Politisk filosofi: ett rättvist samhälle

Jag har väldigt svårt att föreställa mig att något annat än en subjektiv uppfattning gällande vad ett rättvist samhälle betyder existerar, eftersom en objektiv sådan skulle innebära en föreskriven allmän lag med förankring i antingen biologin eller kreationismen. Alltså att människans levnadssätt och hur hen bör strukturera ett samhälle mer eller mindre redan är förutbestämda. Dessutom skulle en objektiv definition på ordet innebära att själva rättvisebegreppet alltid har varit ett statiskt, oföränderligt fenomen som inte människan själv skapat och som genom historien inte förändrats.

Det är emellertid viktigt att vid insikten om detta inte förkasta själva betydelsen av (det socialt konstruerade) ordet rättvisa, i och med att det på många sätt säkerligen skulle generera ett samhälle präglat av motsatsordet "orättvisa", enligt dess vanligast vedertagna innebörd.
Jag tror följaktligen att en subjektiv uppfattning om rättvisa därför är viktig och en sådan tror jag endast kan bildas om man belyser det som man i nuläget inte definierar som rättvist, hur detta tar sig uttryck, orsaken till det och hur det på bästa sätt bekämpas.

Det jag kanske tydligast associerar till orättvisa är de förtryck av olika grupper som existerar. Ibland har jag hört folk säga att ett lands ekonomiska system är irrelevant i frågan om förekomsten av förtryck; att alla förtryck skulle existera oavsett om t.ex. Sverige skulle vara nyliberalt kapitalistiskt eller baserat på Marxs teorier. Vilket kanske tycks stämma om man bortser från klasser. Ett land som tillämpar Marxs idéer bokstavligen garanterar ju inte att de nuvarande (och historiska) förtrycken av kvinnor, icke-heterosexuella, svarta, funktionshindrade per automatik skulle upphöra - utan endast klassamhället. Det viktiga är emellertid att komma ihåg att det högst reella förtrycket av de lägsta samhällsklasserna i allmänhet (d.v.s. inte endast arbetarklassen) aldrig skulle upphöra i ett kapitalistisk samhälle, men däremot i ett socialistiskt/marxistiskt (i teorin, kanske bör tilläggas, eftersom ett sådant ännu inte existerat utifrån dess grunddefinitioner). De ekonomiska klasskillnaderna och det följaktliga förtrycket av de lägsta är inbyggda i det kapitalistiska systemet eftersom det förutsätter att kapitalet och produktionsfaktorerna, ägs och planeras av privata aktörer från de högre klasserna och utförs av en arbetarklass. Eftersom ett kapitalistiskt samhälle har en tendens att göra arbetaryrkena till de mest lågavlönade upprätthålls också klassystemet och den skarpa distinktionen mellan fattig och rik bara därför, och i förlängningen även maktuppdelningen baserad på individens ekonomiska situation.

När Marxs och övriga socialistiska/kommunistiska idéer kritiseras ur ett feministiskt perspektiv, t.ex. att patriarkatet i allra högsta grad existerar och finns representerat i alla samhällsklasser, hör man ibland från vissa reaktionära vänsterhåll att ”visst är kvinnors och ’hbt-personers’ rättigheter viktiga men man måste ha i åtanke att när dessa idéer uppkom var faktiskt arbetarklassen den överlägset mest förtryckta gruppen och en revolution från arbetarna måste alltid ske och prioriteras innan vi kan jobba med de andra grupperna”, eller motsvarande. Hur kan man på riktigt tro att denna föreställning ens är verklighetsförankrad? Jag försöker inte på något sätt förminska det förtryck som faktiskt skedde (och sker) av arbetarklassen där detta tog (och tar) sig uttryck i fruktansvärda arbetsförhållanden i kombination med en orimligt låg lön samt i många fall undermåliga medborgerliga rättigheter, men förespråkarna för denna föreställning borde få en del perspektiv om man jämför ”arbetarklassen - den historiskt mest förtryckta gruppen” med faktumet att sexuella handlingar som stred mot de traditionellt heterosexuella var (och i många länder fortfarande är) belagda med dödsstraff och inte ens legaliserade i Sverige förrän 1944 och att den medicinska klassificeringen av homosexualitet som en psykisk störning kvarstod fram till 1979, samt att hatbrotten generellt sätt ökar och att det fortfarande finns en fruktansvärt destruktiv och livsbegränsande heteronorm, o.s.v.

Syftet med jämförelsen är inte att replikera föreställningen med samma argumentation, d.v.s. att vissa förtryck är mycket värre än andra och att dessa därför bör prioriteras först. Det jag vill framhålla är istället vikten av att alla förtryckta grupper samarbetar, tittar, förstår och belyser hur de olika maktordningarna hänger ihop och upprätthåller/reproducerar varandra, d.v.s. användandet av ett intersektionellt perspektiv. Jag tror alltså att det alltid nödvändigt att fokusera på förtryckssamverkan snarare än på enskilda förtryck för att nå såväl jämställdhet som jämlikhet, d.v.s. min definition av rättvisa. Det intersektionella perspektivet synliggör att t.ex. kvinnor och män eller svarta och vita inte är ”homogena kategorier”; människors levnadsvillkor skapas alltså aldrig enbart inom ramarna för endast en könsmaktsordning, en etnicitet eller en klasshierarki utan av flera olika samtidigt.

Att koppla samman förtrycken är aldrig enkelt men alltid nödvändigt eftersom jag tror att när maktförhållanden reduceras till endast en struktur, blir denna struktur till ett slags fundament som i sin tur gör att andra ledande maktpositioner reproduceras och/eller legitimeras. Ett enbart fokus på t.ex. klassförhållanden i såväl teori som i politisk praktik gör, som sagt, att t.ex. könsfrågor bortprioriteras och att rasismen ignoreras; dessa problem ska istället tas itu med ”efter [den alltid lika abstrakt definierade] revolutionen”.

Det inbyggda klassförtrycket i kapitalismen beskrev jag innan och det är knappast några nyheter, men att det kapitalistiska och "liberalhumanistiska" systemet även har skuld i andra förtryck hörs mer sällan, förutom när debatten om kopplingen mellan prostitution, kvinnoförtryck och ”handel” görs. Förståelsen av på vilket sätt kapitalismen har en del i hur exempelvis ”manligt”, ”kvinnligt” och heteronormen upprätthålls och skapas kan man bland annat få genom att se vilken enorm makt företag och reklammakare - rika (män)niskor i maktpositioner inom det kapitalistiska systemet - har över kön, sexualitet och normalitet. I t.ex. reklamen skapas en bild över hur människor bör och måste vara. Även om detta inte uttalas bokstavligen, finns det inbyggt i det sätt vilka personerna i reklamen gestaltas. I det kapitalistiska konsumtionssamhället blir konsumenterna indirekt påverkade och beroende av vad en sorts människa behöver; vad en "kvinna” behöver och vad en ”man” behöver i form av saker och även hur de starkt uppdelade könen ”ska bete sig” (d.v.s. att de bl.a. ska åtrå varandra enligt heteronormen). Beteendena/attityderna, kläderna och sakerna ”könas” därför och konstituerar som följd könen i sig. Inom uppdelningen och betonandet av (de konstruerade) olikheterna (som följaktligen ses som naturliga) görs också en värdering som är till fördel för personen av biologiskt manligt kön. Kvinnan förskönas istället och sätts på ett slags piedestal där hon ska vara vacker och förförisk men också utan åsikter och inflytande, generellt sett.

På samma sätt som kvinnor och män distanseras från varandra, särbehandlas och indirekt värderas fungerar även mer tydliga och ”erkända” förtryck - t.ex. det vi kallar rasism. Yttre, kroppsliga olikheter mellan människor (svart - vit, kvinna - man) överförs till mentala skillnader och som följd även till värdemässiga skillnader. Till saken hör också förtryckandet av djur som fungerar på liknande, men än mer brutala, sätt.

Det rättvisa samhället enligt min definition är alltså sammanfattningsvis beroende av en självproducerande identitet som är fri kapitalismens (över)konsumtion, profit-fixering och de normer som är inbyggda i systemet vilka bestämmer hur vi bör leva våra liv och vad som är normalt respektive abnormalt, vilka i sin tur skapar hierarkier, klasskillnader och andra maktordningar (där de som bryter mot de föreskrivna normerna trakasseras, marginaliseras eller förlöjligas). Vägen dit tror jag är genom ett användande av ett anti-kapitalistiskt intersektionellt perspektiv som aldrig vill assimileras eller anpassas till det tvångsnormativa samhället (d.v.s. en assimilering in i galenskapen). Klasskamp måste alltid vara kvinnokamp och kvinnokamp i sin tur måste alltid göras ur ett antirasistiskt queerperspektiv.


Daniel Gustafsson, ES08C.

Peter Singer

Jag har ju enda sedan jag blev vegetarian för omkring fem år sedan haft samma åsikter angående djurindustrin samt människor och djur i förhållande till varandra, så när jag läser Peter Singers text kan jag verkligen identifiera mig med hans tankar.

Människor är djur. Djur är djur. Men ändå delar vi upp dessa två ”raser” i kategorier och värdesätter dem utifrån människans kapitalistiska levnadsstil där materialistisk njutning värderas högst och som det mest värdefulla. Djur enligt människan har blivit just ett materiellt ting i många bemärkelser. Ett ting som ska tillfredsställa människans egoistiska behov. Ett ting som inte ens kan mäta sig upp till andra materiella tings värden. En Iphone i dagens samhälle värderas helt klart högre än de flesta djuren, och då i synnerhet de boskapsdjur vi människor så systematiskt utnyttjar för våra onödiga vanor.

Detta är en särbehandling som kan jämföras med många andra rasistiska särbehandlingar och system som vi i vår historia har upplevt. Peter Singer drar paralleller till Apartheid-systemet och jag skulle till och med kunna sträcka mig till att påstå att särbehandlingen av djur kan bedömas att vara en kombination av alla dessa grymt orättvisa åtskillningssystem. Under andra världskriget och under många andra tillfällen i nutida historia har arbetsläger varit en metod att effektivt uppsamla den/de förtryckta gruppen/grupperna på ett ställe, mjölka ut all energi och arbetskraft som är möjligt för att sedan brutalt ta livet av dessa individer när det inte längre tjänar sig att hålla dem vid liv. Känns det igen? I allra högsta grad. Detta är något som sker i alla länder i hela världen varje dag. Vissa bestämmelser finns för att förhållandena för de snart slaktade djuren ska vara tillfredställande och berättigande för människan, och visst är det bra att man försöker bry sig om de djur man senare ska slakta, men hur mycket man än vill och intalar sig att detta är ett humanistiskt behandlingssätt av djuren, kan man aldrig komma runt det så många människor förtränger eller aldrig ens får tillfället att förtränga; det oetiska i att äta ett djur.

Det finns så himla många sätt att leka med tanken, hur många gånger har jag inte varit tvingad att delta i tankeexperiment såsom: ”om du fick välja mellan att rädda tusen hönor eller en människa, vad skulle du valt?”, experiment som för det första är så otroliga och distanserade att man inte KAN ta ställningsstagande, och för det andra bara skapas för att knäcka mig och personer med liknande åsikter som mina, och för att berättiga det oetiska i att äta djur. Om man känner en befogenhet i att knäcka mig för mina åsikter, och om man vill berättiga köttätandet för sig själv, måste det finnas en röst, en känsla inom en som säger att detta beteendet inte är rätt. Annars skulle den tankeverksamheten som gått till att tänka ut de fyndiga tankeexperiment gått till andra, mer värda, tankar.

När djurförsök kommer på tal brukar diskussionen bli hetsig och ofta ingår smutskastning som en självklar del av den. Om vi inte hade använt djur att utöva medicinska försök på, skulle ju aldrig några mediciner framställas brukar det heta. Och det är väl sant. Problematiken i denna frågan är just användandet av djur i försöken. Peter Singer antyder att det skulle vara precis lika etiskt rätt (eller orätt) att använda föräldralösa, gravt hjärnskadade barn i dessa försök, eftersom dessa individer har samma tankeförmågor, handlingsförmågor och andra färdigheter som ett djur har. Tanken är motbjudande, något man ryggar tillbaka för, och syftet med exemplet som Singer även gör klart i sin skrift är inte att man ska göra det. Detta är ett sånt där fyndigt tankeexperiment som man kan använda för att ge perspektiv i frågan. Ett tankeexperiment för att dra ner människan obehagligt nära insikt i frågan. För att klargöra för personen att människor är djur precis som hundar är djur. Först efter denna insikten kan man börja tänka i dessa banor på riktigt. För om djur är djur och människan inräknas i denna ”ras” kan man aldrig berättiga särbehandling av andra raser.

Singer har många andra exempel på varför ett djur borde ha samma värderingar som människan, som till exempel förmågan att känna smärta. Dessa borde tas på allra största allvar då särbehandling av varelser aldrig kan bli något positivt, och skapar ett beteende som även kan vara skadligt i andra bemärkelser du uppfattningen och respekten för andra individer tar skada.

Denna frågan rymmer så många andra infallsvinklar och hörn och kanter och för mig är det självklart att människan och djuren är på samma nivå få samma sätt som det är självklart för mig att judar och svarta har exakt samma värde som ateister. Jag tycker att det är befängt att värdera en människa utifrån dennes hudfärg, på samma sätt som jag tycker det är helt skevt att tänka människan utifrån ett överstort perspektiv i förhållande till jordens alla andra levande organismer. Get a grip, get down to earth, kalla det vad fannnnnnn du vill, med det handlar om insikt, respekt och en liiiten bit självdistans. Det klarar du la.

//Sara Salomonsson ES07C

Marx syn på ett rättvist samhälle

Karl Marx skrev under 1800-talet sin analys och teori över hur ett rättvist samhälle bör vara utformat. Denna teori har blivit tolkad ett antal gånger efter Marx bortgång, detta har resulterat i förfärliga livsförhållanden, massmord och misär. Men att detta är resultat av tolkningar som gjorts på Marx åsikt och skrift får man inte glömma. Dessa följder jag nyss räknat upp betyder inte att Marx hade detta i åtanke när han utfärdade sina teorier, tvärtom, han skrev ner en dröm, en idiologi, om ett rättvist samhälle där hierarkin helt uteblir och där alla oavsett kön, etnicitet, förutsättningar etc. kan leva på samma villkor. Jag tror att många av dessa tolkningar har gått helt åt helvete i och med att man har tagit Marx skrifter alldeles för bokstavligt, följt dem till punkt och pricka, utan att ha haft samhällets utformning i åtanke. För att tolka Marx i dagens samhälle måste dessa förändringar tas i åtanke, utvecklingen borde inte går bakåt, utan framåt, självklart. Precis som ortodoxa kristna överdriver ordens mening i en skrift, utan lika stark betydelse på meningen med dem, på samma sätt är det farligt att överdriva det redan skrivna i frågan om Marx. Hans syfte var ett rättvist samhälle, han gav riktlinjer över vad han tyckte skulle behövas för att uppnå detta, det viktigast för oss är inte att följa dessa riktlinjer, men däremot att uppnå det samhälle som han förespråkar. För det var ett ganska bra tag sedan Karl Marx levde, och även om många av de orättvisor som härjade under hans levnadsår fortfarande är aktuella, har samhällsformen ändrats, arbetarklassen består inte längre av uteslutande av hårt arbetande industriarbetare. Vi lever i ”IT-revolutionens” era vilket har förändrat arbetsmarknaden totalt. Vi har även under dessa år som gått sedan Marx gick bort samlat ihop samhället effektivt, och genom skatter och ”jämställdhet” uppnått ett sossesocialistiskt samhälle. Detta är positivt, javisst, men att kalla ett samhälle som vi nu har för socialistiskt är att häda. Socialism handlar om att alla i samhället ska kunna ha samma förutsättningar och möjligheter, det handlar om att hierarkin och maktmissbruket helt och hållet ska förkastas.

Det är inget man kan säga att vi har uppnått i dagens Sverige, eller någonstans i världen någonsin. De tolkningar som har gjorts har alltid slutat i diktaturer med hemliga säkerhetstjänster som förintar vartenda hot mot strukturen genom mord. Detta är inte socialism, och inte heller för den delen kommunism, som Marx förespråkade, men det är den allmänna uppfattningen som råder just nu.

Faktum är att de flesta, genom att läsa om kommunism, kan hålla med om att det är väldigt ideologiskt fint. Detta är ett faktum som många politiker försöker komma ifrån, detta genom att tuta in befolkningen att denna samhällsform är omöjlig att utfärda, det går helt enkelt inte. Många faller i fällan och sväljer dessa förmaningar med hull och hår, men glömmer vilka det är som predikar; personer i maktpositioner med höga löner, arvoden och bonusar. Om man i hela sitt liv har levt och vant sig med överflöd är det inte så konstigt att man inte är villig att förespråka och försöka få igenom samhällsstrukturer som talar emot dessa flådiga levnadssätt. Det handlar om pengasjuka, pengar är makt, tid är pengar; plugga, utbilda dig så att du får ett högavlönat jobb när du är vuxen, bli kändis, miljonär, detta är andan i dagens samhälle. Har du pengar är du helt enkelt värd. Du har råd med det man måste ha råd med, och mycket mer utöver. Du har råd att vara vacker, att äta ekologiskt, att spruta champagne på dina kompisar. Dessa pengar, som bara försvinner, slösas på överflödiga, onödiga attribut för att förbättra en LITEN del av samhällets befolknings livsstil, skulle lika gärna kunna användas till att skapa det där samhället som värderar människor lika oavsett.

Det konstigaste är att dessa höga maktpositionerade individerna har tutat in en överdrivet stor del av befolkningen att ett rättvist samhälle är Omöjligt. Det måste helt enkelt vara så att en liten del av hela världens befolkningen sitter på otroligt stora delar av världens hela ekonomiska förutsättningar, när en SJUKT ÄCKLIG stor del av hela världens befolkning lever under obeskrivligt förfärliga förhållanden, när en STÖRT BEFÄNGD stor del av världens befolkning DÖR av svält varje dag. När förhållandena är dessa, hur kan man ens lyssna, ta till sig av människor som står och predikar för dessa strukturer, försöker få oss att tycka att detta är helt okej?

Det handlar om hjärntvätt. Ren, övertydlig hjärntvätt helt enkelt. Och de är duktiga. Som läget är nu skulle inte kommunism kunna fungera, det finns en såpass stor, överläggande övertygelse om att ett rättvist samhälle för alla inte skulle vara möjligt. För att Marx teorier ska kunna fungera måste en överläggande stor del av samhället vara motiverade, tro på att förändringen fungerar och att denna samhällsstrukturen inte är Omöjlig. Detta är vi långt ifrån, men det är inte omöjligt. Det handlar om att folket måste förena sig, alla samhällsklasser ska kunna samsas, komma överens om detta beslutet innan det kommer att fungera. Det är en lång väg kvar till detta ideologiska samhälle, men det viktigaste att ha i fokus är att det INTE är omöjligt. Även om vi inte kommer att uppnå ett kommunistiskt samhälle på vägen kommer det i alla fall troligtvis resultera i vissa förändrade förhållanden, vissa mer rättvisa strukturer, och ingen människa kan utan att vara dum i huvudet, egoistisk och sniken, komma och påstå att detta är något negativt.

När vi för några veckor sedan skulle tänka oss in i Rawls tankeexperiment (som egentligen är omöjligt att utföra) var det endast ett svar som stod som självklart för mig; alla människors egoistiska jag skulle svarat samma sak, nämligen ett samhälle där alla har samma värde. Något annat svar är orealistiskt. Eller, i varje fall själviskt och föraktningsvärt.

//Sara Salomonsson ES07C

Politisk filosofi; vad är ett rättvist samhäll

Ponera att samtliga människor levde i ett naturtillstånd, att man levde i total frihet utan vare sig folkvalda eller självutnämnda ledare, vad skulle det innebära om man talar om ett rättvist samhälle? Man kan lätt tro att alla människor då skulle bli jämställda eftersom ingen hierarki skulle finnas. Men man kan egentligen inte säga att det är det som innebär rättvisa, eftersom de människor som föds in i orättvisa förutsättningar (exempelvis med ett handikapp), antagligen skulle uppleva samhället utan hierarki som ännu mer orättvist än det samhälle med en regering som vi har idag. Detta baserat på att man utan någon som helst regerande stat skulle ha något som helst skyddsnät.

En fråga som uppkommer är hur alla de som inte är kapabla att arbeta då skulle klara sig. Vissa kan anse att om man inte är kapabel att arbeta, och därmed inte har något arbete skall man heller inte ha rätt till någonting som ett arbete skulle medföra; lön. Detta kan måhända låta orättvist ur de icke-arbetandes perspektiv, men vänder man på det och ser det såsom att de som är kapabla att arbeta sedan skall avsätta en summa av de pengarna de tjänat till de personer som inget arbete har, är det inte svårt att tro att de arbetande personerna kan tycka att en orättvisa uppstår. Varför skall de personerna skänka pengar till arbetslösheten när de själva inte beblandas med ämnet? Här kommer äganderätten in i bilden. Nozick menar att just detta kan liknas vid slaveri för de av mer välbärgad karaktär. Han menar att den största friheten är obunden till de krav som skatter skulle medföra. Här uppstår en paradox. Om man ser till det slaveri som enligt honom skulle uppstå för de arbetande, vad är det i förhållande till det slaveri som skulle uppstå för de personer som inte ens är kapabla att betala brödfödan och kanske till och med tvingas att tigga ihop pengar? Här är principen att det man själv förvärvat har endast man själv rätt att förvärva. En lustig princip kan tyckas, eftersom vem kan säga att man äger naturtillgångar? För är det inte så att det man förvärvar egentligen ägs av naturen? Har man då enligt denna princip inte rätt att röra det eftersom det redan ägs? Alltså är det försten till kvarn. För att kunna leva i symbios i ett naturtillstånd tror jag att människor måste vara benägna att kunna göra uppoffringar för varandra, som i exemplet med de människor som inte är kapabla att arbeta.

En betydande skillnad mellan Nozick och filosofen Rawls handlar om just detta. Rawls menar att en välbärgad, arbetande person inte har ensamrätt på det han själv förvärvat. För att återgå till det jag tidigare nämnde om naturtillgångar så håller jag med honom. Egentligen kan man säga att alla människor som lever på jorden lever i samma samhälle eftersom länder egentligen bara är streck på en karta. Vad är det då som säger att en person har mer rätt till jordens tillgångar än en annan? Äger man oavkortat det man förvärvat trots att det egentligen tillhör jorden? Om än naivt, så tror jag att det mest rättvisa vore att det alla människor förvärvade delades lika utefter behov och det skulle innebära att vissa förvärvar mer än andra. Detta är nog dessvärre omöjligt eftersom ingen kan mäta människors behov, utan människorna själva. Det finns inget givet svar på vad en människa behöver mer, eller mindre av eftersom det är helt individuellt. Man kan alltså inte dela all mat lika till alla människor eftersom vissa behöver mer för att bli mätta, och andra kanske är allergiska eller har andra krav på utdelningen. Ska de då få mer av någonting annat? Uppdelningen är omöjlig. Så på så sätt vore det bättre om alla människor kunde ordna allt för sig själva på egen hand. Nu är detta omöjligt med tanke på olika genetiska förutsättningar.

En fin tanke är att i Nozicks samhälle skulle de välbärgade personerna hjälpa de som har det svårt, men jag tror att det endast förblir en fin tanke och inget mer eftersom människans altruistiska sida är något bristfällig (baserat på hur det ser ut i världen idag). Nozicks samhälle skulle baseras på individens personliga värderingar. Exempelvis om en person mördar en annan eftersom denne fann mordet befogat. Det skulle inte bli någon uppföljning mer än att mordoffrets familj kanske haft svårt att se något positivt i situationen. Mer än så hade emellertid inte gjorts eftersom någon stat inte funnits att styra upp någon utredning. Skulle detta då på längre sikt leda till en slags kedjereaktion; att någon utför en ond handling som sedan blir hämnad som i sin tur bli hämnad osv.? Är det detta som innebär rättvisa; att enbart handla utefter eget intresse?

Ett mer eller mindre (för vissa) orättvist samhälle är nog alltså oundvikligt. Men jag tror det är viktigt att basera ett rättvist samhälle på en utilitaristisk filosofi. Och det bästa sättet att göra det på är att införa skatter, dvs. att man delar med sig av det man förvärvar genom att befolkningen tillsammans skapar ett slags skyddsnät som täcker upp de ”olycksdrabbade”. På så sätt tror jag att det hade genererat i mer lycka än den ”olycka” eller orättvisa de personer upplever som tycker att de har ensamrätt på det de förvärvat. I detta samhälle skulle även en regering vara nödvändig i situationer där lagar nödgas för att upprätthålla människors rättigheter. För mänskliga rättigheter där man strävar efter rättvisa tror jag också är nödvändigt. Dessa rättigheter skall vara baserade på sunt förnuft, dvs. att man inte skall få döda någon etc.. Att sedan ha partier i en regering man kan rösta på generar i att människor får vara med och bestämma och alltfler blir tillfredställda enligt utilitaristiskfilosofi. Detta baserat på att så många som möjligt har rösträtt, dvs. till exempel oavsett kön.

Sofie Franzén DE07A

Nozick och den där Rawls

En nyliberal som propsade på anarki samt en utilitaristisk socialliberal som lade fram en teori om hur vi ska hjälpa de mest utsatta. Båda ansåg sig ha svaret på vad som är ett rättvist samhälle, fast från två olika perspektiv. Hade någon av dessa två herrar en fullständig teori som höll för ett rättvist samhälle?

Vi applicerar Nozick samt Rawls teori om det rättvisa samhället i en klassrumssituation för att se vart det leder. I Nozicks klassrum kostar det att deltaga, Nozicks skolor är endast privatskolor då han inte tycker att staten ska blanda sig in i utbildningssystemet. Han menar på att den minimala staten endast ska se till att försvara medborgarnas naturliga rättigheter (liv, frihet och egendom). I Nozicks klassrum är klasserna få till antalet elever för att öka utbildningsstimulansen bland eleverna och hålla kunskapsnivån så hög som möjligt. I Nozicks klassrum finns inga begränsningar för hur långt en elev kan nå, det förekommer inga inskränkningar i elevens fortbildning. I Nozicks klassrum så bromsas inte eleverna upp i sitt lärande för att somliga i klassen inte hänger med. Varje elev kan jobba på i sin egna takt utan några stopp, begränsningar existerar inte i Nozicks värld. Man kan säga att enligt Nozicks teori om vad rättvisa är så är hans klassrumssituation fullt fungerande. Nozicks lärare betalar ingen skatt, detta då Nozick anser att skatta för sitt arbete är ren stöld från statens sida. Detta betyder att kostnaden för att deltaga i Nozicks klassrum kan bli väldigt hög, speciellt ifall du har höga ambitioner och vill få ut mycket av din utbildning. Detta betyder att klyftorna i samhället är väldigt påtagliga då det bildas en tydlig markering bland de som har råd med utbildning och de som inte har det. Nozicks klassrum startar en ond cirkel då det inte är eleverna som betalar utbildningen utan dess föräldrar. De med välbärgade föräldrar har råd med en dyr utbildning, således får de även möjlighet till högre akademiska studier därav kan de skaffa välbetalda jobb. När sedan dessa skaffar barn upprepas mönstret. De rika förblir rika. Med detta menas också att de fattiga förblir fattiga då det inte finns några skattemedel att dela ut till de mindre lyckligt lottade.

Nozick förlitar sig på i sin teori om att de som har de bättre ställt ska vara såpass givmilda att klasskillnaderna minskar. Vi säger att Nozicks välbetalda medborgare är givmilda, de är till och med såpass generösa att de startar en skola som är avgiftsfri. Skolan har dock ett minimalt startkapital som inte räcker till att avlöna lika välutbildade lärare som finns på de dyrare skolorna. Detta betyder att eleverna får en sämre utbildning än de som går på elitskolorna och därav sämre jobb. Eftersom skolan inte får några intäkter från eleverna så måste skolan antingen välja att gå minus eller hitta andra finansiella inkomster. Skolan kan då välja att antingen bli en öppen reklamplats där de annonseras ut reklam i korridorerna för företag, dra in på städare och då låta elever sköta de inre underhållet etc. Problemet som uppkommer i detta fall är att de inskränker elevernas rättigheter. Eleverna kan antingen välja att inte utbilda sig eller gå till en skola där de blir tvingade till att arbeta utan direkt ersättning och prackas på reklamannonser runt varje hörn. De flesta nödställda elever skulle antagligen tvingas till att gå på denna skola då det inte finns något annat rimligt alternativ. Antagligen håller inte avgiftsfri skola i Nozicks samhälle, då t.ex. företagen som annonserar finner sig själva i att marknadsföra sig i fel miljö. De elever som går på skolan har antagligen inte råd att betala för de produkter och tjänster som företagen annonserar ut. Således skulle företagen istället valt att annonsera på de privatskolor som innefattar elever och föräldrar med stabil ekonomi. Vi ser också att skolan egentligen inte tjänar några egentliga pengar på att dra in på städ & underhåll. Enda finansiella lösningen för skolan är att de elever som får utbildning kan ta ett lån som de sedan betalar tillbaka efter utbildningens gång till företaget som äger skolan. Men detta är tyvärr inte heller hållbart då de inte kan räkna med att alla elever får jobb samt att skolan inte blir avgiftsfri. Nozicks klassrum är således rättvis enligt hans egna teori om vad rättvisa bör vara, man inskränker inte elevernas frihet i klassrummet då man inte sätter begränsningar för dess lärande.

Tar vi en titt in i Rawls klassrum ser det annorlunda ut i jämförelse med Nozicks. I Rawls klassrum förekommer det inga privatlärare eller exklusiva studiemedel. Rawls tror på en hög skattenivå, detta för att se till så att det är nästintill omöjligt för klasskillnader att existera. Enligt Rawls principer om rättvisa så får klasskillnader endast existera ifall de mest utsatta får en bättre levnadsstandard än ifall det inte skulle finnas klasskillnader. I Rawls klassrum betyder detta att de skillnader som uppstår mellan eleverna i inlärningsförmåga måste visas hänsyn till. Detta för att se till så att ingen hamnar på efterkälken. Då Rawls klassrum är finansierat av staten betalar ingen avgift för att gå i skolan. I Rawls klassrum ser man till att alla hänger med på lektionerna då alla ska ha lika möjligheter att utvecklas. De som har det svårare i skolan får mer hjälp och de som klarar av skolan lättare kan jobba mer individuellt. Rawls teori om att se till så att ingen känner sig utsatt gör det komplicerat för elever som har lättare i skolan, dvs att de bromsas upp. Enligt detta koncept sänker man den högsta nivån för utbildningen för att ha möjlighet att höja lägsta nivån. Det kan verka orättvist för de som klarar av skolan med en klackspark då de blir understimulerade, ska de verkligen behöva lida för att vissa har svårare att lära sig än andra?

Då Rawls är utilitarist är mönsterelevernas understimulans en nödvändighet för att hålla så många som möjligt i utbildningens bana. Dock blir Rawls motsägelsefull eftersom han diskriminerar de lyckligt lottade för att hjälpa de fattiga. Från ett utilitaristiskt perspektiv ser det ändå bra ut. Ifall alla i samhället får möjlighet till en avgiftsfri utbildning så finns det en framtid för samtliga. Det kan hända att det medför mindre studier på en högre nivå, men detta kompenseras med att modellen ser till att alla får tillgång till en viss grundutbildning. Dock säger detta emot Rawls princip om att inte inskränka i individens grundläggande rättigheter för att främja välstånd och jämlikhet. Rawls skulle antagligen få ge vika för kapitalismen i samhället för att ligga alla till lags. På så sätt skulle det både finnas avgiftsfria samt privatskolor. Men då försvinner Rawls argument om att ha ett klasslöst samhälle.

Det man kan se här i detta extrema exempel av Nozick samt Rawls teorier är att det är svårt att komma fram till en rättvis ståndpunkt utan att blanda de två grabbarnas tankar med varandra. För att komma fram till en vettig och konkret lösning får man från början ha klart för sig vad man själv anser är rättvist. Vad innebär det egentligen?
/Alexander ES07B

Karl Marx och dagens samhälle

Karl Marx och dagens samhälle

Karl Marx skrev under 1800-talet sin analys och teori över hur ett rättvist samhälle bör vara utformat. Denna teori har blivit tolkad ett antal gånger efter Marx bortgång, detta har resulterat i förfärliga livsförhållanden, massmord och misär. Men att detta är resultat av tolkningar som gjorts på Marx åsikt och skrift får man inte glömma. Dessa följder jag nyss räknat upp betyder inte att Marx hade detta i åtanke när han utfärdade sina teorier, tvärtom, han skrev ner en dröm, en idiologi, om ett rättvist samhälle där hierarkin helt uteblir och där alla oavsett kön, etnicitet, förutsättningar etc. kan leva på samma villkor. Jag tror att många av dessa tolkningar har gått helt åt helvete i och med att man har tagit Marx skrifter alldeles för bokstavligt, följt dem till punkt och pricka, utan att ha haft samhällets utformning i åtanke. För att tolka Marx i dagens samhälle måste dessa förändringar tas i åtanke, utvecklingen borde inte går bakåt, utan framåt, självklart. Precis som ortodoxa kristna överdriver ordens mening i en skrift, utan lika stark betydelse på meningen med dem, på samma sätt är det farligt att överdriva det redan skrivna i frågan om Marx. Hans syfte var ett rättvist samhälle, han gav riktlinjer över vad han tyckte skulle behövas för att uppnå detta, det viktigast för oss är inte att följa dessa riktlinjer, men däremot att uppnå det samhälle som han förespråkar. För det var ett ganska bra tag sedan Karl Marx levde, och även om många av de orättvisor som härjade under hans levnadsår fortfarande är aktuella, har samhällsformen ändrats, arbetarklassen består inte längre av uteslutande av hårt arbetande industriarbetare. Vi lever i ”IT-revolutionens” era vilket har förändrat arbetsmarknaden totalt. Vi har även under dessa år som gått sedan Marx gick bort samlat ihop samhället effektivt, och genom skatter och ”jämställdhet” uppnått ett sossesocialistiskt samhälle. Detta är positivt, javisst, men att kalla ett samhälle som vi nu har för socialistiskt är att häda. Socialism handlar om att alla i samhället ska kunna ha samma förutsättningar och möjligheter, det handlar om att hierarkin och maktmissbruket helt och hållet ska förkastas.
Det är inget man kan säga att vi har uppnått i dagens Sverige, eller någonstans i världen någonsin. De tolkningar som har gjorts har alltid slutat i diktaturer med hemliga säkerhetstjänster som förintar vartenda hot mot strukturen genom mord. Detta är inte socialism, och inte heller för den delen kommunism, som Marx förespråkade, men det är den allmänna uppfattningen som råder just nu.
Faktum är att de flesta, genom att läsa om kommunism, kan hålla med om att det är väldigt ideologiskt fint. Detta är ett faktum som många politiker försöker komma ifrån, detta genom att tuta in befolkningen att denna samhällsform är omöjlig att utfärda, det går helt enkelt inte. Många faller i fällan och sväljer dessa förmaningar med hull och hår, men glömmer vilka det är som predikar; personer i maktpositioner med höga löner, arvoden och bonusar. Om man i hela sitt liv har levt och vant sig med överflöd är det inte så konstigt att man inte är villig att förespråka och försöka få igenom samhällsstrukturer som talar emot dessa flådiga levnadssätt. Det handlar om pengasjuka, pengar är makt, tid är pengar; plugga, utbilda dig så att du får ett högavlönat jobb när du är vuxen, bli kändis, miljonär, detta är andan i dagens samhälle. Har du pengar är du helt enkelt värd. Du har råd med det man måste ha råd med, och mycket mer utöver. Du har råd att vara vacker, att äta ekologiskt, att spruta champagne på dina kompisar. Dessa pengar, som bara försvinner, slösas på överflödiga, onödiga attribut för att förbättra en LITEN del av samhällets befolknings livsstil, skulle lika gärna kunna användas till att skapa det där samhället som värderar människor lika oavsett.
Det konstigaste är att dessa höga maktpositionerade individerna har tutat in en överdrivet stor del av befolkningen att ett rättvist samhälle är Omöjligt. Det måste helt enkelt vara så att en liten del av hela världens befolkningen sitter på otroligt stora delar av världens hela ekonomiska förutsättningar, när en SJUKT ÄCKLIG stor del av hela världens befolkning lever under obeskrivligt förfärliga förhållanden, när en STÖRT BEFÄNGD stor del av världens befolkning DÖR av svält varje dag. När förhållandena är dessa, hur kan man ens lyssna, ta till sig av människor som står och predikar för dessa strukturer, försöker få oss att tycka att detta är helt okej?
Det handlar om hjärntvätt. Ren, övertydlig hjärntvätt helt enkelt. Och de är duktiga. Som läget är nu skulle inte kommunism kunna fungera, det finns en såpass stor, överläggande övertygelse om att ett rättvist samhälle för alla inte skulle vara möjligt. För att Marx teorier ska kunna fungera måste en överläggande stor del av samhället vara motiverade, tro på att förändringen fungerar och att denna samhällsstrukturen inte är Omöjlig. Detta är vi långt ifrån, men det är inte omöjligt. Det handlar om att folket måste förena sig, alla samhällsklasser ska kunna samsas, komma överens om detta beslutet innan det kommer att fungera. Det är en lång väg kvar till detta ideologiska samhälle, men det viktigaste att ha i fokus är att det INTE är omöjligt. Även om vi inte kommer att uppnå ett kommunistiskt samhälle på vägen kommer det i alla fall troligtvis resultera i vissa förändrade förhållanden, vissa mer rättvisa strukturer, och ingen människa kan utan att vara dum i huvudet, egoistisk och sniken, komma och påstå att detta är något negativt.
När vi för några veckor sedan skulle tänka oss in i Rawls tankeexperiment (som egentligen är omöjligt att utföra) var det endast ett svar som stod som självklart för mig; alla människors egoistiska jag skulle ha haft samma svar i eget intresse då man själv kan vara från vilken samhällsklass som helst, nämligen ett samhälle där alla har samma värde. Något annat svar är orealistiskt. Eller, i varje fall själviskt och föraktningsvärt och riktigt rejält urbota dumt.

Sara Salomonsson ES07C

Rättvist eller inte?

Vad är ett rättvist samhälle? Går det ens att skapa ett rättvist samhälle? Alla människor är olika och har därmed olika viljor, på så sätt så går det ju i princip inte skapa ett helt och hållet rättvist samhälle. T.ex. Politiska partier är ju ett exempel på olika viljor om hur de vill förändra/förbättra ett land och vinner det ena partiet över det andra i ett val så är det delvis det vinnande partiet som ska ”styra” landet. Även om detta val utförs i en demokratisk process så får ju inte alla sin vilja igenom, utan det blir ju oftast vad majoriteten tycker är bäst.

Dessutom tror jag att synen på ett rättvist samhälle varierar sig oerhört mycket beroende på vart i världen man befinner sig. Vissa tycker att ett rättvist samhälle är ett samhälle med stora klasskillnader då det är mest rättvist för de som har kämpat mycket för att komma till den exklusiva positionen de befinner sig idag, medan andra tycker att de rika har haft mycket bättre förutsättningar än de som lever relativt fattigt. Men om de rika skulle ge bort en massa pengar som de själva hade tjänat till de fattiga och till de som har det sämre, skulle det då vara rättvist för de rika? Självklart finns det många människor som inte har förutsättningarna att göra karriär men vi får inte glömma de lata och självgoda människorna som av den anledningen av att de är lata inte har lyckats skaffa sig ett bra jobb etc. Det är just av denna aspekt, som jag nämnde tidigare, som det inte går att upprätthålla ett rättvist samhälle: vi alla är olika.

John Rawls tycker däremot att ekonomiska ojämlikheter måste vara accepterade i ett rättvist samhälle men bara om de gynnar de sämst lottade och utifrån den här teorien så skulle det fungera att de rika delar med sig till de fattiga (men endast de som inte har förutsättningarna till att få bättre arbete, studier etc). Rawls sa ju själv att ett samhälle med vissa ekonomiska ojämnheter ger bättre standard för den som har det sämre ställt än ett samhälle där alla har det lika. Dock bör inte detta gynna de människorna som av lathet hamnat i fattigdom och misär då de har haft möjligheten att göra det bättre för sig än vad de har i nuläget.

Om man skulle använda sig utav John Rawls filosofiska tankeexperiment ”Slöjan av okunnighet” och att alla människor glömde sin ursprungsposition, skulle människan kunna forma ett rättvist samhälle då alla människor har gått tillbaka till naturtillståndet och blivit ett blankt papper åter igen? Jag skulle nog inte hoppas för mycket på det då människan är som den är, även om majoriteten av människorna skulle kunna leva rättvist och jämställt så finns det alltid ett eller annat stolpskott som av möjligtvist egoism eller avund börjar förstöra för de andra. Även om man hade använt sig av slöjan av okunnighet så finns alltid de mänskliga känslorna kvar inom oss om inte våra djuriska instinkter.

Men om vi skulle föreställa oss att vi människor glömde sin ursprungsposition och att vi började leva i ett utopiskt samhälle där allt är jämställt och rättvist, vem skulle styra i ett rättvist samhälle? Det är väl ändå någon som ska hålla koll på t.ex. hur kommunens budget ska skötas eller som bestämmer vart man ska bygga ett nytt museum eller ett nytt köpcentrum? Att utse någon till ledare för att styra och ställa i ett samhälle, inom vissa ramar såklart, är väl inte rättvist mot andra? Att den här personen ska få ha en högre position än resten av befolkningen skapar en viss orättvisa trots att detta skulle vara ett rättvist samhälle.

Ju mer man diskuterar vad rättvisa är och hur ett rättvist samhälle är så inser man ganska snabbt att det är i princip omöjligt. Ett rättvist samhälle kan inte byggas på total jämställdhet och att alla ska ha det exakt lika eftersom alla har sina egna intressen och även om alla skulle börja om i ett exakt jämställt och rättvist samhälle så skulle det åter igen resultera i ett orättvist samhälle. T.ex. om en person gillar att slösa alla pengar han/hon får från sitt jobb på kläder, bildar, mat eller vad det nu kan vara medan någon annan väljer att spara dessa så kommer det i slutändan vara orättvist då den ena personen har mycket pengar kvar varav den andra har redan spenderat allt och på så vis skapar det obalans bland människorna i samhället. Det är helt enkelt människornas olika intressen som delvis orsakar ”orättvisa” i samhället då alla inte enas över en och samma sak.

Victor Ljungblad
ES07B

Vad är ett rättvist samhälle?

Ponera att du står bakom en slöja av okunnnighet, du vet ingenting om dig själv och dina förutsättningar; vilket kön, vilken etnicitet, vilken intelligensnivå, om du är handikappad, vilken social status du har etc. Det enda du är medveten om är att du finns och kunskapen om diverse politiska förhållningssätt. Din uppgift är nu att bestämma den kommande politiska framtiden. De allra flesta skulle förmodligen, och förhoppningsvis, valt den politiska ståndpunkt vilken mest står för jämställdhet och bra välfärd, där alla har lika förutsättningar. För vem skulle välja ett, exempelvis, nazitiskt förhållningsätt som styre när man själv inte vet vilken ras man ens tillhör?

Detta är ett tankeexperiment av John Rawls, ett tankeexperiment som bevisar hur lika vi egentligen är varandra oavsett ursprung, intelligens eller kön. Lika i den bemärkelsen att vi alla förmodligen skulle önskat ett jämställt samhälle där varje individ skall behandlas likvärdigt.

Således säger Rawls:

Sociala och ekonomiska ojämlikheter skall arrangeras så att de är:
(a) till största möjliga fördel för de sämst ställda
(b) knutna till befattningar och positioner som är tillgängliga för alla under förhållanden av fair jämlikhet vad gäller möjligheter

Personligen vill jag hävda att ett nyckelord för ett rättvist samhälle är förutsättningar. Detta är en viktigt faktor i vårt samhälle, om vi är ute efter jämlikhet och rättvisa, vilket förhoppningsvis de flesta är. Nackdelen är bara vad människor anser ett rättvist samhälle är. Det är skillnad på att födas in i en välbärgad familj och en icke så välbärgad familj, det är skillnad på att födas i Sverige och i Rwanda, det är skillnad på att födas till man eller kvinna. Med utgångspunkt från Rawls teori, att ge största möjliga fördel till de sämst ställda, kan vi kämpa för ett samhälle med en utvecklad jämlikhet där vi har lika förusättningar till ett lyckat liv. Det vill säga, lika möjlighet till utbildning, till boende, till mat, och till kärlek.

Ett rättvist samhälle bör vara ett samhälle, en stad, ett land, en värld, där vi alla behandlas som jämlikar. Med det menar jag inte att alla människor förtjänar lika mycket pengar oberoende av huruvida de jobbar eller inte. Kämpar och sliter man för att försörja sig skall man också bli förtjänt av sitt slit i form av pengar. De som däremot är sjuka och inte har möjlighet att göra sig förtjänt av sina pengar genom att arbeta, har dom då lika mycket rätt till försörjning? Bör de få lika mycket pengar som den som arbetar? På första frågan är svaret givetvis ja, alla människor har rätt att försörja sig. Den sjuka personen i fråga är ju inte sjuk av egen vilja, följaktligen skall denne inte få sota för något den själv inte valt. Den sjuke bör emellertid inte erhålla samma summa pengar som den som arbetar. Men för att undanhålla stora klyftor mellan fattiga och rika i samhället så bör det inte vara en minimal summa pengar den sjuka får. På andra frågan är svaret således, enligt mig, nej. Den sjuke bör inte få samma summa pengar som den arbetande.

Det klassamhälle vi lever i idag med arbetarklassen, medelklassen och överklassen skapar ett grupperat samhälle där konsekvenserna är ojämlikhet följt av orättvisa. För att återgå till det tidigare nämnda begreppet förutsättningar vill jag hävda att med de klasskillnader vi har idag, får vi inte samma samma förutsättningar. Lyckligt lottad (kan man tycka) är det barn som föds in i överklassen, med till exempel goda förutsättningar för en dyr utbildning. (Eller en utbildning över huvudtaget; om vi pratar i övriga världen där tillgång till fri utbildning inte finns)

Något sämre lottad däremot, är den som föds in i en fattigare familj, vars möjligheter att utbilda sig markant skiljer sig från de rikare familjerna. Det behöver emellertid inte alls vara mer rättvist eller fantastiskt mycket bättre att födas in i en rik familj, men däremot är det orättvist att förutsättningarna och möjligheterna ska vara olika beroende på hur välbärgad ens familj är.

Jämlikhet innebär för mig ett samhälle med mindre klyftor, mindre klyftor mellan fattiga och rika. För att minska på dessa klyftor krävs det att de sämst ställda skall få största möjliga fördel, precis som Rawls säger. Detta behöver dock inte betyda att klyftorna försvinner totalt, för klyftor kommer alltid att finnas, och kanske till och med behövas, med tanke på människors yrken och hur mycket det lönar sig att jobba eller inte jobba. Nej, klyftorna behöver inte försvinna totalt. Kanske låter det bisarrt, eftersom jag nu i detta påstående faktiskt menar att samhället inte bör vara helt jämlikt. Faktum är dock att för att alla ska kunna ta del av det rättvisa samhället krävs det att alla är tillfredställda. Om alla människor t.ex skulle få lika mycket pengar var, lönar det sig då att jobba? Förmodligen inte.

För att de som ansträngt sig och förtjänat sina pengar också skall känna att de lever i ett rättvist samhälle, bör det finnas en liten klyfta som ett slags bevis på att de som kämpar också skall belönas för detta. Men klyftan bör inte vara så pass stor att det skapas ett alltför ojämlikt samhälle med för stora klyftor.

”Ett samhälle med vissa ekonomiska ojämlikheter ger en bättre standard för den som har det sämst ställt än ett samhälle där alla har det lika”. Detta säger Rawls, och detta betyder då att den lilla klyfta som bör finnas är till de sämre ställdas fördel, dessutom gör detta också att de som har det bättre ställt också får leva i ett rättvist samhälle.

Vad gäller jämlikhetsfrågan för kön, etnicitet och homosexualitet måste denne också bli mer jämlik, och inte bara mer jämlik utan helt jämlik. Det skall inte spela någon roll hur du ser ut eller vilket kön du har, hur rik du är eller om du intresserar dig för samma kön. Ett rättvist samhälle skall ge en möjligheten till att leva utifrån den person man faktiskt är, möjlighet att vara sig själv.

Camilla ES07B

Rättvist samhälle?

Människor är olika och har olika förutsättningar, rent genetiskt. För att skapa total rättvisa så som vi ser rättvisa idag (lika för alla) behöver vi antingen sänka eller höja alla människors prestationsförmåga och tankesätt. För att vi alla ska kunna sträva mot samma mål och gynna varandra utan att lämna någon utanför. Skulle slöjan av okunnighet lösa detta problem? Jag tror inte att den skulle göra det. Om vi alla stod på ruta nummer ett med slöjan av okunnighet på oss och fick frågan: höger eller vänster? Skulle då alla välja samma riktning? Absolut inte! Oavsett vad vi gör så kommer vi att vara olika, och då också ha olika uppfattning om vad rättvisa är.

Och som Nozick påstår skulle det tillslut i ett samhälle skapat ur anarki bildas en ”naturlig stat” det är ju så det har blivit i det livet vi lever också, om man utgår från historians utveckling så är det ju så att vi utvecklats och det kom inte en stat från ingenstans utan den bildades för att människors samtycke drev utvecklingen åt det hållet. Utgångspunkten är naturtillståndet, men istället för att människorna inom ett visst område kommer överens om vissa regler för sitt fortsatta samarbete, antar Nozick att en stat spontant kan bildas utan att några av invånarnas rättigheter kränks utan gottgörelse och det tvivlar jag på. Så som samhället fungerar idag skulle jag säga är så rättvist man kan komma, folk betalar skatt som i sin tur ger folket sjukvård gratis bland annat som i sin tur gör att vi lever bättre och längre som i sin tur skapar friskare och mer långvarig arbetskraft. Och det kommer alltid att vara människor som tycker att andra har det bättre, det ligger i våran natur att jämföra sig med andra, och så länge vi gör det är det ingen som kan säga att det råder total rättvisa. Och att vi ens talar om hur vi ska uppnå det mest rättvisaste samhället beror på att vi har en orättvisa att jämföra med, globalt sett så råder det en enorm orättvisa men tittar man enbart på vårt samhälle så är den inte lika stor. Och visst vi borde stötta Afrika till exempel som är ”the posterboy for injustice” men på vad sätt ska vi lyckas rusta upp ett helt land? Att det finns folk som bor i hyddor och lever på naturtillgångar behöver ju inte vara orättvist, olikheter är inte alltid lika med orättvisa. Precis som någon föredrar pepsi ovanför fanta så föredrar vissa att leva utan dagens moderna teknik och påfrestningar. Ska vi i den moderna världen ha rätten att påstå att någon som är oberoende av ekonomisk välfärd men ändå till freds med livet och lycklig, vara fattig?
Vi får vara försiktiga med vad vi kallar rättvisa, för att sätta dessa stammedlemmar i en villa någonstans med två bilar en hund och massa pengar behöver inte vara rättvisa. Det känns också orealistiskt att sträva mot global rättvisa då resurserna för detta uppenbarligen inte räcker till, för att skapa ”lika för alla” så skulle den så kallade standarden i de moderna samhällena sjunk betydligt och då skulle rättvisan anses vara orättvis.¨

/Hampus Cannerfors ES07B

Rättvisa

Främst, vad är det som definierar rättvisa? Är det jämlikhet, samma rättigheter och förmåner? Det är ganska enkelt att säga att rättvisa betyder lika för alla utan några undantag. Men är det rättvisa samhället där alla får exakt lika stor del av kakan?

Det finns individer i vår omgivning som behöver en större del än bara den lilla del de skulle få enligt ”lika för alla-propagandan”. Dessa människor, med någon form av hinder för att kunna leva helt normalt, kan inte förlita sig på den typen av ”rättvist samhälle”. Tänk dig en typ av funktionshinder som kräver att du behöver uppmärksamhet riktad mot sig dygnet runt. Du behöver redskap som en fullt frisk människa skulle klara sig utan vilket innebär extra resurser som du däremot inte har . Du kanske är i behov av mängder av mindre, men dock så dyra, hjälpmedel för att överhuvudtaget kunna närma dig illusionen av att leva ett fullt normalt liv. Hur är det möjligt att dessa människor skall kunna komma ikapp om vi ger dem samma privilegier som alla andra?

Rawls är inne på ett bra spår då han förespråkar samhället som uppkommer genom det egna experimentet ”bakom en slöja av okunnighet”. I det läget man befinner sig i då, väljer man automatiskt den rättvisa som skulle göra samhället komplett eftersom man inte vet sin egen status eller sina bestämda förutsättningar.

Det är någonting med Rawls teori som på något sätt bistår med trygghet för dem som befinner sig i situationen jag tidigare talat om. Men hans rättvisa stämmer inte universellt överrens med allas anspråk eftersom stor del av befolkningen inte lever med något typ av hinder som påverkar levnadsstandarden så avsevärt mycket. Experimentet kommer aldrig att kunna tillämpas och är just därför bara ett teoretiskt experiment som inte rör de auktoritära människorna i ryggen. Det är kanske t.o.m. ett rätt skrämmande senarie att tänka sig att världen var av sådan karaktär där befolkningen måste dela sitt bröd med andra. Det skulle innebära att de talangfulla och medfött begåvade individerna ät tvungna att bistå med sina egenskaper till samhället och på så sätt kanske inte få ut så mycket egen vinning.

Den fria människan är den Nozick förespråkar. I motsatt till Rawls har han en vision om en stat där var och en av individernas egenskaper tillhör denna och ger denna full rätt till dessa. Detta innebär att allt kommunalt skulle blir historia och istället skulle ministater uppkomma där systemet skulle se liknande ut som det gör idag, förutom att all offentlighet skulle drivas av privatpersoner. Här behövs dock ett krav på att allas förutsättningar från början skall vara lika. Dessa stater skulle drivas individuellt och inkludera tillräckligt många kvaliteter för att alltihop skall gå runt. Det här innebär inte en stor kaka att dela lika på, utan flera mindre kakor som delas ut i mån av mängd där några får flera stycken medan andra kanske knappt får en smula.

Det är svårt att bortse från pengar och förmögenheter när det ska diskuteras om rättvisa. Det mest handlar om ägodelar och resurser och hur varje individ har rätt att få ta del av dessa. Kanske går det inte att bortse ifrån det heller, men frågan är om all rättvisa handlar den typen av värde. Vi kanske glömmer bort det intrinsikalt värdet, dvs. det som inte går att köpas för pengar. Välbefinnande är allt för ofta förknippat med det instrumentella värdet, pengarna, och kräver ibland att man är välbärgad och rik. Du skall inte bara ha ett hem, ett arbete och en umgängeskrets utan gärna tillkommande grejer som tas för givet. Detta är alltid en förutsättning för att du överhuvudtaget skall kunna leva ett något så när värdigt liv. Värdigt är väl inte livet utan dessa instrumentella ting?

Jag är medveten om att pengar är av stor vikt för att kunna bygga upp en duglig levnadsstandard. Däremot är det inte allt. Med risk för att låta klyschig måste jag ändå medge att de största preferenserna här i livet är instrumentellt ovärderliga. Med en stadig grund är det dessa saker som ger välbefinnande. Och är då rättvisa att alla ska få en si eller så stor del av den ekonomiska kakan, eller är det att uppfylla människors preferenser?

Att ge alla samma förutsättningar från början är en god idé. Om det är en genomförbar idé är däremot diskuterbart. Människor föds in i omgivningar och under omständigheter vi kanske inte kan påverka eller förebygga. Vi kan inte ta ifrån människor status och privilegier, men antagligen är det rättvisa samhället det samhället där alla får exakt samma chans från början. För att tillämpa teorin praktiskt måste vi starta existensen från noll igen därför är det bara teoretisk möjlighet. Om alla börjar från noll, kan man bara tilldelas privilegier, inte fråntas dem.

Linda H, DE07A

Hur ser ett rättvist samhälle ut?

Först vill jag göra klart att jag tror att det är viktigare att man fokuserar på att hitta lösningar till problemen som gör samhället orättvist, istället för på själva rättvisan i samhället. Jag ska försöka skriva hur jag tror att vårt samhälle skulle kunna bli mer rättvist och vad jag tror att rättvisa egentligen handlar om.

Jag tycker inte rättvisa handlar om pengar, utan snarare att alla blir accepterade och tagna med respekt. En viktig ingrediens för att man ska känna sig sedd och älskad/accepterad tror jag är att man får känna ansvar eller att någon räknar med att man kan något.

Nozick föredrar att ha en så liten stat som möjligt, att staten bara ska finnas till för att skydda din egen egendom. Problemet i denna filosofi är att allt fokus är på pengarna/ägodelarna, vilket jag tror skulle göra att klyftan ekonomiskt bara skulle öka mellan människor och leda till uppror (som vi redan sett i histioren).

Jag tror att vi idag lever i för stora sammanhang/samhällen (även sverige). I ett för stort sammanhang känner man sig inte sedd och man struntar i att ta ansvar, för man tänker att allt ligger på någon annans bord. Största problemet med för stort ”ansvarsområde” är att inte alla känner sig behövda och sedda, tror jag.

Om man jämför med en arbetsplats. Vi säger att du jobbar på en stor fabrik. En gång i halvåret kommer chefen och går i korridoren du jobbar i. Där står du och böjer plåtar, skruvar i plåtar och tvättar av plåtar, men vet egentligen inte vad för mening du har eller vilken skillnad detta arbete gör. Efter ett år börjar du slarva. Du tänker att ”det borde väl inte göra någon skillnad”. Företagets maskiner börjar plötsligt få klagomål och fungerar inte lika bra som de har gjort förr. Såhär kan jag tänka att det är med vårt bidragssystem som vi har idag. Många tänker att det inte är så noga om man fuskar lite, vem är det som får reda på det liksom? Eller vem bryr sig egentligen? Jag är övertygad om att detta problem inte skulle vara lika utbrett i ett mindre samhälle. Då skulle man se vad och vem man snor från och vad de gemensamma pengarna (motsvarande skatt) går till mer konkret. Man har också lättare att påverka vad man lägger pengarna på och att resonera med varandra. Om man inte kommer överens är det kompromisser som gäller, men om man ändå inte blir nöjd är man alltid fri att flytta/byta samhälle, om man inte tycker att t.ex. reglerna passar.

I dagens samhälle struntar många i att ta ansvar, eftersom man vet att någon annan gör det. Diket man också kan komma till i ett större ”ansvarsområde” är det opersonliga planet, då man kan t.ex. förstöra eller utnyttja system utan att egentligen bry sig eller känna dåligt samvete. (Detta tycker inte jag är rättvist, därför nämner jag detta.) Uppfattningen blir att det inte är mitt eget problem att se till att inte jag fuskar, att inte jag förstör osv. Någon annan ska se till att inte jag fuskar eller förstör. Någon annan ska städa upp efter mig... Jag tror att detta dike är svårare att komma till om varje individ får ta mer ansvar.

I ett mindre samhälle måste man själv vara beredd att ta någon form av ansvar, eftersom samhället är så pass litet. Nu kanske du tänker att inte alla kan ta ansvar, men det tror jag. Storleken på ansvar kan variera, vissa människor vill ta stort ansvar, medan vissa tycker bättre om att hjälpa till med någon mindre uppgift (fortfarande att man känner sig behövd).

Alla i samhället kan syssla med sina intressen (sk. jobb), men har också, gemensamt ansvar för de uppgifter kanske ingen vill ta, vilket gör arbetsfördelningen mer rättvis. Man kanske har en dag var i månaden till att hjälpa till med städning av lokala toaletter eller en dag var där man lagar mat på äldreboendet, eller vad nu samhället har för uppgifter som gemensamma (förslagsvis de uppgifter ingen egentligen vill göra, missuppfatta mig rätt i exemplen jag hade...).

Problemen som kan uppstå i detta samhällssystem är att inte alla blir accepterade. Hur skulle du vilja att samhället såg ut om du inte visste dina förutsättningar i förväg? Slöja av okunnighet, Rowls experiment. I min tanke skulle detta samhällets högsta grundvärdering vara att alla är lika mycket värda, och därför behandla alla lika. Eftersom alla bryr sig om varandra skulle inte någon lämnas ensam pga. handikapp eller nedvärderas pga. kön. Eftersom min syn på rättvisa inte handlar om rättvis fördelning av pengar, utan att det som är viktigast för människorna i detta samhälle snarare är att känna sig sedda och älskade, tror jag att pengarna kommer försvinna ur rättvisefokuset. Kanske skulle också skolan kunna fungera som jobben; man håller på med det man tycker är kul. Dvs. att man skulle kunna lära sig det man är intresserad av. Ingen är utnämnd som lärare, utan den som kan det du vill lära dig lär dig det du vill veta.

Problemet är ju som sagt att vissa saker tycker ingen är kul. Dessa "jobb" delar man på.

Kanske att det var såhär innan pengarna och det samhälle vi nu lever i ppkom? Och att vi inte lever så längre pga. att det inte fungerade. Skillnaden mellan det samhället jag målar upp och ”naturstadiet” är regeln att alla ska behandlas lika. Om någon person inte klarar detta är det inte svårare än att denna person får flytta till ett annat ”minisamhälle” och börja om på nytt. En annan regel dessa minisamhällen måste ha är att alla måste ges nya chanser och att alla är välkomna in i det sammanhang de bedriver, men som sagt, om man missköter sig är man tvungen att flytta. Kanske kan man kalla detta absolut fri konkurrens, men samtidigt blir det ett fantastiskt ”skyddnät” genom regeln att alla måste behandlas lika.

Jag tror att människan kan lära sig att inte bara se till sitt eget bästa, utan att se till sina medmänniskor också. MEN jag tror inte detta går i ett samhälle där många människor inte syns/blir bortglömda/icke accepterade. Är det inte så att i de sammanhang du blir accepterad/älskad, där blir också du en person som accepterar andra? Är det inte detta som är rättvisans kärna? Jag tror det kan vara så som en liten kille sa till mig för ett tag sen, när jag frågade vad rättvisa är: ”Man är snäll”.

Om alla skulle visa respekt och vara hjälpsamma mot alla andra människor (vara snäll) och alltid stäva efter detta skulle vi vara närmare den absoluta rättvisan i samhället tror jag.

Filippa, de07a

Vad är ett rättvist samhälle?

Jag är övertygad om att det inte finns ett samhälle som alla invånare tycker är det mest rättvisa. Vad som är "rättvist" för en person, tror jag, påverkas till stor del av ens uppväxt, traditioner, religion och land.
I skolan i Sverige lär man sig till exempel att vårt (representativa) demokratiska samhälle är det "bästa", bland annat genom att rada upp ett antal rättigheter som tydligen ska känneteckna en demokrati. Jag är rätt säker på att i exempelvis diktaturer så lär sig barnen i skolan samma sak, att det styrelseskicket i deras land är bra. Så hur kan man vara säker på att det verkligen är så?

Därför är det kanske lönlöst att försöka hitta ett samhälle som är helt rättvist. Man kanske istället borde titta på vilka "system" som ger minst orättvisor för att sedan väga de orättvisorna som finns i varje system mot varandra, för att slutligen komma fram till vad det minst orättvisa samhället är, om det nu finns ett sådant.

Enligt Nozick är det ultimata samhället ett där äganderätten är okränkbar och värderas högst av allt. Inga människor har några skyldigheter mot någon annan förutom att de inte får blanda sig i en annan människas ägande. Följaktligen måste allt man äger ha förvärvats rättvist (annars har man kränkt någon annan).
Det kan få intressanta följder. För hur långt tillbaka i tiden ska man gå? Ska "alla" som bor i USA lämna tillbaka all mark till indianerna? Är länders gränser överhuvudtaget giltiga? Eftersom det ofta var de enväldiga kungarna/härskarna som skrev på "fredskontrakten" förr, utan att rådfråga bönder eller andra landägare först, kanske man måste dra om hela kartan. För om man äger en bit mark måste man få välja vilket land man vill tillhöra, eller om man vill skapa sitt eget. Kan man inte det är det indirekt någon som bestämmer att marken ska vara en del av landet X, även fast marken tillhör den som äger marken.
Ett annat intressant dilemma är om äganderätten absolut aldrig får kränkas, vad händer om den som äger något är svårt dement eller förståndshandikappad? Hur ska man kunna avgöra om någon fått något rättvist av den personen när det är enkelt att lura dem?
Men det som främst gör att jag inte tycker att Nozicks teori speglar min syn på ett rättvist samhälle är att majoriteten av människor som idag inte äger mark eller stora tillgångar i stort sett står utanför systemet och är utelämnade till de "ägandes" goda vilja för att kunna leva ett anständigt liv. Det kan i mina ögon inte jämföras med "vinsten" av att en minoritet (om man ser till markägandet och ägandet i stort idag) ska kunna ha det ännu bättre och undvika "slaveriet" som främst gynnar människor med sämre ställt. Om nu skatter är slaveri innebär Nozicks samhälle att människor kan undvika att ge bidrag till andra, inte tvärtom att de kan ge mer, det kan de redan. Ska Nozicks samhälle fungera måste rika människor vara väldigt givmilda och det har man inte sett några egentliga tecken på idag, det finns fortfarande många extremt fattiga människor i världen...

Rawls å andra sidan har en mer utilitaristisk filosofi där ett rättvist samhälle är ett samhälle där alla får så bra villkor som möjligt. Detta ska ske genom staten och skatter. "Vissa" orättvisor tolereras om det ger bättre villkor i det stora hela.
De argument jag oftast hört emot den här sortens styre är att en del människor inte vill betala för mycket för sånt de "aldrig" använder, eller betal ”för andra” som t. ex. sjukvård eller utbildning. Det ligger kanske något i det men att döma av andra länder är alternativet antingen skatter eller försäkringar och för min del betalar jag hellre skatt. I min naiva värld föreställer jag mig att skatter hjälper fler människor än om man betalar bonusarna för toppcheferna på försäkringsbolagen.

Jag tror ett rättvist samhälle är ett samhälle där alla har "samma" möjligheter oavsett bakgrund, kön osv. Självklart kan man inte överbrygga skillnader i t. ex. intelligens eller förmåga att bli elitidrottare, men man kan förhindra att en person från "fel" bakgrund, med "fel" religion osv. aldrig får chansen att bli något de har förutsättningar för. Jag tror i motsatts till Rawls att ens personliga talanger är något som tillhör en själv. Det är nog bland de enda punkterna jag faktiskt håller med Nozick om. Man borde få göra vad man vill med sig själv så länge det inte går ut över andra.
Alltså borde ett rättvist samhälle tillåta människor att till stor del "förverkliga" sig själva, även om det finns vissa begränsningar. Fast om många får chansen att bli/göra vad de vill (men kanske inte så rika som de ville bli pga skatterna eller vad det nu kan vara) borde det vara mer värt än om ett fåtal kan leva precis som de vill på grund av att de föddes i rätt hem, med rätt föräldrar och på rätt plats.

Ett sätt att utrota skillnaderna i framtidsmöjligheter hos människor är att försöka ge lika villkor till alla. Alltså borde man inte kunna köpa sig bättre utbildning eller sjukvård mm. Den ska helt enkelt vara lika bra för alla.
Man skulle kunna tycka att en bra medelväg är om alla får bra utbildning och gratis sjukvård tills man kommer ut i arbetslivet, men då ger man fördelar till de som tjänar mer. Jag säger inte att alla människor ska ha lika lön och likadana saker och bostad, utan alla människor borde ha en rimlig levnadsstandard över minimum. Lönen (om man nu kan arbeta) borde sättas utifrån den faktiska arbetsbördan, utbildningen etc, och har man då gratis sjukvård får inte de som jobbar med mindre lön sämre vård. För varför skulle då människor utbilda sig till mindre lönande arbeten som kanske behövs, men som inte kräver lika mycket av individen?
Ett alternativ skulle vara att alla tjänar lika mycket och jobbar med det de vill för att det är "roligt" eller för att det är deras drömyrke. Det fungerar nog inte i längden, jag tror det blir arbetsbrist i yrken med längre eller svårare utbildningar. Å andra sidan skulle det kunna vara en slags prestige att kunna konkurrera med alla andra och lyckas bli läkare eller filmstjärna. Man kanske är så inne att det är pengarna som är det viktiga att man överhuvudtaget glömmer att det finns annat som skulle kunna "ersätta" pengar. Allt som har med mycket pengar att göra blir nästan automatiskt något att sträva efter, men behöver det alltid vara så? Kan inte ett samhälle fungera utmärkt, fortfarande gå framåt och ha lite orättvisor utan att det handlar om att man alltid ska konsumera mer?

- Caroline

Vad är ett rättvist samhälle? - Martina

Rättvist samhälle
Ett rättvist samhälle, är det ett samhälle där alla får exakt lika mycket? Är det ett samhälle där den som förtjänar sakerna mest får de? Ja, vad är egentligen ett rättvist samhälle.
Vad som jag ser som ett rättvist samhälle, behöver inte andra människor runt om krig mig eller på vår jord hålla med mig om. Jag tror att det finns vissa grundkriterier som alla människor tycker ska finnas med i ett rättvist samhälle. Det är att alla ska ha tillgång till mat och rent vatten. För i dagens läge finns det människor som inte har det och det tycker jag är en sak som ska ligga som grund annars kommer det aldrig bli rättvist.

Alla, i alla fall de flesta, tror jag vill ha och strävar mot ett rättvist samhälle. Även om alla inte är beredda på att offra saker, pengar eller tid för att få det, tror jag ändå att de vill att världen ska se rättvist ut. För vem skulle egentligen vilja att barn dör i tidig ålder på grund av att det inte finns tillräckligt med mat och rent vatten. För ett barn är alltid ett barn, vart de än är och varje barn ska ha som rättighet att få bli stor. Det är jag säker på att alla människor håller med om. Men genast stöter vi på problem, för vems ansvar ska det vara att gör så att alla människor får rent vatten och mat. Det är många som vill men det är inte så många som är redo att kämpa för att det ska bli så.

Det finns många olika sätt som ett samhälle kan styras och vara uppbyggt på. Alls mål är att få ett så bra samhälle som möjligt, men vägen dit och vad som är ett rättvist samhälle skiljer sig en del.

Vissa säger att det har funnits ett naturtillstånd, en tid då människan levde i fullständig frihet och helt utan folkvald eller självutnämnda ledare. Men om de då fanns ett sådant tillstånd och en sådan tid, hur kommer sig det då att vi övergav den? Man funderar också på om det var så att de övergav det frivilligt eller via våld.
Jag personligen ser många fördelar i att slå ihop sig till ett livet samhälle. Då man kan hjälpa varandra och lättare kunna leva. Som exempelvis med maten, istället för att alla odlar lite av allt så kan man odla större mängder av olika saker och sedan dela på det. Vilket underlättar arbetet, jag tror att underlättning är en stor orsak till varför vårt samhälle ser ut som det gör. Vi har lärt oss att alla tjänar på att samarbeta och att hjälpas åt att framställa olika saker.
I detta stadium, då människor odlar och framställer saker tillsammans ser jag det som ett rättvist samhälle. För den som inte framställer och bidrar får inte heller något. Och så länge som det finns möjligheter för alla att kunna odla tycker jag att det är rätt att den som inte bidrar inte heller får. Sedan finns det självklart alltid lite undantag, som tillexempel de som föds handikappade och sådant. Om man då lever i ett samhälle där människorna värnar om varandra så ser jag även att det skulle fungera att försörja de som faktiskt inte kan arbeta.
Detta kanske skulle ha fungerat förr, men jag tror dock inte att det skulle fungera i dags läget. För jag tror det är så att vi i dag i samhället inte känner den samhörighet som behövs för att det systemet skulle fungera. Jag tror att det är så att ju större ett samhälle blir och ju mer pengar och sådant som finns i omlopp ju mer egocentriska tror jag att vi människor blir. Då slutar vi att tänka på våra medmänniskor och börjar tänka mer på oss själva.

Karl Marx hade sin syn på hur samhället skulle se ut, han sade det att samhället var som en tvåvåningsbyggnad. Då byggnaden består av två delar, basen och överbyggnaden. Basen har i sin tur två beståndsdelar, de två delarna är produktionskrafterna och produktionsförhållandena. Alltså den mänskliga arbetskraften med dess kunskap och färdigheter samt hur ägandet är fördelat och organiserat. Marx säger att samtliga äger redskapen och andra arbetar med de på ägarnas order.
Över denna bas reser sig det en överbyggnad. Överbyggnaden är lagstiftningen, religionen och konsten mm. Alltså de kulturyttringar som finns i samhällets bas. På så sätt ger olika samhäll olika överbyggnader.
Marx menar på det att det finns två samhällsklasser. De som äger produktionsmedlen och de som måste arbeta åt dem.
Det är produktionssättet som styr vilka politiska och ideologiska förhållanden som ska råda i samhället.
Jag skulle inte vilja kalla att det som Marx försökte skapa var något som i slutänden skulle kunna bli rättvist. Jag tror mer att det skulle sluta i att det spårade ut totalt. Det skulle bli en enda stor maktkamp och de som till hörde ”arbetarklassen” skulle nog i slutänden bli väldigt fattiga. Det skulle sluta med att ett få tal människor skull bli väldigt rika och äga allt. Men sedan beror det nog alltid på arbetarna och ägarnas inställning. För om människor accepterar att vissa äger och andra bara arbetar. Samt de som äger inte sänker lönerna för att tjäna mer pengar så skulle det faktiskt nog fungera. Fast i ett samhälle där individerna framförallt ser till sin egen vinning skulle det verkligen inte fungera.

Sedan har vi John Rawls vars utgångspunkt och sätt, jag tycker är väldigt smart. Han menar på det att man ska svara på frågan om vad rättvisa är genom att stå bakom en slöja av okunnighet.
Jag tycker att alla som håller på med politik och bestämmer alltid ska ha den utgångspunkten. För då tror jag att världen hade blivit mycket mer rättvis. Om ingen visste vart de skulle födas, vilken hudfärg de skulle ha och om de skulle lida av något handikapp tror jag många lagar och förordningar hade förändras.
För alla vill vi ha de så bra så möjligt och att lagar och förordningar ska gynna oss så mycket som möjligt, så om man inte visste hur man skulle födas och var, tror jag att man hade strukturerat om det så att man skulle ha det bra hur det än blev. Och sedan om alla människor också tänkte på det sättet tror jag att vi tillsammans hade kunnat förbättra vår värld mycket. För ingen vill födas i de länderna där man inte har tillgång till mat och vatten, inga föräldrar skulle vilja leva på en plats där de inte skulle kunna ge trygghet till sina barn. Det är ingen som vill de, men idag beslutas lagar och regler mer på de sätt så att vi i vårt samhälle kan få ha det så bra som möjligt. Utan att tänka på, i alla fall inte tänka så mycket som de hade behövts på de länderna som inte har det lika bra som oss.

För att få ett rättvist samhälle tycker Rawls att de finns två grundläggande principer. Först och främst ska alla ha samma fri- och rättighet. Sedan den andra grundprincipen är den att man kan ha klassamhälle då de fattiga har de bättre än om de är exakt jämlikt.
Det man kan se med hans grundprinciper är att han vill att alla ska ha samma rättigheter och samma frihet. Det ska inte spela någon roll på vart du är född eller hur du ser ut osv. Det är något som jag tycker är väldigt viktigt, för det är inte enligt mig rättvist att män ska få mer lön än kvinnor när båda gör samma jobb bara för att man är just det, man. Det är något som jag tycker är orättvist och det är något som Rawls hade gjort så vi var utan.
Sedan ser jag ett problem i hans andra grundprincip, att man kan ha samhällsklasser då de fattigare har det bättre än när det är helt jämställt. Men hur ska man kunna ta reda på när det är. Man kan ju inte prova och hålla på att ändra med det för då skulle ju ekonomin krascha. Tanken är god men den är svår att förhålla sig till i verkligheten.

Jag hade istället kunnat se att grundprincipen sade det att det är okej med klasser så länge som någon hamnar under fattighetssträcket eller något sådant. Det tror jag i stället hade varit en bättre lösning. Men trots det tror jag att den principen också hade varit svår att förhålla sig till då det kommer upp problem om hur man ska få de fattiga lite rikare. Jag tror inte, i alla fall fungerar det inte så i vårt samhälle, att de rika med glädje ger bort sina pengar. Alla vill ha det så bra som möjligt, och vid många fall tänker vi inte på våra medmänniskor när vi vill ha det så bra som möjligt utan vi tänker enbart på oss själv.

 
Till sist har vi Nozick vars tycke var att de mest rättvisa samhälle var de samhället som garanterade sina medborgare den största möjliga friheten. Han menar på de att det som är statens roll är att skydda individens egendom och se tull att individens rättigheter inte kränks. Han menar också på att man kränker medborgarna om man kräver skatt.
Nozick menar de att allmän skola, sjukvård och allmänna vägar inte ska finnas utan det är till varje person att skapa så samhällen som i sin tur kan hjälpa varandra.
Jag förstår Nozicks syn på friheten, han vill att människan ska få bestämma själv. Men jag frågar mig om det verkligen blir rättvist då inte alla kanske lyckas gå tillsammans med någon som är läkare och på grund av det dör de människorna för att de inte kunde få läkarvård. Jag tycker att frihet är bra till en viss gräns. Att varken ha allmän skola eller sjukvård tycker jag är fel. För det är något som är så pass viktigt och det är något som alla borde ha rätt till.

Jag tror inte att grunden i rättvisa ligger i det som Nozick säger, frihet. Jag tror att man måste tänka och arbeta på många fronter för att få ett rättvist samhälle. Jag tycker att sjukvård, skola, och sådant är saker som ska finnas för alla. Alla ska ha rätt till det helt oberoende på status, kön och ursprung. Har inte alla råd med det så tycker inte jag att det är ett rättvist samhälle. I och med att jag tycker att man ska ha allmänna delar i samhället tycker jag också att det ska finnas skatt, för annars skulle man inte kunna betala det.
Efter detta tycker jag att det är svårt att säga hur man ska få det så rättvist så möjligt. Jag tycker att man ska använda sig av Rawls slöja när man beslutar saker men det är svårt att säga vad som ska beslutas. Jag tror att det är så att många politiker och sådant har sina teorier om hur man skulle kunna göra samhället med rättvist och alla har olika perspektiv att se på rättvisa ifrån. För att kunna komma på den bästa lösningen för alla, för det är ju trots allt så att alla i hela världen måste få det bra om vi ska få ett rättvist samhälle och en rättvis värld. För att komma på en lösning tror jag det är viktigt att förstå och kunna se från alla länders förutsättningar och perspektiv. För att få en rättvis värld tror jag första steget är det att vi alla tillsammans måste besluta oss för att vilja göra vår värld rättvist och alla tillsammans måste ställa upp på att kanske offra saker för att få det så. Det är först när vår värld har beslutat sig för att vi vill och slutat se till enbart till sig själv och des vinning, det är förstå vi kan få en mer rättvis värld.

Som ni hör så har jag svårt att säga vad man skulle kunna göra för att få det rättvist, och jag har även svårt att sätta fingret på när det skulle vara rättvist. Alla är vi olika människor och lever med helt olika förutsättningar. Det är det som jag tror gör det så svårt att kunna besluta hur och när vi lever i ett rättvist samhälle. Att alla få exakt lika mycket är inte heller något som skulle fungera, för människor är olika stora, jobbar olika mycket, gör olika saker, ja ni förstår principen. Det finns så många saker och delar som man måste räcka om man ska få ett rättvist samhälle. En sak som jag i alla fall kan sätta fingret på och säga, det är att som det ser ut i världen idag, då mängder av människor dör av svält och andra dör av fetma. Det är något som jag inte tycker är rättvist. För vem har sagt att vi ska ha rätt till så mycket rent vatten att vi kan bada i det, när andra inte ens har så mycket att de kan släcka sin törst?

Rawls och Nozick

Ett rättvist samhälle är enligt min åsikt inte nödvändigtvis jämställt, det är snarare troligt att det i ett rättvist samhälle inte kommer att vara särskilt jämställt. Jag anser att det mest rättvisa samhället är det där alla individer har precis lika förutsättningar att göra vad de vill med. Alltså lika rätt till sjukvård, utbildning, jobb etc. vilket återigen inte behöver innebär att alla kommer att ha det lika bra. Detta för att alla inte kommer att ta tillvara på sina förutsättningar. I likhet med Nozick tycker jag att ett rättvist samhälle bör sträva efter att säkerställa friheten att utforma sitt liv utan yttre tvång från samhället. Jag vet dock inte om detta påstående är nog för att dra slutsatsen att statens enda uppgift bör vara att säkerställa individens egendom och se till så att individens rättigheter inte kränks. För det första måste man i så fall definiera vilka dessa rättigheter dessa är, det måste väl vara avgörande för hur rättvist ett samhälle är, men jag antar att det rättigheter Nozick menar att man bör ha är sin frihet och sin egendom. Den första frågan som kommer till mig då är hur egendomen erhålls ifrån början? Detta utgör ett stort problem eftersom om exempelvis en värdefull egendom går i arv från en rik människa till en som inte har tagit tillvara på sina egendomar och således hamnat i fattigdom blir denne rik ändå. Antagligen skulle Nozick förkasta ett system som detta jag undrar bara vad han ersätter det med.
Ett annat problem uppstår när staten inte får kränka medborgare i den mening att det stör individens frihet. I sådana fall bör en aktör som kränkt någon annan bara bli straffad så mycket att det bara tjänar gottgörelse och avskräckning. Det låter rimligt men hur blir det med exempelvis rehabilitering och dylikt. En person som har tendensen att av någon anledning i någon mån skada andra individer kan inte tvingas till någon form av rehabilitering eller psykvård eftersom det kränker dennes fria vilja. Det blir alltså väldigt svårt att förebygga brott.
Nozicks redovisning av den rättvisa staten är ganska så vattentät vid första anblicken. Dock inser man efter ett tag att han inte redovisar varför den mest rättvisa staten är den som garanterar störst frihet. Han säger i princip att det bara är så och sedan visar han på hur en sådan stat bör vara beskaffad. Det är för mig det största problemet med Nozick.
Det för mig största problemet med Rawls är att han inte kan skilja på jämlikhet och rättvisa, det verkar nästan som om han likställer dem. Om man på detta sätt alltid skulle se till att alltid se till så att ojämlikheter gynnar de sämst ställda, vad är då meningen med att sträva efter något högre. I princip så kan man slita ihjäl sig i strävan att utveckla och använda sina möjligheter och de som kommer att känna på det är de sämst ställda som kastat bort sina möjligheter. Rawls skulle väl säga att de egenskaper man har är orättvist erhållna och därför bör de gynna alla men på vad grundar han detta antagande? Vidare hävdar Rawls att vissa ojämlikheter är acceptabla om dessa främjar de sämst ställda, själv kan jag inte tänka mig något enda exempel på ojämlikhet som gynnar de sämst ställda, vari består en sådan ojämlikhet?
Rawls tankeexperiment om okunnighetensslöja tycker jag dock mycket om, den ger en solid grund för att börja utveckla ett samhälle där alla har samma rättigheter/friheter. Men jag tror inte att man med denna slöja på sig måste säga att det samhälle som gynnar den sämsta är den som kommer att gynna mig mest när jag tar av mig slöjan, steget dit är alldeles för långt. I stället skulle man säga att det samhälle som ger mig bäst möjlighet att stiga i klass oavsett vilken klass jag redan befinner mig i är den jag skulle vilja se när slöjan faller av. Rawls samhälle ser inte ut på det viset utan gynnar oftast de sämsta till följd av att de rika missgynnas och ur ett kollektivt perspektiv kanske det är det mest rättvisa men definitivt inte ur ett individuellt perspektiv. I Rawls samhälle skulle man i motsättning till andra gynnas av att försöka ta sig nedåt till de sämst ställdas klass för att på så sätt hela tiden gynnas av de sociala och ekonomiska ojämlikheterna. Sedan ser jag heller inget svar på frågan om negativa egenskaper hos individer också erhållits på ett orättfärdigt sätt och om i så fall inte frukten av dessa bör drabba alla?

Gustav Ekman NV07H

vad är ett rättvist samhälle?

Vad är ett rättvist samhälle?

Folk har olika åsikter till vad som är ett rättvist samhälle. Några skulle säga att kommunism är rättvis då några inte kan ta beslag på resurser och använda dem för att få personer att arbete för dem så att de kan bli ännu rikare. Några andra skulle säga att anarkism är ett rättvist samhälle då man får helt och hållet bestämma vad man vill göra med sitt liv och kropp, ingen kan säga till att göra något man inte vill.
Några som lutar mer eller mindre åt dessa två håll är Nozick och Rawls. Jag skulle definiera dessa två synsätt som den Naturliga rättvisan och den idealiska rättvisan.
Rawls följer den idealiska rättvisan som bygger på ett tanke experiment, ”slöjan av okunnighet”.
Det berättar om en förstadium innan man föds där man inte känner till sin etnicitet, rikedom eller något annat som definiera en. En sådan person vill ha ett samhälle som hjälper alla personer i samhället då man inte känner till sin status. Man vill ha skatter för alla då detta jämnar ut spelfältet. Där man får möjlighet att gå i skola eller få bidrag om man har fattiga hemförhållanden. Man vill helt enkelt att alla skall kunna ha en förutsättning och möjlighet att skapa och forma sitt liv hur man vill.
Nozick följer den naturliga rättvisan där folk äger det de äger och har frihet att göra det de vill med det. Att det är inte rättvisa om någon tar deras egendomar för att ge den till någon annan. Med naturlig rättighet så medan man nästan med någon form av gudomlig tillgivelse som Locke beskriver. Att äga egendom och göra med den som man vill är en mänsklig rättighet. En rättighet som tillåter att ens ägodelar kan tillfalla vem man vill, oftast till sina barn. Så Nozick tycker att det är helt rättvist när en person för flera tusen år sen skulle lägga beslag för stora mängder mark och ha med tiden införskaffat sig mer och mer. Tills idag där en person som ärvt detta skulle i princip äga allt och människor har valet att arbeta för honom eller dö. Ett rättvist samhälle skulle vara att följa denna ”gudomliga” erhållandet, rättigheten till sin egendom.

För mig är det inte rättvist att någon person äger princip allt. Att bara för personens förfäder anskaffade sig mark och makt så lever människor under deras styre, vilken rättighet hade de i först början att anta marken som egen? För egen del ser jag mark något utanför människors ”först dit ” princip. Mark är direkt inte något som ägs av människor, utan den finns bara där som till lån att använda. Men världen är indelade i länder som har blivit tilldelade mark. I dessa länder finns det olika samhällen och system som tillhandahåller människor rätten att äga, hyra eller endast möjlighet att bruka jorden. Man måste också nämna att mark är förutsättningen för välfärd då det är där resurser till allt vi använder oss av.
Så sammanfattningsvis så anser jag att tex Sveriges mark tillhör befolkningen som bor där. Vi har strukturerat ett system för människor att investera och använda sig av marken. Folket äger marken, på samma sätt som folk äger staten och därigenom äger staten (Samhället) marken. På marken bygger staten infrastruktur och byggnader, därigenom bildas det sociala forumet. Det är i detta sociala forumet och mark som människor kan starta företag eller investera i diverse saker som ökar deras välfärd. Jag anser därför att det är helt rätt att staten kräver skatt och ger ut det till folket eller infrastrukturen som en ersättning för att människor har fått använda sig utav statens( folkets) mark och sociala forum.
Sedan kan man diskutera vad dessa pengar ska gå till. Det kan vara allt från pengar till ett gratis skolsystem eller pengar till sjukskrivna, barnbidrag och allmänsjukvård.
Man kan fråga sig varför personer som arbetar ska ge pengar till folk som inte jobbar eller är sjukskrivna, vad är rättvisan i det? Ett svar skulle vara att annars så skulle de bli en större belastning på samhället då de skulle ändå leva av staten i form av hembärgning och möjligheten att arbeta och få jobb skulle bli ännu mindre. Rättvisan finns i att att de inte har en möjlighet att jobba. Av någon anledning så har staten inte lyckas tillhandahålla arbeten till dem och då måste staten ta hand om de sina (folket). Eller att man är sjukskriven och inte är kapabel för arbete. Rättvisan i det är att staten tar hand om de som av olika anledningar bli sjuka. Staten ger en almmän försäkring för olyckshändelser eller sjukdomar. Rättvisan är att alla får denna säkerhet, att alla får samma förutsättning att få fortsätta att leva och arbeta i samhället. Detta dras till samma argumentation som man kan föra till barnbidrag och gratis skolsystem, att alla får samma förutsättning. En stor del av samhällets rättvisa är just att alla får samma förutsättningar i samhällets spelplan. Detta är viktigt då man skall kunna forma sitt liv som man vill, att man har möjligheten att välja sina val och att man inte kan få en visst arbete i samhället för att man kommer från en fattig familj. Alla människor har äganderätt till landet som jag beskrev innan och då ska man också kunna få en möjlighet att få arbeta sig till vilken position som helst. Samhället ger då också en grund för varje medborgare att kunna frodas i samhället.
Jag kommer ge ut några punkter som är viktigt för ett rättvist samhälle:
Ett rättvist samhälle ska se till så att de mänskliga rättigheterna följs. Att varje människa har makt över sitt liv.
Att man har samma förutsättningar som jag beskrev tidigare. Då alla äger samhället så ska man få samma förutsättning att kunna utvecklas och frodas i den.
Ett demokratiskt samhälle då alla får sin röst hörda och kan påverka samhällskontraktet och möjligheten för sitt eget liv.
Att man har möjlighet till yttrandefrihet och att man har möjlighet att göra sina egna val och följa sina preferenser i livet, som religion. Till den gränsen att man inte inskränker demokratin eller de mänskliga rättigheten. Men i ett demokratiskt land har man möjligheten att lämna den, så det tillåter en att leva efter sitt eget huvud.
En polismyndighet som ser till så att samhällskontraktet inte bryts. En domstolsmyndighet som dömer de som bryter mot samhällskontraktet. En stat som äger infrastrukturen och sociala forumet. Detta blir rättvist då folket äger staten och får samma förutsättningar.

Ett rättvist samhälle är där alla får samma startposition att utveckla sin egen framtid ur landets generella välfärdsnivå däribland uppväxtförhållandena och skolsystemet.

Lenni Brobäck SP07N