Ponera att samtliga människor levde i ett naturtillstånd, att man levde i total frihet utan vare sig folkvalda eller självutnämnda ledare, vad skulle det innebära om man talar om ett rättvist samhälle? Man kan lätt tro att alla människor då skulle bli jämställda eftersom ingen hierarki skulle finnas. Men man kan egentligen inte säga att det är det som innebär rättvisa, eftersom de människor som föds in i orättvisa förutsättningar (exempelvis med ett handikapp), antagligen skulle uppleva samhället utan hierarki som ännu mer orättvist än det samhälle med en regering som vi har idag. Detta baserat på att man utan någon som helst regerande stat skulle ha något som helst skyddsnät.
En fråga som uppkommer är hur alla de som inte är kapabla att arbeta då skulle klara sig. Vissa kan anse att om man inte är kapabel att arbeta, och därmed inte har något arbete skall man heller inte ha rätt till någonting som ett arbete skulle medföra; lön. Detta kan måhända låta orättvist ur de icke-arbetandes perspektiv, men vänder man på det och ser det såsom att de som är kapabla att arbeta sedan skall avsätta en summa av de pengarna de tjänat till de personer som inget arbete har, är det inte svårt att tro att de arbetande personerna kan tycka att en orättvisa uppstår. Varför skall de personerna skänka pengar till arbetslösheten när de själva inte beblandas med ämnet? Här kommer äganderätten in i bilden. Nozick menar att just detta kan liknas vid slaveri för de av mer välbärgad karaktär. Han menar att den största friheten är obunden till de krav som skatter skulle medföra. Här uppstår en paradox. Om man ser till det slaveri som enligt honom skulle uppstå för de arbetande, vad är det i förhållande till det slaveri som skulle uppstå för de personer som inte ens är kapabla att betala brödfödan och kanske till och med tvingas att tigga ihop pengar? Här är principen att det man själv förvärvat har endast man själv rätt att förvärva. En lustig princip kan tyckas, eftersom vem kan säga att man äger naturtillgångar? För är det inte så att det man förvärvar egentligen ägs av naturen? Har man då enligt denna princip inte rätt att röra det eftersom det redan ägs? Alltså är det försten till kvarn. För att kunna leva i symbios i ett naturtillstånd tror jag att människor måste vara benägna att kunna göra uppoffringar för varandra, som i exemplet med de människor som inte är kapabla att arbeta.
En betydande skillnad mellan Nozick och filosofen Rawls handlar om just detta. Rawls menar att en välbärgad, arbetande person inte har ensamrätt på det han själv förvärvat. För att återgå till det jag tidigare nämnde om naturtillgångar så håller jag med honom. Egentligen kan man säga att alla människor som lever på jorden lever i samma samhälle eftersom länder egentligen bara är streck på en karta. Vad är det då som säger att en person har mer rätt till jordens tillgångar än en annan? Äger man oavkortat det man förvärvat trots att det egentligen tillhör jorden? Om än naivt, så tror jag att det mest rättvisa vore att det alla människor förvärvade delades lika utefter behov och det skulle innebära att vissa förvärvar mer än andra. Detta är nog dessvärre omöjligt eftersom ingen kan mäta människors behov, utan människorna själva. Det finns inget givet svar på vad en människa behöver mer, eller mindre av eftersom det är helt individuellt. Man kan alltså inte dela all mat lika till alla människor eftersom vissa behöver mer för att bli mätta, och andra kanske är allergiska eller har andra krav på utdelningen. Ska de då få mer av någonting annat? Uppdelningen är omöjlig. Så på så sätt vore det bättre om alla människor kunde ordna allt för sig själva på egen hand. Nu är detta omöjligt med tanke på olika genetiska förutsättningar.
En fin tanke är att i Nozicks samhälle skulle de välbärgade personerna hjälpa de som har det svårt, men jag tror att det endast förblir en fin tanke och inget mer eftersom människans altruistiska sida är något bristfällig (baserat på hur det ser ut i världen idag). Nozicks samhälle skulle baseras på individens personliga värderingar. Exempelvis om en person mördar en annan eftersom denne fann mordet befogat. Det skulle inte bli någon uppföljning mer än att mordoffrets familj kanske haft svårt att se något positivt i situationen. Mer än så hade emellertid inte gjorts eftersom någon stat inte funnits att styra upp någon utredning. Skulle detta då på längre sikt leda till en slags kedjereaktion; att någon utför en ond handling som sedan blir hämnad som i sin tur bli hämnad osv.? Är det detta som innebär rättvisa; att enbart handla utefter eget intresse?
Ett mer eller mindre (för vissa) orättvist samhälle är nog alltså oundvikligt. Men jag tror det är viktigt att basera ett rättvist samhälle på en utilitaristisk filosofi. Och det bästa sättet att göra det på är att införa skatter, dvs. att man delar med sig av det man förvärvar genom att befolkningen tillsammans skapar ett slags skyddsnät som täcker upp de ”olycksdrabbade”. På så sätt tror jag att det hade genererat i mer lycka än den ”olycka” eller orättvisa de personer upplever som tycker att de har ensamrätt på det de förvärvat. I detta samhälle skulle även en regering vara nödvändig i situationer där lagar nödgas för att upprätthålla människors rättigheter. För mänskliga rättigheter där man strävar efter rättvisa tror jag också är nödvändigt. Dessa rättigheter skall vara baserade på sunt förnuft, dvs. att man inte skall få döda någon etc.. Att sedan ha partier i en regering man kan rösta på generar i att människor får vara med och bestämma och alltfler blir tillfredställda enligt utilitaristiskfilosofi. Detta baserat på att så många som möjligt har rösträtt, dvs. till exempel oavsett kön.
Sofie Franzén DE07A
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar