Vad är ett rättvist samhälle?

Jag är övertygad om att det inte finns ett samhälle som alla invånare tycker är det mest rättvisa. Vad som är "rättvist" för en person, tror jag, påverkas till stor del av ens uppväxt, traditioner, religion och land.
I skolan i Sverige lär man sig till exempel att vårt (representativa) demokratiska samhälle är det "bästa", bland annat genom att rada upp ett antal rättigheter som tydligen ska känneteckna en demokrati. Jag är rätt säker på att i exempelvis diktaturer så lär sig barnen i skolan samma sak, att det styrelseskicket i deras land är bra. Så hur kan man vara säker på att det verkligen är så?

Därför är det kanske lönlöst att försöka hitta ett samhälle som är helt rättvist. Man kanske istället borde titta på vilka "system" som ger minst orättvisor för att sedan väga de orättvisorna som finns i varje system mot varandra, för att slutligen komma fram till vad det minst orättvisa samhället är, om det nu finns ett sådant.

Enligt Nozick är det ultimata samhället ett där äganderätten är okränkbar och värderas högst av allt. Inga människor har några skyldigheter mot någon annan förutom att de inte får blanda sig i en annan människas ägande. Följaktligen måste allt man äger ha förvärvats rättvist (annars har man kränkt någon annan).
Det kan få intressanta följder. För hur långt tillbaka i tiden ska man gå? Ska "alla" som bor i USA lämna tillbaka all mark till indianerna? Är länders gränser överhuvudtaget giltiga? Eftersom det ofta var de enväldiga kungarna/härskarna som skrev på "fredskontrakten" förr, utan att rådfråga bönder eller andra landägare först, kanske man måste dra om hela kartan. För om man äger en bit mark måste man få välja vilket land man vill tillhöra, eller om man vill skapa sitt eget. Kan man inte det är det indirekt någon som bestämmer att marken ska vara en del av landet X, även fast marken tillhör den som äger marken.
Ett annat intressant dilemma är om äganderätten absolut aldrig får kränkas, vad händer om den som äger något är svårt dement eller förståndshandikappad? Hur ska man kunna avgöra om någon fått något rättvist av den personen när det är enkelt att lura dem?
Men det som främst gör att jag inte tycker att Nozicks teori speglar min syn på ett rättvist samhälle är att majoriteten av människor som idag inte äger mark eller stora tillgångar i stort sett står utanför systemet och är utelämnade till de "ägandes" goda vilja för att kunna leva ett anständigt liv. Det kan i mina ögon inte jämföras med "vinsten" av att en minoritet (om man ser till markägandet och ägandet i stort idag) ska kunna ha det ännu bättre och undvika "slaveriet" som främst gynnar människor med sämre ställt. Om nu skatter är slaveri innebär Nozicks samhälle att människor kan undvika att ge bidrag till andra, inte tvärtom att de kan ge mer, det kan de redan. Ska Nozicks samhälle fungera måste rika människor vara väldigt givmilda och det har man inte sett några egentliga tecken på idag, det finns fortfarande många extremt fattiga människor i världen...

Rawls å andra sidan har en mer utilitaristisk filosofi där ett rättvist samhälle är ett samhälle där alla får så bra villkor som möjligt. Detta ska ske genom staten och skatter. "Vissa" orättvisor tolereras om det ger bättre villkor i det stora hela.
De argument jag oftast hört emot den här sortens styre är att en del människor inte vill betala för mycket för sånt de "aldrig" använder, eller betal ”för andra” som t. ex. sjukvård eller utbildning. Det ligger kanske något i det men att döma av andra länder är alternativet antingen skatter eller försäkringar och för min del betalar jag hellre skatt. I min naiva värld föreställer jag mig att skatter hjälper fler människor än om man betalar bonusarna för toppcheferna på försäkringsbolagen.

Jag tror ett rättvist samhälle är ett samhälle där alla har "samma" möjligheter oavsett bakgrund, kön osv. Självklart kan man inte överbrygga skillnader i t. ex. intelligens eller förmåga att bli elitidrottare, men man kan förhindra att en person från "fel" bakgrund, med "fel" religion osv. aldrig får chansen att bli något de har förutsättningar för. Jag tror i motsatts till Rawls att ens personliga talanger är något som tillhör en själv. Det är nog bland de enda punkterna jag faktiskt håller med Nozick om. Man borde få göra vad man vill med sig själv så länge det inte går ut över andra.
Alltså borde ett rättvist samhälle tillåta människor att till stor del "förverkliga" sig själva, även om det finns vissa begränsningar. Fast om många får chansen att bli/göra vad de vill (men kanske inte så rika som de ville bli pga skatterna eller vad det nu kan vara) borde det vara mer värt än om ett fåtal kan leva precis som de vill på grund av att de föddes i rätt hem, med rätt föräldrar och på rätt plats.

Ett sätt att utrota skillnaderna i framtidsmöjligheter hos människor är att försöka ge lika villkor till alla. Alltså borde man inte kunna köpa sig bättre utbildning eller sjukvård mm. Den ska helt enkelt vara lika bra för alla.
Man skulle kunna tycka att en bra medelväg är om alla får bra utbildning och gratis sjukvård tills man kommer ut i arbetslivet, men då ger man fördelar till de som tjänar mer. Jag säger inte att alla människor ska ha lika lön och likadana saker och bostad, utan alla människor borde ha en rimlig levnadsstandard över minimum. Lönen (om man nu kan arbeta) borde sättas utifrån den faktiska arbetsbördan, utbildningen etc, och har man då gratis sjukvård får inte de som jobbar med mindre lön sämre vård. För varför skulle då människor utbilda sig till mindre lönande arbeten som kanske behövs, men som inte kräver lika mycket av individen?
Ett alternativ skulle vara att alla tjänar lika mycket och jobbar med det de vill för att det är "roligt" eller för att det är deras drömyrke. Det fungerar nog inte i längden, jag tror det blir arbetsbrist i yrken med längre eller svårare utbildningar. Å andra sidan skulle det kunna vara en slags prestige att kunna konkurrera med alla andra och lyckas bli läkare eller filmstjärna. Man kanske är så inne att det är pengarna som är det viktiga att man överhuvudtaget glömmer att det finns annat som skulle kunna "ersätta" pengar. Allt som har med mycket pengar att göra blir nästan automatiskt något att sträva efter, men behöver det alltid vara så? Kan inte ett samhälle fungera utmärkt, fortfarande gå framåt och ha lite orättvisor utan att det handlar om att man alltid ska konsumera mer?

- Caroline