motbjudande, något man ryggar tillbaka för, och syftet med exemplet som Singer även gör klart i sin skrift är inte att man ska göra det. Detta är ett sånt där fyndigt tankeexperiment som man kan använda för att ge perspektiv i frågan. Ett tankeexperiment för att dra ner människan obehagligt nära insikt i frågan. För att klargöra för personen att människor är djur precis som hundar är djur. Först efter denna insikten kan man börja tänka i dessa banor på riktigt. För om djur är djur och människan inräknas i denna ”ras” kan man aldrig berättiga särbehandling av andra raser.

Singer har många andra exempel på varför ett djur borde ha samma värderingar som människan, som till exempel förmågan att känna smärta. Dessa borde tas på allra största allvar då särbehandling av varelser aldrig kan bli något positivt, och skapar ett beteende som även kan vara skadligt i andra bemärkelser du uppfattningen och respekten för andra individer tar skada.

Denna frågan rymmer så många andra infallsvinklar och hörn och kanter och för mig är det självklart att människan och djuren är på samma nivå få samma sätt som det är självklart för mig att judar och svarta har exakt samma värde som ateister. Jag tycker att det är befängt att värdera en människa utifrån dennes hudfärg, på samma sätt som jag tycker det är helt skevt att tänka människan utifrån ett överstort perspektiv i förhållande till jordens alla andra levande organismer. Get a grip, get down to earth, kalla det vad fannnnnnn du vill, med det handlar om insikt, respekt och en liiiten bit självdistans. Det klarar du la.


//Sara Salomonsson ES07C

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar