lördag 29 maj 2010

Politisk filosofi: ett rättvist samhälle

Jag har väldigt svårt att föreställa mig att något annat än en subjektiv uppfattning gällande vad ett rättvist samhälle betyder existerar, eftersom en objektiv sådan skulle innebära en föreskriven allmän lag med förankring i antingen biologin eller kreationismen. Alltså att människans levnadssätt och hur hen bör strukturera ett samhälle mer eller mindre redan är förutbestämda. Dessutom skulle en objektiv definition på ordet innebära att själva rättvisebegreppet alltid har varit ett statiskt, oföränderligt fenomen som inte människan själv skapat och som genom historien inte förändrats.

Det är emellertid viktigt att vid insikten om detta inte förkasta själva betydelsen av (det socialt konstruerade) ordet rättvisa, i och med att det på många sätt säkerligen skulle generera ett samhälle präglat av motsatsordet "orättvisa", enligt dess vanligast vedertagna innebörd.
Jag tror följaktligen att en subjektiv uppfattning om rättvisa därför är viktig och en sådan tror jag endast kan bildas om man belyser det som man i nuläget inte definierar som rättvist, hur detta tar sig uttryck, orsaken till det och hur det på bästa sätt bekämpas.

Det jag kanske tydligast associerar till orättvisa är de förtryck av olika grupper som existerar. Ibland har jag hört folk säga att ett lands ekonomiska system är irrelevant i frågan om förekomsten av förtryck; att alla förtryck skulle existera oavsett om t.ex. Sverige skulle vara nyliberalt kapitalistiskt eller baserat på Marxs teorier. Vilket kanske tycks stämma om man bortser från klasser. Ett land som tillämpar Marxs idéer bokstavligen garanterar ju inte att de nuvarande (och historiska) förtrycken av kvinnor, icke-heterosexuella, svarta, funktionshindrade per automatik skulle upphöra - utan endast klassamhället. Det viktiga är emellertid att komma ihåg att det högst reella förtrycket av de lägsta samhällsklasserna i allmänhet (d.v.s. inte endast arbetarklassen) aldrig skulle upphöra i ett kapitalistisk samhälle, men däremot i ett socialistiskt/marxistiskt (i teorin, kanske bör tilläggas, eftersom ett sådant ännu inte existerat utifrån dess grunddefinitioner). De ekonomiska klasskillnaderna och det följaktliga förtrycket av de lägsta är inbyggda i det kapitalistiska systemet eftersom det förutsätter att kapitalet och produktionsfaktorerna, ägs och planeras av privata aktörer från de högre klasserna och utförs av en arbetarklass. Eftersom ett kapitalistiskt samhälle har en tendens att göra arbetaryrkena till de mest lågavlönade upprätthålls också klassystemet och den skarpa distinktionen mellan fattig och rik bara därför, och i förlängningen även maktuppdelningen baserad på individens ekonomiska situation.

När Marxs och övriga socialistiska/kommunistiska idéer kritiseras ur ett feministiskt perspektiv, t.ex. att patriarkatet i allra högsta grad existerar och finns representerat i alla samhällsklasser, hör man ibland från vissa reaktionära vänsterhåll att ”visst är kvinnors och ’hbt-personers’ rättigheter viktiga men man måste ha i åtanke att när dessa idéer uppkom var faktiskt arbetarklassen den överlägset mest förtryckta gruppen och en revolution från arbetarna måste alltid ske och prioriteras innan vi kan jobba med de andra grupperna”, eller motsvarande. Hur kan man på riktigt tro att denna föreställning ens är verklighetsförankrad? Jag försöker inte på något sätt förminska det förtryck som faktiskt skedde (och sker) av arbetarklassen där detta tog (och tar) sig uttryck i fruktansvärda arbetsförhållanden i kombination med en orimligt låg lön samt i många fall undermåliga medborgerliga rättigheter, men förespråkarna för denna föreställning borde få en del perspektiv om man jämför ”arbetarklassen - den historiskt mest förtryckta gruppen” med faktumet att sexuella handlingar som stred mot de traditionellt heterosexuella var (och i många länder fortfarande är) belagda med dödsstraff och inte ens legaliserade i Sverige förrän 1944 och att den medicinska klassificeringen av homosexualitet som en psykisk störning kvarstod fram till 1979, samt att hatbrotten generellt sätt ökar och att det fortfarande finns en fruktansvärt destruktiv och livsbegränsande heteronorm, o.s.v.

Syftet med jämförelsen är inte att replikera föreställningen med samma argumentation, d.v.s. att vissa förtryck är mycket värre än andra och att dessa därför bör prioriteras först. Det jag vill framhålla är istället vikten av att alla förtryckta grupper samarbetar, tittar, förstår och belyser hur de olika maktordningarna hänger ihop och upprätthåller/reproducerar varandra, d.v.s. användandet av ett intersektionellt perspektiv. Jag tror alltså att det alltid nödvändigt att fokusera på förtryckssamverkan snarare än på enskilda förtryck för att nå såväl jämställdhet som jämlikhet, d.v.s. min definition av rättvisa. Det intersektionella perspektivet synliggör att t.ex. kvinnor och män eller svarta och vita inte är ”homogena kategorier”; människors levnadsvillkor skapas alltså aldrig enbart inom ramarna för endast en könsmaktsordning, en etnicitet eller en klasshierarki utan av flera olika samtidigt.

Att koppla samman förtrycken är aldrig enkelt men alltid nödvändigt eftersom jag tror att när maktförhållanden reduceras till endast en struktur, blir denna struktur till ett slags fundament som i sin tur gör att andra ledande maktpositioner reproduceras och/eller legitimeras. Ett enbart fokus på t.ex. klassförhållanden i såväl teori som i politisk praktik gör, som sagt, att t.ex. könsfrågor bortprioriteras och att rasismen ignoreras; dessa problem ska istället tas itu med ”efter [den alltid lika abstrakt definierade] revolutionen”.

Det inbyggda klassförtrycket i kapitalismen beskrev jag innan och det är knappast några nyheter, men att det kapitalistiska och "liberalhumanistiska" systemet även har skuld i andra förtryck hörs mer sällan, förutom när debatten om kopplingen mellan prostitution, kvinnoförtryck och ”handel” görs. Förståelsen av på vilket sätt kapitalismen har en del i hur exempelvis ”manligt”, ”kvinnligt” och heteronormen upprätthålls och skapas kan man bland annat få genom att se vilken enorm makt företag och reklammakare - rika (män)niskor i maktpositioner inom det kapitalistiska systemet - har över kön, sexualitet och normalitet. I t.ex. reklamen skapas en bild över hur människor bör och måste vara. Även om detta inte uttalas bokstavligen, finns det inbyggt i det sätt vilka personerna i reklamen gestaltas. I det kapitalistiska konsumtionssamhället blir konsumenterna indirekt påverkade och beroende av vad en sorts människa behöver; vad en "kvinna” behöver och vad en ”man” behöver i form av saker och även hur de starkt uppdelade könen ”ska bete sig” (d.v.s. att de bl.a. ska åtrå varandra enligt heteronormen). Beteendena/attityderna, kläderna och sakerna ”könas” därför och konstituerar som följd könen i sig. Inom uppdelningen och betonandet av (de konstruerade) olikheterna (som följaktligen ses som naturliga) görs också en värdering som är till fördel för personen av biologiskt manligt kön. Kvinnan förskönas istället och sätts på ett slags piedestal där hon ska vara vacker och förförisk men också utan åsikter och inflytande, generellt sett.

På samma sätt som kvinnor och män distanseras från varandra, särbehandlas och indirekt värderas fungerar även mer tydliga och ”erkända” förtryck - t.ex. det vi kallar rasism. Yttre, kroppsliga olikheter mellan människor (svart - vit, kvinna - man) överförs till mentala skillnader och som följd även till värdemässiga skillnader. Till saken hör också förtryckandet av djur som fungerar på liknande, men än mer brutala, sätt.

Det rättvisa samhället enligt min definition är alltså sammanfattningsvis beroende av en självproducerande identitet som är fri kapitalismens (över)konsumtion, profit-fixering och de normer som är inbyggda i systemet vilka bestämmer hur vi bör leva våra liv och vad som är normalt respektive abnormalt, vilka i sin tur skapar hierarkier, klasskillnader och andra maktordningar (där de som bryter mot de föreskrivna normerna trakasseras, marginaliseras eller förlöjligas). Vägen dit tror jag är genom ett användande av ett anti-kapitalistiskt intersektionellt perspektiv som aldrig vill assimileras eller anpassas till det tvångsnormativa samhället (d.v.s. en assimilering in i galenskapen). Klasskamp måste alltid vara kvinnokamp och kvinnokamp i sin tur måste alltid göras ur ett antirasistiskt queerperspektiv.


Daniel Gustafsson, ES08C.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar