En nyliberal som propsade på anarki samt en utilitaristisk socialliberal som lade fram en teori om hur vi ska hjälpa de mest utsatta. Båda ansåg sig ha svaret på vad som är ett rättvist samhälle, fast från två olika perspektiv. Hade någon av dessa två herrar en fullständig teori som höll för ett rättvist samhälle?
Vi applicerar Nozick samt Rawls teori om det rättvisa samhället i en klassrumssituation för att se vart det leder. I Nozicks klassrum kostar det att deltaga, Nozicks skolor är endast privatskolor då han inte tycker att staten ska blanda sig in i utbildningssystemet. Han menar på att den minimala staten endast ska se till att försvara medborgarnas naturliga rättigheter (liv, frihet och egendom). I Nozicks klassrum är klasserna få till antalet elever för att öka utbildningsstimulansen bland eleverna och hålla kunskapsnivån så hög som möjligt. I Nozicks klassrum finns inga begränsningar för hur långt en elev kan nå, det förekommer inga inskränkningar i elevens fortbildning. I Nozicks klassrum så bromsas inte eleverna upp i sitt lärande för att somliga i klassen inte hänger med. Varje elev kan jobba på i sin egna takt utan några stopp, begränsningar existerar inte i Nozicks värld. Man kan säga att enligt Nozicks teori om vad rättvisa är så är hans klassrumssituation fullt fungerande. Nozicks lärare betalar ingen skatt, detta då Nozick anser att skatta för sitt arbete är ren stöld från statens sida. Detta betyder att kostnaden för att deltaga i Nozicks klassrum kan bli väldigt hög, speciellt ifall du har höga ambitioner och vill få ut mycket av din utbildning. Detta betyder att klyftorna i samhället är väldigt påtagliga då det bildas en tydlig markering bland de som har råd med utbildning och de som inte har det. Nozicks klassrum startar en ond cirkel då det inte är eleverna som betalar utbildningen utan dess föräldrar. De med välbärgade föräldrar har råd med en dyr utbildning, således får de även möjlighet till högre akademiska studier därav kan de skaffa välbetalda jobb. När sedan dessa skaffar barn upprepas mönstret. De rika förblir rika. Med detta menas också att de fattiga förblir fattiga då det inte finns några skattemedel att dela ut till de mindre lyckligt lottade.
Nozick förlitar sig på i sin teori om att de som har de bättre ställt ska vara såpass givmilda att klasskillnaderna minskar. Vi säger att Nozicks välbetalda medborgare är givmilda, de är till och med såpass generösa att de startar en skola som är avgiftsfri. Skolan har dock ett minimalt startkapital som inte räcker till att avlöna lika välutbildade lärare som finns på de dyrare skolorna. Detta betyder att eleverna får en sämre utbildning än de som går på elitskolorna och därav sämre jobb. Eftersom skolan inte får några intäkter från eleverna så måste skolan antingen välja att gå minus eller hitta andra finansiella inkomster. Skolan kan då välja att antingen bli en öppen reklamplats där de annonseras ut reklam i korridorerna för företag, dra in på städare och då låta elever sköta de inre underhållet etc. Problemet som uppkommer i detta fall är att de inskränker elevernas rättigheter. Eleverna kan antingen välja att inte utbilda sig eller gå till en skola där de blir tvingade till att arbeta utan direkt ersättning och prackas på reklamannonser runt varje hörn. De flesta nödställda elever skulle antagligen tvingas till att gå på denna skola då det inte finns något annat rimligt alternativ. Antagligen håller inte avgiftsfri skola i Nozicks samhälle, då t.ex. företagen som annonserar finner sig själva i att marknadsföra sig i fel miljö. De elever som går på skolan har antagligen inte råd att betala för de produkter och tjänster som företagen annonserar ut. Således skulle företagen istället valt att annonsera på de privatskolor som innefattar elever och föräldrar med stabil ekonomi. Vi ser också att skolan egentligen inte tjänar några egentliga pengar på att dra in på städ & underhåll. Enda finansiella lösningen för skolan är att de elever som får utbildning kan ta ett lån som de sedan betalar tillbaka efter utbildningens gång till företaget som äger skolan. Men detta är tyvärr inte heller hållbart då de inte kan räkna med att alla elever får jobb samt att skolan inte blir avgiftsfri. Nozicks klassrum är således rättvis enligt hans egna teori om vad rättvisa bör vara, man inskränker inte elevernas frihet i klassrummet då man inte sätter begränsningar för dess lärande.
Tar vi en titt in i Rawls klassrum ser det annorlunda ut i jämförelse med Nozicks. I Rawls klassrum förekommer det inga privatlärare eller exklusiva studiemedel. Rawls tror på en hög skattenivå, detta för att se till så att det är nästintill omöjligt för klasskillnader att existera. Enligt Rawls principer om rättvisa så får klasskillnader endast existera ifall de mest utsatta får en bättre levnadsstandard än ifall det inte skulle finnas klasskillnader. I Rawls klassrum betyder detta att de skillnader som uppstår mellan eleverna i inlärningsförmåga måste visas hänsyn till. Detta för att se till så att ingen hamnar på efterkälken. Då Rawls klassrum är finansierat av staten betalar ingen avgift för att gå i skolan. I Rawls klassrum ser man till att alla hänger med på lektionerna då alla ska ha lika möjligheter att utvecklas. De som har det svårare i skolan får mer hjälp och de som klarar av skolan lättare kan jobba mer individuellt. Rawls teori om att se till så att ingen känner sig utsatt gör det komplicerat för elever som har lättare i skolan, dvs att de bromsas upp. Enligt detta koncept sänker man den högsta nivån för utbildningen för att ha möjlighet att höja lägsta nivån. Det kan verka orättvist för de som klarar av skolan med en klackspark då de blir understimulerade, ska de verkligen behöva lida för att vissa har svårare att lära sig än andra?
Då Rawls är utilitarist är mönsterelevernas understimulans en nödvändighet för att hålla så många som möjligt i utbildningens bana. Dock blir Rawls motsägelsefull eftersom han diskriminerar de lyckligt lottade för att hjälpa de fattiga. Från ett utilitaristiskt perspektiv ser det ändå bra ut. Ifall alla i samhället får möjlighet till en avgiftsfri utbildning så finns det en framtid för samtliga. Det kan hända att det medför mindre studier på en högre nivå, men detta kompenseras med att modellen ser till att alla får tillgång till en viss grundutbildning. Dock säger detta emot Rawls princip om att inte inskränka i individens grundläggande rättigheter för att främja välstånd och jämlikhet. Rawls skulle antagligen få ge vika för kapitalismen i samhället för att ligga alla till lags. På så sätt skulle det både finnas avgiftsfria samt privatskolor. Men då försvinner Rawls argument om att ha ett klasslöst samhälle.
Det man kan se här i detta extrema exempel av Nozick samt Rawls teorier är att det är svårt att komma fram till en rättvis ståndpunkt utan att blanda de två grabbarnas tankar med varandra. För att komma fram till en vettig och konkret lösning får man från början ha klart för sig vad man själv anser är rättvist. Vad innebär det egentligen?
/Alexander ES07B
onsdag 12 maj 2010
Karl Marx och dagens samhälle
Karl Marx och dagens samhälle
Karl Marx skrev under 1800-talet sin analys och teori över hur ett rättvist samhälle bör vara utformat. Denna teori har blivit tolkad ett antal gånger efter Marx bortgång, detta har resulterat i förfärliga livsförhållanden, massmord och misär. Men att detta är resultat av tolkningar som gjorts på Marx åsikt och skrift får man inte glömma. Dessa följder jag nyss räknat upp betyder inte att Marx hade detta i åtanke när han utfärdade sina teorier, tvärtom, han skrev ner en dröm, en idiologi, om ett rättvist samhälle där hierarkin helt uteblir och där alla oavsett kön, etnicitet, förutsättningar etc. kan leva på samma villkor. Jag tror att många av dessa tolkningar har gått helt åt helvete i och med att man har tagit Marx skrifter alldeles för bokstavligt, följt dem till punkt och pricka, utan att ha haft samhällets utformning i åtanke. För att tolka Marx i dagens samhälle måste dessa förändringar tas i åtanke, utvecklingen borde inte går bakåt, utan framåt, självklart. Precis som ortodoxa kristna överdriver ordens mening i en skrift, utan lika stark betydelse på meningen med dem, på samma sätt är det farligt att överdriva det redan skrivna i frågan om Marx. Hans syfte var ett rättvist samhälle, han gav riktlinjer över vad han tyckte skulle behövas för att uppnå detta, det viktigast för oss är inte att följa dessa riktlinjer, men däremot att uppnå det samhälle som han förespråkar. För det var ett ganska bra tag sedan Karl Marx levde, och även om många av de orättvisor som härjade under hans levnadsår fortfarande är aktuella, har samhällsformen ändrats, arbetarklassen består inte längre av uteslutande av hårt arbetande industriarbetare. Vi lever i ”IT-revolutionens” era vilket har förändrat arbetsmarknaden totalt. Vi har även under dessa år som gått sedan Marx gick bort samlat ihop samhället effektivt, och genom skatter och ”jämställdhet” uppnått ett sossesocialistiskt samhälle. Detta är positivt, javisst, men att kalla ett samhälle som vi nu har för socialistiskt är att häda. Socialism handlar om att alla i samhället ska kunna ha samma förutsättningar och möjligheter, det handlar om att hierarkin och maktmissbruket helt och hållet ska förkastas.
Det är inget man kan säga att vi har uppnått i dagens Sverige, eller någonstans i världen någonsin. De tolkningar som har gjorts har alltid slutat i diktaturer med hemliga säkerhetstjänster som förintar vartenda hot mot strukturen genom mord. Detta är inte socialism, och inte heller för den delen kommunism, som Marx förespråkade, men det är den allmänna uppfattningen som råder just nu.
Faktum är att de flesta, genom att läsa om kommunism, kan hålla med om att det är väldigt ideologiskt fint. Detta är ett faktum som många politiker försöker komma ifrån, detta genom att tuta in befolkningen att denna samhällsform är omöjlig att utfärda, det går helt enkelt inte. Många faller i fällan och sväljer dessa förmaningar med hull och hår, men glömmer vilka det är som predikar; personer i maktpositioner med höga löner, arvoden och bonusar. Om man i hela sitt liv har levt och vant sig med överflöd är det inte så konstigt att man inte är villig att förespråka och försöka få igenom samhällsstrukturer som talar emot dessa flådiga levnadssätt. Det handlar om pengasjuka, pengar är makt, tid är pengar; plugga, utbilda dig så att du får ett högavlönat jobb när du är vuxen, bli kändis, miljonär, detta är andan i dagens samhälle. Har du pengar är du helt enkelt värd. Du har råd med det man måste ha råd med, och mycket mer utöver. Du har råd att vara vacker, att äta ekologiskt, att spruta champagne på dina kompisar. Dessa pengar, som bara försvinner, slösas på överflödiga, onödiga attribut för att förbättra en LITEN del av samhällets befolknings livsstil, skulle lika gärna kunna användas till att skapa det där samhället som värderar människor lika oavsett.
Det konstigaste är att dessa höga maktpositionerade individerna har tutat in en överdrivet stor del av befolkningen att ett rättvist samhälle är Omöjligt. Det måste helt enkelt vara så att en liten del av hela världens befolkningen sitter på otroligt stora delar av världens hela ekonomiska förutsättningar, när en SJUKT ÄCKLIG stor del av hela världens befolkning lever under obeskrivligt förfärliga förhållanden, när en STÖRT BEFÄNGD stor del av världens befolkning DÖR av svält varje dag. När förhållandena är dessa, hur kan man ens lyssna, ta till sig av människor som står och predikar för dessa strukturer, försöker få oss att tycka att detta är helt okej?
Det handlar om hjärntvätt. Ren, övertydlig hjärntvätt helt enkelt. Och de är duktiga. Som läget är nu skulle inte kommunism kunna fungera, det finns en såpass stor, överläggande övertygelse om att ett rättvist samhälle för alla inte skulle vara möjligt. För att Marx teorier ska kunna fungera måste en överläggande stor del av samhället vara motiverade, tro på att förändringen fungerar och att denna samhällsstrukturen inte är Omöjlig. Detta är vi långt ifrån, men det är inte omöjligt. Det handlar om att folket måste förena sig, alla samhällsklasser ska kunna samsas, komma överens om detta beslutet innan det kommer att fungera. Det är en lång väg kvar till detta ideologiska samhälle, men det viktigaste att ha i fokus är att det INTE är omöjligt. Även om vi inte kommer att uppnå ett kommunistiskt samhälle på vägen kommer det i alla fall troligtvis resultera i vissa förändrade förhållanden, vissa mer rättvisa strukturer, och ingen människa kan utan att vara dum i huvudet, egoistisk och sniken, komma och påstå att detta är något negativt.
När vi för några veckor sedan skulle tänka oss in i Rawls tankeexperiment (som egentligen är omöjligt att utföra) var det endast ett svar som stod som självklart för mig; alla människors egoistiska jag skulle ha haft samma svar i eget intresse då man själv kan vara från vilken samhällsklass som helst, nämligen ett samhälle där alla har samma värde. Något annat svar är orealistiskt. Eller, i varje fall själviskt och föraktningsvärt och riktigt rejält urbota dumt.
Sara Salomonsson ES07C
Karl Marx skrev under 1800-talet sin analys och teori över hur ett rättvist samhälle bör vara utformat. Denna teori har blivit tolkad ett antal gånger efter Marx bortgång, detta har resulterat i förfärliga livsförhållanden, massmord och misär. Men att detta är resultat av tolkningar som gjorts på Marx åsikt och skrift får man inte glömma. Dessa följder jag nyss räknat upp betyder inte att Marx hade detta i åtanke när han utfärdade sina teorier, tvärtom, han skrev ner en dröm, en idiologi, om ett rättvist samhälle där hierarkin helt uteblir och där alla oavsett kön, etnicitet, förutsättningar etc. kan leva på samma villkor. Jag tror att många av dessa tolkningar har gått helt åt helvete i och med att man har tagit Marx skrifter alldeles för bokstavligt, följt dem till punkt och pricka, utan att ha haft samhällets utformning i åtanke. För att tolka Marx i dagens samhälle måste dessa förändringar tas i åtanke, utvecklingen borde inte går bakåt, utan framåt, självklart. Precis som ortodoxa kristna överdriver ordens mening i en skrift, utan lika stark betydelse på meningen med dem, på samma sätt är det farligt att överdriva det redan skrivna i frågan om Marx. Hans syfte var ett rättvist samhälle, han gav riktlinjer över vad han tyckte skulle behövas för att uppnå detta, det viktigast för oss är inte att följa dessa riktlinjer, men däremot att uppnå det samhälle som han förespråkar. För det var ett ganska bra tag sedan Karl Marx levde, och även om många av de orättvisor som härjade under hans levnadsår fortfarande är aktuella, har samhällsformen ändrats, arbetarklassen består inte längre av uteslutande av hårt arbetande industriarbetare. Vi lever i ”IT-revolutionens” era vilket har förändrat arbetsmarknaden totalt. Vi har även under dessa år som gått sedan Marx gick bort samlat ihop samhället effektivt, och genom skatter och ”jämställdhet” uppnått ett sossesocialistiskt samhälle. Detta är positivt, javisst, men att kalla ett samhälle som vi nu har för socialistiskt är att häda. Socialism handlar om att alla i samhället ska kunna ha samma förutsättningar och möjligheter, det handlar om att hierarkin och maktmissbruket helt och hållet ska förkastas.
Det är inget man kan säga att vi har uppnått i dagens Sverige, eller någonstans i världen någonsin. De tolkningar som har gjorts har alltid slutat i diktaturer med hemliga säkerhetstjänster som förintar vartenda hot mot strukturen genom mord. Detta är inte socialism, och inte heller för den delen kommunism, som Marx förespråkade, men det är den allmänna uppfattningen som råder just nu.
Faktum är att de flesta, genom att läsa om kommunism, kan hålla med om att det är väldigt ideologiskt fint. Detta är ett faktum som många politiker försöker komma ifrån, detta genom att tuta in befolkningen att denna samhällsform är omöjlig att utfärda, det går helt enkelt inte. Många faller i fällan och sväljer dessa förmaningar med hull och hår, men glömmer vilka det är som predikar; personer i maktpositioner med höga löner, arvoden och bonusar. Om man i hela sitt liv har levt och vant sig med överflöd är det inte så konstigt att man inte är villig att förespråka och försöka få igenom samhällsstrukturer som talar emot dessa flådiga levnadssätt. Det handlar om pengasjuka, pengar är makt, tid är pengar; plugga, utbilda dig så att du får ett högavlönat jobb när du är vuxen, bli kändis, miljonär, detta är andan i dagens samhälle. Har du pengar är du helt enkelt värd. Du har råd med det man måste ha råd med, och mycket mer utöver. Du har råd att vara vacker, att äta ekologiskt, att spruta champagne på dina kompisar. Dessa pengar, som bara försvinner, slösas på överflödiga, onödiga attribut för att förbättra en LITEN del av samhällets befolknings livsstil, skulle lika gärna kunna användas till att skapa det där samhället som värderar människor lika oavsett.
Det konstigaste är att dessa höga maktpositionerade individerna har tutat in en överdrivet stor del av befolkningen att ett rättvist samhälle är Omöjligt. Det måste helt enkelt vara så att en liten del av hela världens befolkningen sitter på otroligt stora delar av världens hela ekonomiska förutsättningar, när en SJUKT ÄCKLIG stor del av hela världens befolkning lever under obeskrivligt förfärliga förhållanden, när en STÖRT BEFÄNGD stor del av världens befolkning DÖR av svält varje dag. När förhållandena är dessa, hur kan man ens lyssna, ta till sig av människor som står och predikar för dessa strukturer, försöker få oss att tycka att detta är helt okej?
Det handlar om hjärntvätt. Ren, övertydlig hjärntvätt helt enkelt. Och de är duktiga. Som läget är nu skulle inte kommunism kunna fungera, det finns en såpass stor, överläggande övertygelse om att ett rättvist samhälle för alla inte skulle vara möjligt. För att Marx teorier ska kunna fungera måste en överläggande stor del av samhället vara motiverade, tro på att förändringen fungerar och att denna samhällsstrukturen inte är Omöjlig. Detta är vi långt ifrån, men det är inte omöjligt. Det handlar om att folket måste förena sig, alla samhällsklasser ska kunna samsas, komma överens om detta beslutet innan det kommer att fungera. Det är en lång väg kvar till detta ideologiska samhälle, men det viktigaste att ha i fokus är att det INTE är omöjligt. Även om vi inte kommer att uppnå ett kommunistiskt samhälle på vägen kommer det i alla fall troligtvis resultera i vissa förändrade förhållanden, vissa mer rättvisa strukturer, och ingen människa kan utan att vara dum i huvudet, egoistisk och sniken, komma och påstå att detta är något negativt.
När vi för några veckor sedan skulle tänka oss in i Rawls tankeexperiment (som egentligen är omöjligt att utföra) var det endast ett svar som stod som självklart för mig; alla människors egoistiska jag skulle ha haft samma svar i eget intresse då man själv kan vara från vilken samhällsklass som helst, nämligen ett samhälle där alla har samma värde. Något annat svar är orealistiskt. Eller, i varje fall själviskt och föraktningsvärt och riktigt rejält urbota dumt.
Sara Salomonsson ES07C
tisdag 11 maj 2010
Rättvist eller inte?
Vad är ett rättvist samhälle? Går det ens att skapa ett rättvist samhälle? Alla människor är olika och har därmed olika viljor, på så sätt så går det ju i princip inte skapa ett helt och hållet rättvist samhälle. T.ex. Politiska partier är ju ett exempel på olika viljor om hur de vill förändra/förbättra ett land och vinner det ena partiet över det andra i ett val så är det delvis det vinnande partiet som ska ”styra” landet. Även om detta val utförs i en demokratisk process så får ju inte alla sin vilja igenom, utan det blir ju oftast vad majoriteten tycker är bäst.
Dessutom tror jag att synen på ett rättvist samhälle varierar sig oerhört mycket beroende på vart i världen man befinner sig. Vissa tycker att ett rättvist samhälle är ett samhälle med stora klasskillnader då det är mest rättvist för de som har kämpat mycket för att komma till den exklusiva positionen de befinner sig idag, medan andra tycker att de rika har haft mycket bättre förutsättningar än de som lever relativt fattigt. Men om de rika skulle ge bort en massa pengar som de själva hade tjänat till de fattiga och till de som har det sämre, skulle det då vara rättvist för de rika? Självklart finns det många människor som inte har förutsättningarna att göra karriär men vi får inte glömma de lata och självgoda människorna som av den anledningen av att de är lata inte har lyckats skaffa sig ett bra jobb etc. Det är just av denna aspekt, som jag nämnde tidigare, som det inte går att upprätthålla ett rättvist samhälle: vi alla är olika.
John Rawls tycker däremot att ekonomiska ojämlikheter måste vara accepterade i ett rättvist samhälle men bara om de gynnar de sämst lottade och utifrån den här teorien så skulle det fungera att de rika delar med sig till de fattiga (men endast de som inte har förutsättningarna till att få bättre arbete, studier etc). Rawls sa ju själv att ett samhälle med vissa ekonomiska ojämnheter ger bättre standard för den som har det sämre ställt än ett samhälle där alla har det lika. Dock bör inte detta gynna de människorna som av lathet hamnat i fattigdom och misär då de har haft möjligheten att göra det bättre för sig än vad de har i nuläget.
Om man skulle använda sig utav John Rawls filosofiska tankeexperiment ”Slöjan av okunnighet” och att alla människor glömde sin ursprungsposition, skulle människan kunna forma ett rättvist samhälle då alla människor har gått tillbaka till naturtillståndet och blivit ett blankt papper åter igen? Jag skulle nog inte hoppas för mycket på det då människan är som den är, även om majoriteten av människorna skulle kunna leva rättvist och jämställt så finns det alltid ett eller annat stolpskott som av möjligtvist egoism eller avund börjar förstöra för de andra. Även om man hade använt sig av slöjan av okunnighet så finns alltid de mänskliga känslorna kvar inom oss om inte våra djuriska instinkter.
Men om vi skulle föreställa oss att vi människor glömde sin ursprungsposition och att vi började leva i ett utopiskt samhälle där allt är jämställt och rättvist, vem skulle styra i ett rättvist samhälle? Det är väl ändå någon som ska hålla koll på t.ex. hur kommunens budget ska skötas eller som bestämmer vart man ska bygga ett nytt museum eller ett nytt köpcentrum? Att utse någon till ledare för att styra och ställa i ett samhälle, inom vissa ramar såklart, är väl inte rättvist mot andra? Att den här personen ska få ha en högre position än resten av befolkningen skapar en viss orättvisa trots att detta skulle vara ett rättvist samhälle.
Ju mer man diskuterar vad rättvisa är och hur ett rättvist samhälle är så inser man ganska snabbt att det är i princip omöjligt. Ett rättvist samhälle kan inte byggas på total jämställdhet och att alla ska ha det exakt lika eftersom alla har sina egna intressen och även om alla skulle börja om i ett exakt jämställt och rättvist samhälle så skulle det åter igen resultera i ett orättvist samhälle. T.ex. om en person gillar att slösa alla pengar han/hon får från sitt jobb på kläder, bildar, mat eller vad det nu kan vara medan någon annan väljer att spara dessa så kommer det i slutändan vara orättvist då den ena personen har mycket pengar kvar varav den andra har redan spenderat allt och på så vis skapar det obalans bland människorna i samhället. Det är helt enkelt människornas olika intressen som delvis orsakar ”orättvisa” i samhället då alla inte enas över en och samma sak.Victor Ljungblad
ES07B
Vad är ett rättvist samhälle?
Ponera att du står bakom en slöja av okunnnighet, du vet ingenting om dig själv och dina förutsättningar; vilket kön, vilken etnicitet, vilken intelligensnivå, om du är handikappad, vilken social status du har etc. Det enda du är medveten om är att du finns och kunskapen om diverse politiska förhållningssätt. Din uppgift är nu att bestämma den kommande politiska framtiden. De allra flesta skulle förmodligen, och förhoppningsvis, valt den politiska ståndpunkt vilken mest står för jämställdhet och bra välfärd, där alla har lika förutsättningar. För vem skulle välja ett, exempelvis, nazitiskt förhållningsätt som styre när man själv inte vet vilken ras man ens tillhör?
Detta är ett tankeexperiment av John Rawls, ett tankeexperiment som bevisar hur lika vi egentligen är varandra oavsett ursprung, intelligens eller kön. Lika i den bemärkelsen att vi alla förmodligen skulle önskat ett jämställt samhälle där varje individ skall behandlas likvärdigt.
Således säger Rawls:
Sociala och ekonomiska ojämlikheter skall arrangeras så att de är:
(a) till största möjliga fördel för de sämst ställda
(b) knutna till befattningar och positioner som är tillgängliga för alla under förhållanden av fair jämlikhet vad gäller möjligheter
Personligen vill jag hävda att ett nyckelord för ett rättvist samhälle är förutsättningar. Detta är en viktigt faktor i vårt samhälle, om vi är ute efter jämlikhet och rättvisa, vilket förhoppningsvis de flesta är. Nackdelen är bara vad människor anser ett rättvist samhälle är. Det är skillnad på att födas in i en välbärgad familj och en icke så välbärgad familj, det är skillnad på att födas i Sverige och i Rwanda, det är skillnad på att födas till man eller kvinna. Med utgångspunkt från Rawls teori, att ge största möjliga fördel till de sämst ställda, kan vi kämpa för ett samhälle med en utvecklad jämlikhet där vi har lika förusättningar till ett lyckat liv. Det vill säga, lika möjlighet till utbildning, till boende, till mat, och till kärlek.
Ett rättvist samhälle bör vara ett samhälle, en stad, ett land, en värld, där vi alla behandlas som jämlikar. Med det menar jag inte att alla människor förtjänar lika mycket pengar oberoende av huruvida de jobbar eller inte. Kämpar och sliter man för att försörja sig skall man också bli förtjänt av sitt slit i form av pengar. De som däremot är sjuka och inte har möjlighet att göra sig förtjänt av sina pengar genom att arbeta, har dom då lika mycket rätt till försörjning? Bör de få lika mycket pengar som den som arbetar? På första frågan är svaret givetvis ja, alla människor har rätt att försörja sig. Den sjuka personen i fråga är ju inte sjuk av egen vilja, följaktligen skall denne inte få sota för något den själv inte valt. Den sjuke bör emellertid inte erhålla samma summa pengar som den som arbetar. Men för att undanhålla stora klyftor mellan fattiga och rika i samhället så bör det inte vara en minimal summa pengar den sjuka får. På andra frågan är svaret således, enligt mig, nej. Den sjuke bör inte få samma summa pengar som den arbetande.
Det klassamhälle vi lever i idag med arbetarklassen, medelklassen och överklassen skapar ett grupperat samhälle där konsekvenserna är ojämlikhet följt av orättvisa. För att återgå till det tidigare nämnda begreppet förutsättningar vill jag hävda att med de klasskillnader vi har idag, får vi inte samma samma förutsättningar. Lyckligt lottad (kan man tycka) är det barn som föds in i överklassen, med till exempel goda förutsättningar för en dyr utbildning. (Eller en utbildning över huvudtaget; om vi pratar i övriga världen där tillgång till fri utbildning inte finns)
Något sämre lottad däremot, är den som föds in i en fattigare familj, vars möjligheter att utbilda sig markant skiljer sig från de rikare familjerna. Det behöver emellertid inte alls vara mer rättvist eller fantastiskt mycket bättre att födas in i en rik familj, men däremot är det orättvist att förutsättningarna och möjligheterna ska vara olika beroende på hur välbärgad ens familj är.
Jämlikhet innebär för mig ett samhälle med mindre klyftor, mindre klyftor mellan fattiga och rika. För att minska på dessa klyftor krävs det att de sämst ställda skall få största möjliga fördel, precis som Rawls säger. Detta behöver dock inte betyda att klyftorna försvinner totalt, för klyftor kommer alltid att finnas, och kanske till och med behövas, med tanke på människors yrken och hur mycket det lönar sig att jobba eller inte jobba. Nej, klyftorna behöver inte försvinna totalt. Kanske låter det bisarrt, eftersom jag nu i detta påstående faktiskt menar att samhället inte bör vara helt jämlikt. Faktum är dock att för att alla ska kunna ta del av det rättvisa samhället krävs det att alla är tillfredställda. Om alla människor t.ex skulle få lika mycket pengar var, lönar det sig då att jobba? Förmodligen inte.
För att de som ansträngt sig och förtjänat sina pengar också skall känna att de lever i ett rättvist samhälle, bör det finnas en liten klyfta som ett slags bevis på att de som kämpar också skall belönas för detta. Men klyftan bör inte vara så pass stor att det skapas ett alltför ojämlikt samhälle med för stora klyftor.
”Ett samhälle med vissa ekonomiska ojämlikheter ger en bättre standard för den som har det sämst ställt än ett samhälle där alla har det lika”. Detta säger Rawls, och detta betyder då att den lilla klyfta som bör finnas är till de sämre ställdas fördel, dessutom gör detta också att de som har det bättre ställt också får leva i ett rättvist samhälle.
Vad gäller jämlikhetsfrågan för kön, etnicitet och homosexualitet måste denne också bli mer jämlik, och inte bara mer jämlik utan helt jämlik. Det skall inte spela någon roll hur du ser ut eller vilket kön du har, hur rik du är eller om du intresserar dig för samma kön. Ett rättvist samhälle skall ge en möjligheten till att leva utifrån den person man faktiskt är, möjlighet att vara sig själv.
Detta är ett tankeexperiment av John Rawls, ett tankeexperiment som bevisar hur lika vi egentligen är varandra oavsett ursprung, intelligens eller kön. Lika i den bemärkelsen att vi alla förmodligen skulle önskat ett jämställt samhälle där varje individ skall behandlas likvärdigt.
Således säger Rawls:
Sociala och ekonomiska ojämlikheter skall arrangeras så att de är:
(a) till största möjliga fördel för de sämst ställda
(b) knutna till befattningar och positioner som är tillgängliga för alla under förhållanden av fair jämlikhet vad gäller möjligheter
Personligen vill jag hävda att ett nyckelord för ett rättvist samhälle är förutsättningar. Detta är en viktigt faktor i vårt samhälle, om vi är ute efter jämlikhet och rättvisa, vilket förhoppningsvis de flesta är. Nackdelen är bara vad människor anser ett rättvist samhälle är. Det är skillnad på att födas in i en välbärgad familj och en icke så välbärgad familj, det är skillnad på att födas i Sverige och i Rwanda, det är skillnad på att födas till man eller kvinna. Med utgångspunkt från Rawls teori, att ge största möjliga fördel till de sämst ställda, kan vi kämpa för ett samhälle med en utvecklad jämlikhet där vi har lika förusättningar till ett lyckat liv. Det vill säga, lika möjlighet till utbildning, till boende, till mat, och till kärlek.
Ett rättvist samhälle bör vara ett samhälle, en stad, ett land, en värld, där vi alla behandlas som jämlikar. Med det menar jag inte att alla människor förtjänar lika mycket pengar oberoende av huruvida de jobbar eller inte. Kämpar och sliter man för att försörja sig skall man också bli förtjänt av sitt slit i form av pengar. De som däremot är sjuka och inte har möjlighet att göra sig förtjänt av sina pengar genom att arbeta, har dom då lika mycket rätt till försörjning? Bör de få lika mycket pengar som den som arbetar? På första frågan är svaret givetvis ja, alla människor har rätt att försörja sig. Den sjuka personen i fråga är ju inte sjuk av egen vilja, följaktligen skall denne inte få sota för något den själv inte valt. Den sjuke bör emellertid inte erhålla samma summa pengar som den som arbetar. Men för att undanhålla stora klyftor mellan fattiga och rika i samhället så bör det inte vara en minimal summa pengar den sjuka får. På andra frågan är svaret således, enligt mig, nej. Den sjuke bör inte få samma summa pengar som den arbetande.
Det klassamhälle vi lever i idag med arbetarklassen, medelklassen och överklassen skapar ett grupperat samhälle där konsekvenserna är ojämlikhet följt av orättvisa. För att återgå till det tidigare nämnda begreppet förutsättningar vill jag hävda att med de klasskillnader vi har idag, får vi inte samma samma förutsättningar. Lyckligt lottad (kan man tycka) är det barn som föds in i överklassen, med till exempel goda förutsättningar för en dyr utbildning. (Eller en utbildning över huvudtaget; om vi pratar i övriga världen där tillgång till fri utbildning inte finns)
Något sämre lottad däremot, är den som föds in i en fattigare familj, vars möjligheter att utbilda sig markant skiljer sig från de rikare familjerna. Det behöver emellertid inte alls vara mer rättvist eller fantastiskt mycket bättre att födas in i en rik familj, men däremot är det orättvist att förutsättningarna och möjligheterna ska vara olika beroende på hur välbärgad ens familj är.
Jämlikhet innebär för mig ett samhälle med mindre klyftor, mindre klyftor mellan fattiga och rika. För att minska på dessa klyftor krävs det att de sämst ställda skall få största möjliga fördel, precis som Rawls säger. Detta behöver dock inte betyda att klyftorna försvinner totalt, för klyftor kommer alltid att finnas, och kanske till och med behövas, med tanke på människors yrken och hur mycket det lönar sig att jobba eller inte jobba. Nej, klyftorna behöver inte försvinna totalt. Kanske låter det bisarrt, eftersom jag nu i detta påstående faktiskt menar att samhället inte bör vara helt jämlikt. Faktum är dock att för att alla ska kunna ta del av det rättvisa samhället krävs det att alla är tillfredställda. Om alla människor t.ex skulle få lika mycket pengar var, lönar det sig då att jobba? Förmodligen inte.
För att de som ansträngt sig och förtjänat sina pengar också skall känna att de lever i ett rättvist samhälle, bör det finnas en liten klyfta som ett slags bevis på att de som kämpar också skall belönas för detta. Men klyftan bör inte vara så pass stor att det skapas ett alltför ojämlikt samhälle med för stora klyftor.
”Ett samhälle med vissa ekonomiska ojämlikheter ger en bättre standard för den som har det sämst ställt än ett samhälle där alla har det lika”. Detta säger Rawls, och detta betyder då att den lilla klyfta som bör finnas är till de sämre ställdas fördel, dessutom gör detta också att de som har det bättre ställt också får leva i ett rättvist samhälle.
Vad gäller jämlikhetsfrågan för kön, etnicitet och homosexualitet måste denne också bli mer jämlik, och inte bara mer jämlik utan helt jämlik. Det skall inte spela någon roll hur du ser ut eller vilket kön du har, hur rik du är eller om du intresserar dig för samma kön. Ett rättvist samhälle skall ge en möjligheten till att leva utifrån den person man faktiskt är, möjlighet att vara sig själv.
Camilla ES07B
måndag 10 maj 2010
Rättvist samhälle?
Människor är olika och har olika förutsättningar, rent genetiskt. För att skapa total rättvisa så som vi ser rättvisa idag (lika för alla) behöver vi antingen sänka eller höja alla människors prestationsförmåga och tankesätt. För att vi alla ska kunna sträva mot samma mål och gynna varandra utan att lämna någon utanför. Skulle slöjan av okunnighet lösa detta problem? Jag tror inte att den skulle göra det. Om vi alla stod på ruta nummer ett med slöjan av okunnighet på oss och fick frågan: höger eller vänster? Skulle då alla välja samma riktning? Absolut inte! Oavsett vad vi gör så kommer vi att vara olika, och då också ha olika uppfattning om vad rättvisa är.
Och som Nozick påstår skulle det tillslut i ett samhälle skapat ur anarki bildas en ”naturlig stat” det är ju så det har blivit i det livet vi lever också, om man utgår från historians utveckling så är det ju så att vi utvecklats och det kom inte en stat från ingenstans utan den bildades för att människors samtycke drev utvecklingen åt det hållet. Utgångspunkten är naturtillståndet, men istället för att människorna inom ett visst område kommer överens om vissa regler för sitt fortsatta samarbete, antar Nozick att en stat spontant kan bildas utan att några av invånarnas rättigheter kränks utan gottgörelse och det tvivlar jag på. Så som samhället fungerar idag skulle jag säga är så rättvist man kan komma, folk betalar skatt som i sin tur ger folket sjukvård gratis bland annat som i sin tur gör att vi lever bättre och längre som i sin tur skapar friskare och mer långvarig arbetskraft. Och det kommer alltid att vara människor som tycker att andra har det bättre, det ligger i våran natur att jämföra sig med andra, och så länge vi gör det är det ingen som kan säga att det råder total rättvisa. Och att vi ens talar om hur vi ska uppnå det mest rättvisaste samhället beror på att vi har en orättvisa att jämföra med, globalt sett så råder det en enorm orättvisa men tittar man enbart på vårt samhälle så är den inte lika stor. Och visst vi borde stötta Afrika till exempel som är ”the posterboy for injustice” men på vad sätt ska vi lyckas rusta upp ett helt land? Att det finns folk som bor i hyddor och lever på naturtillgångar behöver ju inte vara orättvist, olikheter är inte alltid lika med orättvisa. Precis som någon föredrar pepsi ovanför fanta så föredrar vissa att leva utan dagens moderna teknik och påfrestningar. Ska vi i den moderna världen ha rätten att påstå att någon som är oberoende av ekonomisk välfärd men ändå till freds med livet och lycklig, vara fattig?
Vi får vara försiktiga med vad vi kallar rättvisa, för att sätta dessa stammedlemmar i en villa någonstans med två bilar en hund och massa pengar behöver inte vara rättvisa. Det känns också orealistiskt att sträva mot global rättvisa då resurserna för detta uppenbarligen inte räcker till, för att skapa ”lika för alla” så skulle den så kallade standarden i de moderna samhällena sjunk betydligt och då skulle rättvisan anses vara orättvis.¨
/Hampus Cannerfors ES07B
Och som Nozick påstår skulle det tillslut i ett samhälle skapat ur anarki bildas en ”naturlig stat” det är ju så det har blivit i det livet vi lever också, om man utgår från historians utveckling så är det ju så att vi utvecklats och det kom inte en stat från ingenstans utan den bildades för att människors samtycke drev utvecklingen åt det hållet. Utgångspunkten är naturtillståndet, men istället för att människorna inom ett visst område kommer överens om vissa regler för sitt fortsatta samarbete, antar Nozick att en stat spontant kan bildas utan att några av invånarnas rättigheter kränks utan gottgörelse och det tvivlar jag på. Så som samhället fungerar idag skulle jag säga är så rättvist man kan komma, folk betalar skatt som i sin tur ger folket sjukvård gratis bland annat som i sin tur gör att vi lever bättre och längre som i sin tur skapar friskare och mer långvarig arbetskraft. Och det kommer alltid att vara människor som tycker att andra har det bättre, det ligger i våran natur att jämföra sig med andra, och så länge vi gör det är det ingen som kan säga att det råder total rättvisa. Och att vi ens talar om hur vi ska uppnå det mest rättvisaste samhället beror på att vi har en orättvisa att jämföra med, globalt sett så råder det en enorm orättvisa men tittar man enbart på vårt samhälle så är den inte lika stor. Och visst vi borde stötta Afrika till exempel som är ”the posterboy for injustice” men på vad sätt ska vi lyckas rusta upp ett helt land? Att det finns folk som bor i hyddor och lever på naturtillgångar behöver ju inte vara orättvist, olikheter är inte alltid lika med orättvisa. Precis som någon föredrar pepsi ovanför fanta så föredrar vissa att leva utan dagens moderna teknik och påfrestningar. Ska vi i den moderna världen ha rätten att påstå att någon som är oberoende av ekonomisk välfärd men ändå till freds med livet och lycklig, vara fattig?
Vi får vara försiktiga med vad vi kallar rättvisa, för att sätta dessa stammedlemmar i en villa någonstans med två bilar en hund och massa pengar behöver inte vara rättvisa. Det känns också orealistiskt att sträva mot global rättvisa då resurserna för detta uppenbarligen inte räcker till, för att skapa ”lika för alla” så skulle den så kallade standarden i de moderna samhällena sjunk betydligt och då skulle rättvisan anses vara orättvis.¨
/Hampus Cannerfors ES07B
söndag 9 maj 2010
Rättvisa
Främst, vad är det som definierar rättvisa? Är det jämlikhet, samma rättigheter och förmåner? Det är ganska enkelt att säga att rättvisa betyder lika för alla utan några undantag. Men är det rättvisa samhället där alla får exakt lika stor del av kakan?
Det finns individer i vår omgivning som behöver en större del än bara den lilla del de skulle få enligt ”lika för alla-propagandan”. Dessa människor, med någon form av hinder för att kunna leva helt normalt, kan inte förlita sig på den typen av ”rättvist samhälle”. Tänk dig en typ av funktionshinder som kräver att du behöver uppmärksamhet riktad mot sig dygnet runt. Du behöver redskap som en fullt frisk människa skulle klara sig utan vilket innebär extra resurser som du däremot inte har . Du kanske är i behov av mängder av mindre, men dock så dyra, hjälpmedel för att överhuvudtaget kunna närma dig illusionen av att leva ett fullt normalt liv. Hur är det möjligt att dessa människor skall kunna komma ikapp om vi ger dem samma privilegier som alla andra?
Rawls är inne på ett bra spår då han förespråkar samhället som uppkommer genom det egna experimentet ”bakom en slöja av okunnighet”. I det läget man befinner sig i då, väljer man automatiskt den rättvisa som skulle göra samhället komplett eftersom man inte vet sin egen status eller sina bestämda förutsättningar.
Det är någonting med Rawls teori som på något sätt bistår med trygghet för dem som befinner sig i situationen jag tidigare talat om. Men hans rättvisa stämmer inte universellt överrens med allas anspråk eftersom stor del av befolkningen inte lever med något typ av hinder som påverkar levnadsstandarden så avsevärt mycket. Experimentet kommer aldrig att kunna tillämpas och är just därför bara ett teoretiskt experiment som inte rör de auktoritära människorna i ryggen. Det är kanske t.o.m. ett rätt skrämmande senarie att tänka sig att världen var av sådan karaktär där befolkningen måste dela sitt bröd med andra. Det skulle innebära att de talangfulla och medfött begåvade individerna ät tvungna att bistå med sina egenskaper till samhället och på så sätt kanske inte få ut så mycket egen vinning.
Den fria människan är den Nozick förespråkar. I motsatt till Rawls har han en vision om en stat där var och en av individernas egenskaper tillhör denna och ger denna full rätt till dessa. Detta innebär att allt kommunalt skulle blir historia och istället skulle ministater uppkomma där systemet skulle se liknande ut som det gör idag, förutom att all offentlighet skulle drivas av privatpersoner. Här behövs dock ett krav på att allas förutsättningar från början skall vara lika. Dessa stater skulle drivas individuellt och inkludera tillräckligt många kvaliteter för att alltihop skall gå runt. Det här innebär inte en stor kaka att dela lika på, utan flera mindre kakor som delas ut i mån av mängd där några får flera stycken medan andra kanske knappt får en smula.
Det är svårt att bortse från pengar och förmögenheter när det ska diskuteras om rättvisa. Det mest handlar om ägodelar och resurser och hur varje individ har rätt att få ta del av dessa. Kanske går det inte att bortse ifrån det heller, men frågan är om all rättvisa handlar den typen av värde. Vi kanske glömmer bort det intrinsikalt värdet, dvs. det som inte går att köpas för pengar. Välbefinnande är allt för ofta förknippat med det instrumentella värdet, pengarna, och kräver ibland att man är välbärgad och rik. Du skall inte bara ha ett hem, ett arbete och en umgängeskrets utan gärna tillkommande grejer som tas för givet. Detta är alltid en förutsättning för att du överhuvudtaget skall kunna leva ett något så när värdigt liv. Värdigt är väl inte livet utan dessa instrumentella ting?
Jag är medveten om att pengar är av stor vikt för att kunna bygga upp en duglig levnadsstandard. Däremot är det inte allt. Med risk för att låta klyschig måste jag ändå medge att de största preferenserna här i livet är instrumentellt ovärderliga. Med en stadig grund är det dessa saker som ger välbefinnande. Och är då rättvisa att alla ska få en si eller så stor del av den ekonomiska kakan, eller är det att uppfylla människors preferenser?
Att ge alla samma förutsättningar från början är en god idé. Om det är en genomförbar idé är däremot diskuterbart. Människor föds in i omgivningar och under omständigheter vi kanske inte kan påverka eller förebygga. Vi kan inte ta ifrån människor status och privilegier, men antagligen är det rättvisa samhället det samhället där alla får exakt samma chans från början. För att tillämpa teorin praktiskt måste vi starta existensen från noll igen därför är det bara teoretisk möjlighet. Om alla börjar från noll, kan man bara tilldelas privilegier, inte fråntas dem.
Linda H, DE07A
Det finns individer i vår omgivning som behöver en större del än bara den lilla del de skulle få enligt ”lika för alla-propagandan”. Dessa människor, med någon form av hinder för att kunna leva helt normalt, kan inte förlita sig på den typen av ”rättvist samhälle”. Tänk dig en typ av funktionshinder som kräver att du behöver uppmärksamhet riktad mot sig dygnet runt. Du behöver redskap som en fullt frisk människa skulle klara sig utan vilket innebär extra resurser som du däremot inte har . Du kanske är i behov av mängder av mindre, men dock så dyra, hjälpmedel för att överhuvudtaget kunna närma dig illusionen av att leva ett fullt normalt liv. Hur är det möjligt att dessa människor skall kunna komma ikapp om vi ger dem samma privilegier som alla andra?
Rawls är inne på ett bra spår då han förespråkar samhället som uppkommer genom det egna experimentet ”bakom en slöja av okunnighet”. I det läget man befinner sig i då, väljer man automatiskt den rättvisa som skulle göra samhället komplett eftersom man inte vet sin egen status eller sina bestämda förutsättningar.
Det är någonting med Rawls teori som på något sätt bistår med trygghet för dem som befinner sig i situationen jag tidigare talat om. Men hans rättvisa stämmer inte universellt överrens med allas anspråk eftersom stor del av befolkningen inte lever med något typ av hinder som påverkar levnadsstandarden så avsevärt mycket. Experimentet kommer aldrig att kunna tillämpas och är just därför bara ett teoretiskt experiment som inte rör de auktoritära människorna i ryggen. Det är kanske t.o.m. ett rätt skrämmande senarie att tänka sig att världen var av sådan karaktär där befolkningen måste dela sitt bröd med andra. Det skulle innebära att de talangfulla och medfött begåvade individerna ät tvungna att bistå med sina egenskaper till samhället och på så sätt kanske inte få ut så mycket egen vinning.
Den fria människan är den Nozick förespråkar. I motsatt till Rawls har han en vision om en stat där var och en av individernas egenskaper tillhör denna och ger denna full rätt till dessa. Detta innebär att allt kommunalt skulle blir historia och istället skulle ministater uppkomma där systemet skulle se liknande ut som det gör idag, förutom att all offentlighet skulle drivas av privatpersoner. Här behövs dock ett krav på att allas förutsättningar från början skall vara lika. Dessa stater skulle drivas individuellt och inkludera tillräckligt många kvaliteter för att alltihop skall gå runt. Det här innebär inte en stor kaka att dela lika på, utan flera mindre kakor som delas ut i mån av mängd där några får flera stycken medan andra kanske knappt får en smula.
Det är svårt att bortse från pengar och förmögenheter när det ska diskuteras om rättvisa. Det mest handlar om ägodelar och resurser och hur varje individ har rätt att få ta del av dessa. Kanske går det inte att bortse ifrån det heller, men frågan är om all rättvisa handlar den typen av värde. Vi kanske glömmer bort det intrinsikalt värdet, dvs. det som inte går att köpas för pengar. Välbefinnande är allt för ofta förknippat med det instrumentella värdet, pengarna, och kräver ibland att man är välbärgad och rik. Du skall inte bara ha ett hem, ett arbete och en umgängeskrets utan gärna tillkommande grejer som tas för givet. Detta är alltid en förutsättning för att du överhuvudtaget skall kunna leva ett något så när värdigt liv. Värdigt är väl inte livet utan dessa instrumentella ting?
Jag är medveten om att pengar är av stor vikt för att kunna bygga upp en duglig levnadsstandard. Däremot är det inte allt. Med risk för att låta klyschig måste jag ändå medge att de största preferenserna här i livet är instrumentellt ovärderliga. Med en stadig grund är det dessa saker som ger välbefinnande. Och är då rättvisa att alla ska få en si eller så stor del av den ekonomiska kakan, eller är det att uppfylla människors preferenser?
Att ge alla samma förutsättningar från början är en god idé. Om det är en genomförbar idé är däremot diskuterbart. Människor föds in i omgivningar och under omständigheter vi kanske inte kan påverka eller förebygga. Vi kan inte ta ifrån människor status och privilegier, men antagligen är det rättvisa samhället det samhället där alla får exakt samma chans från början. För att tillämpa teorin praktiskt måste vi starta existensen från noll igen därför är det bara teoretisk möjlighet. Om alla börjar från noll, kan man bara tilldelas privilegier, inte fråntas dem.
Linda H, DE07A
tisdag 4 maj 2010
Hur ser ett rättvist samhälle ut?
Först vill jag göra klart att jag tror att det är viktigare att man fokuserar på att hitta lösningar till problemen som gör samhället orättvist, istället för på själva rättvisan i samhället. Jag ska försöka skriva hur jag tror att vårt samhälle skulle kunna bli mer rättvist och vad jag tror att rättvisa egentligen handlar om.
Jag tycker inte rättvisa handlar om pengar, utan snarare att alla blir accepterade och tagna med respekt. En viktig ingrediens för att man ska känna sig sedd och älskad/accepterad tror jag är att man får känna ansvar eller att någon räknar med att man kan något.
Nozick föredrar att ha en så liten stat som möjligt, att staten bara ska finnas till för att skydda din egen egendom. Problemet i denna filosofi är att allt fokus är på pengarna/ägodelarna, vilket jag tror skulle göra att klyftan ekonomiskt bara skulle öka mellan människor och leda till uppror (som vi redan sett i histioren).
Jag tror att vi idag lever i för stora sammanhang/samhällen (även sverige). I ett för stort sammanhang känner man sig inte sedd och man struntar i att ta ansvar, för man tänker att allt ligger på någon annans bord. Största problemet med för stort ”ansvarsområde” är att inte alla känner sig behövda och sedda, tror jag.
Om man jämför med en arbetsplats. Vi säger att du jobbar på en stor fabrik. En gång i halvåret kommer chefen och går i korridoren du jobbar i. Där står du och böjer plåtar, skruvar i plåtar och tvättar av plåtar, men vet egentligen inte vad för mening du har eller vilken skillnad detta arbete gör. Efter ett år börjar du slarva. Du tänker att ”det borde väl inte göra någon skillnad”. Företagets maskiner börjar plötsligt få klagomål och fungerar inte lika bra som de har gjort förr. Såhär kan jag tänka att det är med vårt bidragssystem som vi har idag. Många tänker att det inte är så noga om man fuskar lite, vem är det som får reda på det liksom? Eller vem bryr sig egentligen? Jag är övertygad om att detta problem inte skulle vara lika utbrett i ett mindre samhälle. Då skulle man se vad och vem man snor från och vad de gemensamma pengarna (motsvarande skatt) går till mer konkret. Man har också lättare att påverka vad man lägger pengarna på och att resonera med varandra. Om man inte kommer överens är det kompromisser som gäller, men om man ändå inte blir nöjd är man alltid fri att flytta/byta samhälle, om man inte tycker att t.ex. reglerna passar.
I dagens samhälle struntar många i att ta ansvar, eftersom man vet att någon annan gör det. Diket man också kan komma till i ett större ”ansvarsområde” är det opersonliga planet, då man kan t.ex. förstöra eller utnyttja system utan att egentligen bry sig eller känna dåligt samvete. (Detta tycker inte jag är rättvist, därför nämner jag detta.) Uppfattningen blir att det inte är mitt eget problem att se till att inte jag fuskar, att inte jag förstör osv. Någon annan ska se till att inte jag fuskar eller förstör. Någon annan ska städa upp efter mig... Jag tror att detta dike är svårare att komma till om varje individ får ta mer ansvar.
I ett mindre samhälle måste man själv vara beredd att ta någon form av ansvar, eftersom samhället är så pass litet. Nu kanske du tänker att inte alla kan ta ansvar, men det tror jag. Storleken på ansvar kan variera, vissa människor vill ta stort ansvar, medan vissa tycker bättre om att hjälpa till med någon mindre uppgift (fortfarande att man känner sig behövd).
Alla i samhället kan syssla med sina intressen (sk. jobb), men har också, gemensamt ansvar för de uppgifter kanske ingen vill ta, vilket gör arbetsfördelningen mer rättvis. Man kanske har en dag var i månaden till att hjälpa till med städning av lokala toaletter eller en dag var där man lagar mat på äldreboendet, eller vad nu samhället har för uppgifter som gemensamma (förslagsvis de uppgifter ingen egentligen vill göra, missuppfatta mig rätt i exemplen jag hade...).
Problemen som kan uppstå i detta samhällssystem är att inte alla blir accepterade. Hur skulle du vilja att samhället såg ut om du inte visste dina förutsättningar i förväg? Slöja av okunnighet, Rowls experiment. I min tanke skulle detta samhällets högsta grundvärdering vara att alla är lika mycket värda, och därför behandla alla lika. Eftersom alla bryr sig om varandra skulle inte någon lämnas ensam pga. handikapp eller nedvärderas pga. kön. Eftersom min syn på rättvisa inte handlar om rättvis fördelning av pengar, utan att det som är viktigast för människorna i detta samhälle snarare är att känna sig sedda och älskade, tror jag att pengarna kommer försvinna ur rättvisefokuset. Kanske skulle också skolan kunna fungera som jobben; man håller på med det man tycker är kul. Dvs. att man skulle kunna lära sig det man är intresserad av. Ingen är utnämnd som lärare, utan den som kan det du vill lära dig lär dig det du vill veta.
Problemet är ju som sagt att vissa saker tycker ingen är kul. Dessa "jobb" delar man på.
Kanske att det var såhär innan pengarna och det samhälle vi nu lever i ppkom? Och att vi inte lever så längre pga. att det inte fungerade. Skillnaden mellan det samhället jag målar upp och ”naturstadiet” är regeln att alla ska behandlas lika. Om någon person inte klarar detta är det inte svårare än att denna person får flytta till ett annat ”minisamhälle” och börja om på nytt. En annan regel dessa minisamhällen måste ha är att alla måste ges nya chanser och att alla är välkomna in i det sammanhang de bedriver, men som sagt, om man missköter sig är man tvungen att flytta. Kanske kan man kalla detta absolut fri konkurrens, men samtidigt blir det ett fantastiskt ”skyddnät” genom regeln att alla måste behandlas lika.
Jag tror att människan kan lära sig att inte bara se till sitt eget bästa, utan att se till sina medmänniskor också. MEN jag tror inte detta går i ett samhälle där många människor inte syns/blir bortglömda/icke accepterade. Är det inte så att i de sammanhang du blir accepterad/älskad, där blir också du en person som accepterar andra? Är det inte detta som är rättvisans kärna? Jag tror det kan vara så som en liten kille sa till mig för ett tag sen, när jag frågade vad rättvisa är: ”Man är snäll”.
Om alla skulle visa respekt och vara hjälpsamma mot alla andra människor (vara snäll) och alltid stäva efter detta skulle vi vara närmare den absoluta rättvisan i samhället tror jag.
Filippa, de07a
Jag tycker inte rättvisa handlar om pengar, utan snarare att alla blir accepterade och tagna med respekt. En viktig ingrediens för att man ska känna sig sedd och älskad/accepterad tror jag är att man får känna ansvar eller att någon räknar med att man kan något.
Nozick föredrar att ha en så liten stat som möjligt, att staten bara ska finnas till för att skydda din egen egendom. Problemet i denna filosofi är att allt fokus är på pengarna/ägodelarna, vilket jag tror skulle göra att klyftan ekonomiskt bara skulle öka mellan människor och leda till uppror (som vi redan sett i histioren).
Jag tror att vi idag lever i för stora sammanhang/samhällen (även sverige). I ett för stort sammanhang känner man sig inte sedd och man struntar i att ta ansvar, för man tänker att allt ligger på någon annans bord. Största problemet med för stort ”ansvarsområde” är att inte alla känner sig behövda och sedda, tror jag.
Om man jämför med en arbetsplats. Vi säger att du jobbar på en stor fabrik. En gång i halvåret kommer chefen och går i korridoren du jobbar i. Där står du och böjer plåtar, skruvar i plåtar och tvättar av plåtar, men vet egentligen inte vad för mening du har eller vilken skillnad detta arbete gör. Efter ett år börjar du slarva. Du tänker att ”det borde väl inte göra någon skillnad”. Företagets maskiner börjar plötsligt få klagomål och fungerar inte lika bra som de har gjort förr. Såhär kan jag tänka att det är med vårt bidragssystem som vi har idag. Många tänker att det inte är så noga om man fuskar lite, vem är det som får reda på det liksom? Eller vem bryr sig egentligen? Jag är övertygad om att detta problem inte skulle vara lika utbrett i ett mindre samhälle. Då skulle man se vad och vem man snor från och vad de gemensamma pengarna (motsvarande skatt) går till mer konkret. Man har också lättare att påverka vad man lägger pengarna på och att resonera med varandra. Om man inte kommer överens är det kompromisser som gäller, men om man ändå inte blir nöjd är man alltid fri att flytta/byta samhälle, om man inte tycker att t.ex. reglerna passar.
I dagens samhälle struntar många i att ta ansvar, eftersom man vet att någon annan gör det. Diket man också kan komma till i ett större ”ansvarsområde” är det opersonliga planet, då man kan t.ex. förstöra eller utnyttja system utan att egentligen bry sig eller känna dåligt samvete. (Detta tycker inte jag är rättvist, därför nämner jag detta.) Uppfattningen blir att det inte är mitt eget problem att se till att inte jag fuskar, att inte jag förstör osv. Någon annan ska se till att inte jag fuskar eller förstör. Någon annan ska städa upp efter mig... Jag tror att detta dike är svårare att komma till om varje individ får ta mer ansvar.
I ett mindre samhälle måste man själv vara beredd att ta någon form av ansvar, eftersom samhället är så pass litet. Nu kanske du tänker att inte alla kan ta ansvar, men det tror jag. Storleken på ansvar kan variera, vissa människor vill ta stort ansvar, medan vissa tycker bättre om att hjälpa till med någon mindre uppgift (fortfarande att man känner sig behövd).
Alla i samhället kan syssla med sina intressen (sk. jobb), men har också, gemensamt ansvar för de uppgifter kanske ingen vill ta, vilket gör arbetsfördelningen mer rättvis. Man kanske har en dag var i månaden till att hjälpa till med städning av lokala toaletter eller en dag var där man lagar mat på äldreboendet, eller vad nu samhället har för uppgifter som gemensamma (förslagsvis de uppgifter ingen egentligen vill göra, missuppfatta mig rätt i exemplen jag hade...).
Problemen som kan uppstå i detta samhällssystem är att inte alla blir accepterade. Hur skulle du vilja att samhället såg ut om du inte visste dina förutsättningar i förväg? Slöja av okunnighet, Rowls experiment. I min tanke skulle detta samhällets högsta grundvärdering vara att alla är lika mycket värda, och därför behandla alla lika. Eftersom alla bryr sig om varandra skulle inte någon lämnas ensam pga. handikapp eller nedvärderas pga. kön. Eftersom min syn på rättvisa inte handlar om rättvis fördelning av pengar, utan att det som är viktigast för människorna i detta samhälle snarare är att känna sig sedda och älskade, tror jag att pengarna kommer försvinna ur rättvisefokuset. Kanske skulle också skolan kunna fungera som jobben; man håller på med det man tycker är kul. Dvs. att man skulle kunna lära sig det man är intresserad av. Ingen är utnämnd som lärare, utan den som kan det du vill lära dig lär dig det du vill veta.
Problemet är ju som sagt att vissa saker tycker ingen är kul. Dessa "jobb" delar man på.
Kanske att det var såhär innan pengarna och det samhälle vi nu lever i ppkom? Och att vi inte lever så längre pga. att det inte fungerade. Skillnaden mellan det samhället jag målar upp och ”naturstadiet” är regeln att alla ska behandlas lika. Om någon person inte klarar detta är det inte svårare än att denna person får flytta till ett annat ”minisamhälle” och börja om på nytt. En annan regel dessa minisamhällen måste ha är att alla måste ges nya chanser och att alla är välkomna in i det sammanhang de bedriver, men som sagt, om man missköter sig är man tvungen att flytta. Kanske kan man kalla detta absolut fri konkurrens, men samtidigt blir det ett fantastiskt ”skyddnät” genom regeln att alla måste behandlas lika.
Jag tror att människan kan lära sig att inte bara se till sitt eget bästa, utan att se till sina medmänniskor också. MEN jag tror inte detta går i ett samhälle där många människor inte syns/blir bortglömda/icke accepterade. Är det inte så att i de sammanhang du blir accepterad/älskad, där blir också du en person som accepterar andra? Är det inte detta som är rättvisans kärna? Jag tror det kan vara så som en liten kille sa till mig för ett tag sen, när jag frågade vad rättvisa är: ”Man är snäll”.
Om alla skulle visa respekt och vara hjälpsamma mot alla andra människor (vara snäll) och alltid stäva efter detta skulle vi vara närmare den absoluta rättvisan i samhället tror jag.
Filippa, de07a
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)